Att Svenska Akademien har fått smak för att överraska fick vi veta med besked förra året när Bob Dylan tilldelades Nobelpriset, och det intrycket förstärktes i förra veckan med invalet av Jayne Svenungsson, och nu fortsätter överraskningarna med Kazuo Ishiguro.

Den roligaste överraskningen hittills. Betydligt roligare än förra årets kontroversiella val, som i efterhand fick Akademien att se löjlig ut när Dylan lekte katt och råtta med dem.

I våra spekulationer inför Nobelpriset, önskade jag mig ett val som skulle få oss att upptäcka en mindre känd författare. Till den skaran kan definitivt inte Kazuo Ishiguro räknas, men jag skjuter gärna på nyupptäckterna till nästa år om det betyder att Kazuo Ishiguro kommer till Stockholm i december för att hämta sitt pris.

Läs mer: Han får årets Nobelpris i litteratur

För oss som oroas över att romanen ska bli en subkultur, en angelägenhet för en liten skara entusiaster i periferin, är det kanske bara Margaret Atwood bland förhandsfavoriterna som kan konkurrera med Kazuo Ishiguro i bredd.

Svenska Akademien lyckas också belöna en mycket engelsk författare utan att riskera kritik för att hylla ännu en vit europeisk kulturman. Kazuo Ishiguro är född i Japan, ändå är han en mycket brittisk författare. Men det är en blick på det engelska som kommer utifrån. Inte minst syns detta i en roman som ”Återstoden av dagen” (1990), där de brittiska koderna och klassamhället skildras av någon som samtidigt lyckas stå mitt i det och betrakta allt utifrån.

En fråga som brukar dyka upp när en Nobelpristagare i litteratur har tillkännagivits är: Om man bara ska läsa en bok, vilken väljer man då? Svaret på det kan bara bli just ”Återstoden av dagen”.

Men jag vill ändå ägna några rader åt hans senaste roman, ”Begravd jätte”, som gavs ut på svenska 2016. Ett slags fantasyberättelse om ett åldrat par som ger sig iväg för att söka sin son i ett land där en dimma gör att människorna blir som dementa.

I den tar han upp en av de plågor som orsakar så mycket lidande i vår tid: Oförmågan att glömma oförrätter. Bara när landet sänkts i en glömskans dimma kan människor leva fredligt sida vid sida.

Svenska Akademien kan med valet av Bob Dylan sägas ha utvidgat litteraturbegreppet ordentligt, men även valet av Kazuo Ishiguro vidgar definitionen av vad som kan anses vara högkvalitativ litteratur. Nämnda ”Begravd jätte” är som sagt ett slags fantasyberättelse och i ”Never let me go” (2005) skriver han dystopisk science fiction.

Om Bob Dylans pris främst gladde äldre män, är valet av Kazuo Ishiguro ett val som går rakt in i den ”Game of thrones”-tittande samtiden.

Läs mer: Klas Östergren i topp när vi listar favoritböcker juli-september

Läs mer: Isabelle Ståhl i topp när vi listar fem favoritböcker från maj-juni

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

Kristian Ekenberg
026-15 96 50
kristian.ekenberg@mittmedia.se