Jag läser i NT den 26 maj om hur socialnämnden agerat för att till varje pris tvinga en asylsökande att flytta från sitt HVB-boende, vilket innebär att hans nästan färdiga skolgång måste avbrytas. Jag undrar varför.

Visst kan man tänka att ”rätt ska vara rätt”, men ibland går det lite väl långt. Här handlar det om en kille (jag har ingen aning om vem det är) som kanske får asyl och därmed säkert tänkt sig stanna i Sverige. Hade det inte då varit bra att han hade en färdig gymnasieutbildning och antingen kunnat studera vidare, eller kanske börjat arbeta? För det är väl ändå syftet med alla som får asyl och är i arbetsför ålder, att de snabbt ska komma ut i samhället?

Om han nu inte skulle få asyl, vore det inte bra att han hade fått lämna landet med en utbildning i bagaget, för att underlätta hans tillvaro i det land han då skulle avvisas till?

Kunde inte socialnämnden ha nöjt sig med förvaltningsrättens utslag? Vad har inte detta kostat i ovisshetens lidande, i mantimmar, i reda pengar, för att driva denna process i absurdum. Varför agerade inte socialnämnden enligt SBF-2017 (sunt bondförnuft 2017), eller är det ett okänt begrepp hos nämnden?

Var det så viktigt att försöka få rätt, även om det bara handlade om att betala HVB-hem i några veckor extra, gjorde nämnden ”high five” i fikarummet när kammarrättens utslag kom? Jag bara undrar?

Agerandet från socialnämnden vittnar om ett människoförakt, brist på inlevelse, paragrafrytteri och inte minst ett hanterande av skattemedel som gör att Ebberöds Bank ter sig som en lukrativ verksamhet i jämförelse.

Jag tycker att socialnämnden öppet och renhårigt skall förklara sina motiv och tankegångar i detta ärende. Hur diskuterade man, eller var det en persons verk? Jag bara undrar.

Socialnämnden borde ta på sig den gamla dumstruten och ställa sig i skamvrån, fundera över sitt agerande – sedan be killen om ursäkt!

www.norrteljetidning.se
redaktionen@norrteljetidning.se