Ett snabbt bredband är en av de viktigaste förutsättningarna för landsbygdens utveckling. Utan ett snabbt bredband hämmas såväl befolkningsutveckling, företagande som välfärd.

Anmäl text- och faktafel

Regeringen presenterade sin senaste bredbandsstrategi i december 2016. Den innehåller följande mål.

• År 2020 bör 95 procent av alla hushåll och företag ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s.

• År 2023 bör hela Sverige ha tillgång till stabila mobila tjänster av god kvalitet.

• År 2025 bör hela Sverige ha tillgång till snabbt bredband.

Enligt regeringen innebär detta att 98 procent av befolkningen 2025 har bredband om minst 1 Gbit/s. Det är tio gånger snabbare än målet i den förra bredbandsstrategin och enligt regeringen ett mål som tar höjd för den utveckling digitaliseringen för med sig.

Det är lätt att säga tulipanaros, men det är svårare att göra en. Ibland verkar regeringen tro att det räcker med fromma önskningar för att saker ska hända (jämför arbetslöshetsmålet).

Norrtälje kommun har i sin bredbandsstrategi från 2012 formulerat följande mål.

• Att år 2020 bör 90 procent av alla hushåll och företag ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s synkron kommunikation.

Utbyggnaden har nu stoppat upp. Eller rättare sagt – den går bakåt. Telia har stängt ner stora delar av sitt kopparnät. Därmed har mängder av abonnenter berövats det bredband på 10 Mbit/s, som de haft via ADSL.

På landsbygden har, enligt Post- och Telestyrelsen, 15 procent av hushållen i dag tillgång till fiber. Om man tar med fritidshusen, vilket man bör göra, blir siffran ännu lägre. De uppsatta målen kommer inte att nås. Skälet är att de bygger på önskedrömmar och fromma förhoppningar. Förståelse för vad som behöver göras, liksom vilja att göra detta, saknas.

Kommunen klarar inte att ensam lösa problemet och kommer inte att klara det. Man har varken personella eller ekonomiska resurser för detta, och har inte heller någon auktoritet i förhållande till marknadens aktörer och därmed ingen möjlighet att påverka situationen.

Ansvaret är riksdagens och regeringens. De har i sin naivitet lämnat över hela utbyggnaden av bredband till marknaden och förlitat sig på att den ska fixa det, som egentligen är statens ansvar.

Telia och Telia Landsbygd har, vad jag förstår, nu övergett vår kommun, och har inga planer på att bygga mer fiber här, även om Telia Landsbygd knappast kan dra sig undan ansvaret för färdigställandet av det område som kallas ”Husinge Fiber”, där företagets entreprenör begärt sig i konkurs. För att rädda situationen försöker man nu bryta ingångna abonnentavtal.

Med IP-Only är det minst lika illa. Företaget har varit på fallrepet och dragit sig ur flera hundra påbörjade fiberområden runt om i landet, bland annat i Norrtälje.

Björköborna, som nu har övergetts av både IP-Only och Telia, vet vad den förda politiken får för konsekvenser för de som bor på landsbygden. Om jag är rätt underrättad, så handlar det i deras fall om ett nät med cirka 800 anslutningar. Det är ganska precis vad Norrtälje Energi klarar av på ett år. Även om bolaget fördubblade sin kapacitet, så skulle det ta decennier för företaget att ensamt klara av det mål som kommunen satt upp för 2020.

Det här är inte något som ett enskilt parti i kommunen kan göra något åt. Partierna inser säkert vikten av att fibernätet byggs ut och vill påskynda utbyggnaden, men hur ska det gå till? De står handfallna. Det kan man förstå – kommunen har inte de verktyg som krävs. Kraven måste ställas på riksdag och regering. De måste fås att förstå hur situationen ser ut och de måste fås att inse sitt ansvar.

Vad bör då göras?

• Partierna i Norrtälje bör etablera ett samarbete, bilda en arbetsgrupp och utarbeta en gemensam strategi.

• Tillsammans bör partierna söka samarbete med andra landsbygdskommuner som har liknande problem. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) bör engageras.

• Tillsammans bör kommunerna kräva att riksdag och regering tar sitt ansvar.

Den politiker, som inte tar tag i det här problemet nu, kan aldrig mer med trovärdighet prata om landsbygdsutveckling.

Rune Karlsson, Husinge