För 25 år sedan, den 13 november 1994, gick svenska folket till valurnorna. Det blev ett ja till svenskt medlemskap i EU. Det var ett av de bästa beslut som Sverige har fattat. Norrtälje var den enda kommunen i Stockholms län som röstade nej. Men jag är övertygad om att medlemskapet har gynnat även Roslagen. 

Det känns i dag som länge sedan och när man tänker tillbaka på argumenten för och emot ett svenskt medlemskap har det visat sig att fördelarna har överträffat farhågorna.

Sveriges har ju långt innan EU-inträdet varit ett land som varit beroende av handel för den ekonomiska utvecklingen. Vi har tjänat på öppenhet och kunnat fortsätta lägga grunden för företag, jobb och välfärd i Sverige. I dag finns studier som pekar på att Sveriges öppenhet mot omvärlden mer än fördubblats under de senaste 50 åren, särskilt under den tid Sverige varit med i EU. EU:s inre marknad är Sveriges främsta handelspartner både vad gäller export och import. 

Den rädsla som fanns för att Sverige inte skulle få något att säga till om i EU har inte besannats. Tvärtom har Sverige haft ett stort inflytande. Sveriges avgående EU-kommissionär Cecilia Malmström har spelat stor betydelse för EU:s globala handelspolitik under senare år, för att nämna ett konkret exempel. Även om många beslut fattas på EU-nivå och många beslut i Sverige påverkas av gemensamma beslut, så är det alltjämt kommunfullmäktige i Norrtälje som påverkar människors vardag i kommunen mest. Så kommer det att fortsätta vara. 

Under de 25 år som gått sedan svenskarna röstade om EU så har mycket hänt. 

Klimatförändringarna är allt mer akuta. Hoten från internationell terrorism har trappats upp. Ett snabbt växande Kina för en allt mer aggressiv politik mot omvärlden, liksom ett mer hotfullt Ryssland. Allt detta sker i en tid där digitaliseringen påverkar samhället i grunden. Då blir EU ännu viktigare eftersom inget land är tillräckligt starkt för att hantera dessa utmaningar på egen hand. 

Under hösten 1994 deltog jag själv aktivt i kampanjen på ja-sidan. Som ung liberal kändes det självklart att säga ja till att Sverige skulle vara en del i det nya Europa som vår generation fick se växa fram efter Berlinmurens fall. I Norrtälje hade ja-kampanjen sitt högkvarter vid Lilla Torget och det fanns ett samarbete över partigränserna. Det var lärorikt att samarbeta med människor som normalt sett tillhör den politiska motståndarsidan. Själv är jag minst lika entusiastisk över Europasamarbetet i dag men då hade jag aldrig kunnat drömma om att jag en dag själv skulle få möjlighet att företräda Sverige i Europaparlamentet. Skillnaden i dag är att samarbetet är hotat, av nationalistiska partier på olika håll som vill riva ner världens starkaste demokratiska samarbete. Därför behöver vi påminna oss om hur viktigt samarbetet är. Att värna EU, är att värna Sverige. 

Karin Karlsbro (L), ledamot av Europaparlamentet