Annons

Annons

Annons

Annons

Norrtälje

Om vi inte upprustar måste vi gå med i Nato

Text: 

Debatten i NT om vår försvarspolitik i böljar vidare. Efter att försvarsberedningens betänkande redovisats har försvars- och säkerhetspolitiken på allvar lyfts upp på den politiska dagordningen.

Sveriges säkerhetspolitiska läge har försämrats sedan Ryssland angrep Georgien, Krim och östra Ukraina. Samtidigt nedrustade Sverige. Vi fick ”enveckasförsvaret” enligt dåvarande ÖB.

Sverige bör förstärka försvaret med 150 miljarder extra under nästa planperiod. Om inte en rejäl upprustning kommer till stånd bör Sverige överväga en Nato-anslutning, skriver Peter Gerdman. Foto: Jonas Ekströmer, TT.

Under motsvarande period har Ryssland upprustat sina militära styrkor i gigantisk omfattning och det sker i Sveriges närhet. Dessutom övar Ryssland angreppskrig mot Sverige och intensifierar sitt cyberkrig mot våra civila och militära mål. Ett syfte är att påverka den demokratiska processen i Sverige och valet i höst.

Annons

Annons

Hur skall Sverige bevara sitt nationella oberoende och försvara sig mot den ryska aggressiviteten? För det första anser jag att man skall utveckla allianser med andra länder och verka för ett djupare militärt samarbete inom EU. Att samtidigt arbeta för fred och säkerhet inom FN och OSSE är en självklar del i Sveriges säkerhetspolitik. Men det räcker knappast eftersom hoten mot Sverige ökar.

Debattörer från Moderaternas ungdomsförbund har i NT den 15 januari till exempel förordat en svensk Nato-anslutning. Sverige har genom den rödgröna regeringen hittills avvisat ett sådant förslag medan flera av partierna inom Alliansen föreslår en Nato-anslutning.

Däremot har ju Sverige i bred politisk enighet slutit ett värdlandsavtal med Nato. Avtalet utgör en slags förberedelse på Nato-stöd vid ett ryskt angrepp.

Det är något att bygga vidare på. Själv anser jag att Sverige i första hand skall förstärka det egna försvaret i enlighet med Försvarsmaktens förslag och som innebär drygt 150 miljarder extra till försvaret under nästa planperiod. I sista hand bör Sverige emellertid överväga en Nato-anslutning om inte en rejäl upprustning av försvaret kommer till stånd.

Det kan väl knappast vara så att statsledningarna i Danmark, Norge, Estland, Lettland, Litauen och Island så kapitalt misstolkat den militära hotbilden och anslutit sig till Nato mot bättre vetande? Kan det rent utav vara så att Sverige sitter kvar i sin egen ”säkerhetspolitiska bubbla” av historiska skäl?

Annons

Annons

När såväl de yttre som de inre hoten mot Sverige tilltar blir jag bedrövad när jag läser Anita Bertilssons ”salvelsefulla predikan” i NT den 17 januari om att ”räcka fram blomsterbuketter till stridsvagnsförare” eller ” att besegra de onda krafterna”. Den typen av resonemang motverkar helt enkelt sitt syfte och invaggar medborgarna i ett fredsromantiskt rosenskimmer. Jag tror knappast att Putin, Kim-Jong-Un, Al-Assad eller Erdogan imponeras eller påverkas av hennes förslag till att stoppa krig.

Magdalena Rinaldos artikel i NT den 1 mars pekar på riskerna med en Nato-anslutning och jag instämmer i hennes historiska analys. Men nu är den politiska och militära säkerhetssituationen förändrad. Sverige har nedrustat och befinner sig i ett utomordentligt svagt säkerhetspolitiskt läge. Dessutom uppträder Ryssland hotfullt och expansivt i vårt närområde.

Mot den bakgrunden kanske Sverige inte har något val annat än att gå med i Nato såvida vi inte vi genomför en kraftig militär upprustning samtidigt som samarbetet med Finland helst bör utvecklas. Som jag skrivit tidigare i NT: ”Rusta för krig och du får fred” som det gamla romerska ordspråket lyder.

Peter Gerdman, Norrtälje

Inbäddat innehåll

Annons

Annons

Till toppen av sidan