Annons

Annons

Annons

Annons

Norrtälje

Äntligen har vi slutat lyssna på fredsnaivisterna

Text: 

De inre och yttre hoten mot Sverige tilltar. Därför blir jag orolig när jag läser Anita Bertilssons artikel i NT 3 januari. Hon tar bara upp en av de flera ytterst allvarliga hotbilder som finns mot Sverige, nämligen den om ett krig hos oss och i vår omvärld och hur kriget kan förhindras.

Anita Bertilssons artikel påminner mig om den fredsnaivism som präglade mellankrigstiden. Just den romantik och naivism orsakade Danmark och Norge stort lidande under andra världskriget.

Finland klarade sig undan sovjetrysk ockupation tack var en heroisk insats av dess försvarsmakt. De baltiska staterna klarade sig emellertid sämre. De blev som känt sovjetiska lydstater.

Annons

Det känns tillfredsställande att svenska politiker vill satsa ordentligt på återupprustning av det militära försvaret och totalförsvaret men framför allt på det psykologiska försvaret, skriver Peter Gerdman. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman, TT.

Annons

Sverige klarade sig undan det nazistiska herraväldet i Europa genom eftergiftspolitik kombinerat med en stark upprustning av det militära och det civila försvaret allt eftersom tiden gick. Till slut kunde Europa befrias från nazismen tack vare enorma ingripanden från stormakternas militära styrkor.

Nu återkommer således Anita Bertilsson med en fredsnaivism som en medicin i vår oroliga tid. Hennes recept att förhindra krig lyder bland annat: ”ta då några miljarder eller två och satsa på effektivt fredsarbete och anställ skickligt folk från olika yrkesgrupper för ändamålet”.

Det låter närmast utopiskt och biter knappast på Putin eller andra krigshetsare. Jag instämmer i det gamla romerska ordspråket "Si vis pacem, para bellum" eller "Vill du fred rusta dig för krig".

Men hur är läget för oss i Sverige? Vi är i ökande omfattning utsatta för konkreta militära hot som till exempel fingerande övningsanfall av ryskt flygvapen mot svenska strategiska mål. En gigantisk upprustning av rysk militär kapacitet pågår i vårt närområde.

Men det räcker inte. Ytterligare två hot finns på kartan utöver de militära. Det ena hotet är cyberkriget, främst från Rysslands sida, och det pågår oavbrutet. En ”trollfabrik” knuten till det ryska regeringskansliet jobbar oförtrutet på att påverka den svenska opinionen i ryssvänlig riktning. Systematiska operationer för att sabotera den digitala infrastrukturen pågår ständigt. En rysk kartläggningsoperation har till exempel som mål att ”störa ut” den svenska kärnkraften.

Annons

Annons

Det tredje området utgörs av de inre hoten. Och det är hoten från kriminella och terrorister. De har inte direkt med de yttre militära hoten att göra men sammantaget vävs de in i hotbilden mot Sverige och förvärrar bilden av samhällskrisen och tryggheten för medborgarna i Sverige.

Många känner in på bara skinnet hur stora bristerna blivit i det svenska civilsamhället och totalförsvaret. Dessa brister rör främst polisen och tullen men även andra strategiskt viktiga civila myndigheter eller organisationer såsom posten och järnvägen. Dödsskjutningar sker nästan dagligen där även handgranater används. Ett ”lågintensivt krig” pågår helt enkelt på hemmaplan. Sammantaget innebär de tre hoten en allvarlig situation för Sverige.

Stämningen vid den pågående Folk och Försvar-konferensen och efter Försvarsberedningens betänkande är tack och lov hoppingivande när det gäller den första hotbilden. Det känns tillfredsställande att man vill satsa ordentligt på återupprustning av det militära försvaret och totalförsvaret men framför allt på det psykologiska försvaret. Det behövs efter alla dessa år då godhetens apostlar och fredsnaivister fått styra svensk säkerhets- och försvarspolitik och kunnat påverka opinionen.

Peter Gerdman, Norrtälje

Annons

Annons

Till toppen av sidan