Det har hunnit gå ett år sedan samtyckeslagen infördes. En lag som kritiserades från flera håll innan den klubbades i riksdagen. Framförallt fanns en farhåga att det skulle bli mer fokus på brottsoffret, som i högre utsträckning skulle behöva svara på mer detaljerade frågor om hur hen uppfört sig i situationen.

Dessutom fanns tvivel om att lagen skulle göra någon verklig skillnad då bevisläget vid våldtäkt är svårt då ofta ord står mot ord och detta inte skulle förändras i och med en ny lag. Signalpolitik, var ett ord som användes.

Ett år senare kan konstateras att kritiken i viss mån var överdriven, och att samtyckeslagen faktiskt har haft effekt, så tillvida att den bidragit till fler fällande domar och i vissa fall längre straff.

Sveriges radio-programmet I lagens namn har gått igenom samtliga hovrättsdomar som avgjorts baserade på den nya lagen, och kommit fram till att i minst sju av sammanlagt 60 domar så har lagen spelat roll.

Enligt Kammaråklagare Christina Voigt har inte heller brottsoffren utsatts för fler intima frågor, snarare menar hon att den åtalade fått fler frågor för att förklara varför han uppfattat att det funnits samtycke.

Men, landets sex hovrätter har tolkat lagen något olika när det kommer till straffvärdet, varför det är glädjande att nu Högsta Domstolen för första gången ska ta upp ett fall som handlar om samtyckeslagen. Förhoppningsvis kommer det att ge tings- och hovrätter vägledning just vad gäller straffvärdet.

I det aktuella fallet har den dömde mannen hävdat att han uppfattade samtycke för att målsäganden låg i en säng bredvid honom iklädd endast trosor. Han säger också att hon vände sig mot honom. Målsäganden själv säger att hon sov, och inte har något minne av att hon vände sig mot honom. Dagen efter gjorde hon en polisanmälan.

Det finns också en ytterligare aspekt på lagstiftningen, och det är hur den fungerar som normsättare och därmed kan förebygga brott. Signalpolitik, ja. Men signalpolitik som kanske kan fungera.

I takt med att fler döms till längre fängelsestraff för att de trott sig ha samtycke för att en person varit halvnaken, varit med på att hångla eller följt med hem, finns anledning att tro att kunskapen sprids om att ett nej är ett nej, att man får ångra sig, och att man får vara naken utan att det betyder att man vill ha sex.

Vad som tidigare på sin höjd bedömdes vara ett sexuellt ofredande kan idag betraktas som våldtäkt, och det borde avskräcka åtminstone några personer från att strunta i att försäkra sig om samtycke.