Fram till 1979 klassade Socialstyrelsen homosexualitet som en sjukdom. Under aidskrisen på 80-talet var det en hätsk stämning i medierna mot homosexuella. Tack och lov har saker förändrats sedan dess. Idag är Pride en folkfest. Det är en självklarhet för de flesta partier att medverka där.

Svenska folket har blivit klart mer positiva till ökade rättigheter för HBT-personer (homo-, bi- och transsexuella) sedan början av 2000-talet, visar opinionsundersökningar från Göteborgs universitet. År 1999 var endast strax över 10 procent av svenskarna positiva till att tillåta homosexuella att adoptera barn. När dessa mätningar upphörde 2007 var cirka 35 procent av befolkningen positiva till att tillåta homosexuella att adoptera. Även under 2010-talet har stödet för homosexuellas rättigheter ökat. Stödet har ökat bland såväl stadsbor som landsbygdsbor och högutbildade som lågutbildade. Detta är “en av de mest genomgripande opinionsförskjutningar som har ägt rum i närtid”, enligt statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson. Dessa framsteg har vi till stor del HBTQ-rörelsen att tacka för och inte minst de modiga aktivister som banade vägen under 70- och 80-talet, en kamp som skildras väl i Jonas Gardells trilogi “Torka aldrig tårar utan handskar”.

Sverige är långt ifrån det enda exemplet på att utvecklingen gått framåt. År 2001 blev Nederländerna det första land som tillät homosexuella att gifta sig. Sedan dess har ytterligare 24 länder följt efter, enligt en sammanställning som SVT gjorde i december 2017. Samkönade äktenskap är dessutom på väg att tillåtas i fler länder.

En del talar för att framtiden kommer att vara regnbågsfärgad. I de allra flesta av världens regioner är inställningen till sexuell frihet och homosexuella mer positiv bland yngre än bland äldre, förhoppningsvis kommer det faktum leda till att framstegen fortsätter. Men det finns samtidigt skäl till oro och på en del platser är situationen fruktansvärd. I USA försämrar Donald Trump transsexuellas skydd mot diskriminering, i Egypten arresteras homosexuella och i Tjetjenien förtrycks homosexuella brutalt, visar Human Right Watch sammanfattning av 2017.

Situationen i Sverige går överhuvudtaget inte att jämföra med situationen i exempelvis Egypten, men det betyder inte heller att det alltid är lätt att vara homo-, bi- eller transsexuell i Sverige. Både här och utomlands finns det anledning att vara orolig över vart den nationalistiska och auktoritära vågen kommer att leda. Respekt för mänskliga rättigheter och minoriteter har utmanats alltmer under de senaste åren. Det är oroväckande. Framstegen har varit stora, men mycket återstår. Kampen behöver fortsätta!