Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Norrtälje

Debatt
Ska SD byta ut konsten i Gustav Adolfs park?

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Är Sverigedemokraterna missnöjda med de verk som Klara Kristalova gjorde i Gustav Adolfs park? Och försöker partiet på politiska vägar få bort hennes skulpturer, frågar Mats Wilzén. Foto: Leif Gustavsson.

Annons

Sverigedemokraterna har svarat på min debattartikel om Gustav II Adolf. Det tackar jag för. Deras svar är både intressant och oroväckande.

Först det positiva: Sverigedemokraterna sätter in Gustav Adolfs gärning i sin tids kontext. Det är bra. Man bör undvika att moralisera över historiska händelser. Det ger alltid en orättvis bild att använda vår tids glasögon och värderingar på en sedan länge passerad tid. Men att försköna eller glorifiera historien är likväl en historieförfalskning.

Annons

I SD-artikeln står det att Gustav Adolf valde Axel Oxenstierna som "medarbetare" och gav honom "ansvar". Det stämmer inte. Axel Oxenstierna blev förmyndare till Gustav Adolf och fungerade som hans lärare och rådgivare. Gustav Adolf ärvde kungakronan (av sin far Karl IX) men någon "ledare" för Sverige blev han inte. Den uppgiften hade Axel Oxenstierna (med adelns välsignelse). Många exempel finns där kungen och rikskanslern hade olika uppfattningar, men det råder inga tvivel om att det var Axel Oxenstierna som i praktiken var landets ledare och den som reformerade Sverige.

Annons

Nu till det oroväckande. Sverigedemokraterna skriver att deras förslag att resa en byst av Gustav II Adolf ska vara "ett komplement till eller ersättning för det konstverk som står där i dag". Det var en nyhet för mig. Man kan alltså tänka sig att resa en kungabyst istället för de konstverk som Klara Kristalova utformade i parken 2011. Är Sverigedemokraterna missnöjda med de verk som Klara Kristalova gjorde? Och försöker partiet på politiska vägar få bort hennes skulpturer? Det går inte att förstå deras förslag till kommunfullmäktige på annat sätt.

Klara Kristalova bor i Länna och är kommunens mest kända bildkonstnär med konstnärliga uppdrag över hela världen. Självklart är det upp till var och en att ha en personlig uppfattning om hennes konst. Men en sak är säker. När politiken ger sig själv tillåtelse att försöka påverka konst- och kulturlivet då måste vi andra reagera, oavsett vad vi personligen tycker om konsten. Då måste vi ta strid för något mycket större; för kulturlivets frihet och det fria ordet.

I SD-artikeln formulerar författarna själva hela problematiken: Eftersom skattemedel bekostar den offentliga konsten "anser vi oss ha ett ansvar som förtroendevalda att lägga synpunkter på vad som skall få bidrag". Kopplingen mellan pengarna och vilken konst som ska produceras är tydlig. Pengarna villkoras. Money talks. Betydelsen av ett fristående kulturliv blir därmed brutalt tydlig. De av oss som på olika sätt verkar inom civilsamhället vill inte vara marionetter och stå under politikers vilja.

Annons

Annons

Sverigedemokraterna saknar insikt om var politikens område tar slut. Man vill politisera hela samhällslivet. Det är kanske därför så många partisympatisörer hyllar de "kulturkonservativa" i Ungern och Polen, där politiken kan våldföra sig på kulturlivet.

Det här är en farlig väg att beträda. Den leder i förlängningen till det som hände konstlivet i Nazityskland 1937. Utställningen "Entartete kunst" (degenererad konst) blev riktningsgivande för vilken konst som var den politiskt korrekta. Fria kulturinstitutioner (som Bauhaus) stängdes och många av 1900-talets främsta konstnärer, designer, arkitekter och musiker flydde till England, Amerika och Ryssland.

I Sölvesborgs kommun styr Sverigedemokraterna (med stöd av moderater och kristdemokrater). De har nu stoppat inköp av "utmanande samtidskonst" och vill istället ha "klassisk och tidlös konst". Men de har inte gått så långt som partivännerna i Norrtälje, som även är beredda att ersätta den befintliga offentliga konsten.

Kan man ändå förstå misstron till samtidskonsten? Jo, absolut. Själv är jag intresserad av konst, utför ibland konstnärliga uppdrag och föreläser i konsthistoria – men ärligt talat – det mesta av samtidskonsten lämnar mig oberörd.

Men gör det så mycket? Alla kan ju inte gilla allt. Ibland hittar jag små guldkorn. Det räcker för mig. Och det räcker för att jag ska förstå betydelsen av ett mångfaldigt och oberoende kulturliv.

Mats Wilzén (MP), Söderbykarl

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy