Jag håller med Robert Beronius konstaterande i hans replik att ”med fler lärarassistenter kan lärarna helt enkelt koncentrera sig det de är allra bäst på – att undervisa”, men tyvärr har dagens politiker ändå inte lyckats att uppnå det målet för oss lärare.
Jag började jobba som lärare år 2000, har jobbat i alla stadier från årskurs 0 upp till gymnasiet, där jag i dag håller till på Rodengymnasiet som idrottslärare och skyddsombud för Lärarnas Riksförbund. Under varje läsår som passerat har jag kunnat konstatera att i läraryrket blir det lite mer undervisning, men mycket mera administrativa uppgifter att jobba med. Vi lärare tvingas att hålla på med arbetsuppgifter varje dag som inte är att ”undervisa” och som tar mycket onödig tid att få gjort.
Annons
Annons

Det behövs fritidsledare som kan vara rastvakter. Det behövs socialarbetare som kan vara mentorer i skolans värld. Dessa yrkeskompetenser behövs för att inte dagens erfarna lärare ska bli långtidssjukskrivna, skriver Martin Zung. Foto: Janerik Henriksson, TT.
I grundskolan tvingas lärare att behöva vara rastvakt, antingen ute på skolgården eller i gymnastiksalens omklädningsrum. På högstadiet och gymnasiet ska vi vara mentorer åt elever och kontakta föräldrar varje dag och rapportera om hens skolgång.
Med fler lärarassistenter i skolan kanske vi kan få bukt på lärarbristen, men jag skulle hellre önska fler anställda på skolan med olika yrkesinriktningar som med sin professionalitet kan ta vid och göra arbetsuppgifter där vi lärare inte kan, eller ska, så att läraren hinner med att planera, genomföra, återkoppla och reflektera över undervisningen, som vi är utbildade att göra.
Det behövs fritidsledare som kan vara rastvakter. Det behövs socialarbetare som kan vara mentorer i skolans värld. Dessa yrkeskompetenser behövs för att inte dagens erfarna lärare ska bli långtidssjukskrivna. En förändring i läraryrket behövs och kanske kan denna förändring medföra att allt fler erfarna lärare väljer att stanna kvar i yrket några år längre än vid pensionsålder. Denna förändring skulle också medföra att lärarbristen kan hanteras smidigare.
Pengar behövs till skolan för att kunna anställa kompetent personal och debatten inom skolan måste börja diskutera hur vi kan ändra situationen i skolan just nu, inte om en lärarbrist som kommer att inträffa först om fem år. Den personal som i dag arbetar inom skolan är viktigast just nu, förlorar vi den, då kommer undervisningen att bli lidande om fem till femton år.
Till sist vill jag bara avsluta med att fråga till politikerna i barn- och skolnämnden. Hur vill de kunna ge möjligheten till oss lärare att kunna undervisa i skolan, men samtidigt inte öka arbetsbelastningen med uppgifter som vi inte är utbildade till att göra?
Martin Zung, lärare Rodengymnasiet, skyddsombud Lärarnas Riksförbund