I en nyhetsartikel i Norrtelje Tidning anger Robert Beronius att anledningen till att flytta kulturskolan från barn- och skolnämnden är att höja skolresultaten. Det är helt fel tänkt.

Anmäl text- och faktafel

Kulturskolans undervisning kan istället hjälpa till att höja skolresultaten. Entydig forskning visar att ”Elever som tagit musiklektioner från 8 till 17 års ålder hade i en långtidsstudie högre betyg och bättre kognitiva förmågor än genomsnittet bland jämnåriga. De var dessutom mer målinriktade, tittade mindre på tv och siktade i högre grad på universitetsstudier, än jämnåriga som sportade, spelade teater eller dansade.” (The German Socio-Economic Panel)

Det här är bara en i raden av många studier som visar hur viktig funktion musicerande fyller i våra liv.

Vi lärare som jobbar i kulturskolan har en mångårig högskoleutbildning som inkluderar både musikaliskt hantverk och pedagogik. Vi har lärarlegitimation. Vi är aktiva i musiklivet både på lokal och nationell nivå.

Att jämställa kulturskolans verksamhet med andra fritidssysselsättningar ger helt fel signaler.

Jag hyser stor beundran för idrottsrörelsen och alla ideella krafter som bidrar så mycket till barn och ungdomars fritid och välbefinnande. Det har gett både mig och mina barn enormt mycket att få träffa dessa idrottsledare som till ingen eller låg ersättning tränar barn och ungdomar vid sidan av sitt ordinarie yrke. Ställ inte våra verksamheter mot varandra, för det är helt olika saker som såklart båda behövs!

Efter en genomgång av skolresultaten i landet visar det sig att de flesta kommuner som ligger högt upp i rankningen har sin musik- eller kulturskola placerad under utbildningsnämnden. Många har dessutom låg eller ingen avgift och eleverna som bor i glesbygd har möjlighet att få sin spellektion på sin skola under skoltid.

För de som inte vet gäller detta:

• elever i de yngre årskurserna.

• det sker i samråd med föräldrar och lärare.

•det sker under en tid på skoldagen då eleverna jobbar självständigt alternativt en rast.

Det här ger elever som bor i glesbygd en chans att delta i kulturskolans utbildning under samma premisser som elever som bor i huvudorten, nästan. Alla instrument kan naturligtvis inte erbjudas på alla skolor men vi försöker tillmötesgå alla så långt det går.

Så här ser det ut i glesbygdskommunerna i landet och det är ett framgångsrikt recept ur exempelvis skolresultatsynpunkt. För att inte tala om alla andra positiva effekter för den enskilde eleven och samhället i stort. Många är de framgångsrika artister, entreprenörer, diplomater och ledare som formades i kulturskolan och kunde bli det de blev trots att de kom från en liten by på landet.

Det duger inte att hänvisa till Skolinspektionen i den här frågan, utan vi har alla ett ansvar – såväl kommunpolitiker, riksdagsledamöter och allmänhet att föra fram kunskap om detta och slå vakt om alla barns rätt till kulturskolans undervisning.

Ragnhild Dominique, lärare på kulturskolan, adjunkt i musikpedagogik vid Stockholms universitet