Reidar Carlsson är oroad över att Vänsterpartiets och Sverigedemokraternas medlemsantal ökar kraftigt i Norrtälje kommun, medan övriga partier står still eller backar. I en ledare i NT den 14 mars skriver Reidar Carlsson att de två partierna ”kan uppfattas” som varandras motsatser, men sedan sätter han närmast likhetstecken mellan de två. Enligt ledaren skyller båda partierna ”orättvisorna och felen i samhället på en speciell grupp”. Sverigedemokraterna skyller bristerna i samhället på invandrarna och Vänsterpartiet skyller på de rika.

Själva blir vi oroade över att en erfaren ledarskribent kan skriva på detta sätt. Vänsterpartiet kritiserar ett system och ett klassamhälle som gynnar de rika och missgynnar de fattiga. Vi vill se en solidaritet som omfattar alla. Sverigedemokraterna gör skillnad på människor beroende på var de kommer ifrån och på vilken hudfärg de har. Det kallas rasism.

Sverigedemokraterna vill stänga gränserna, att bara ”riktiga svenskar” ska få bo i landet och att bara svenska traditioner och svensk kultur ska få utövas här. Det kallas för nationalism.Är ledaren ett försök att skrämma väljarna, att fösa ihop dem någonstans i mitten där politiken handlar mer om taktiskt spel än om ideal? Är det okunskap, rädsla eller illvilja som ligger bakom ledaren?

Vi har svårt att tro att det kan vara illvilja och det är knappast okunskap. Återstår rädsla. Rädsla för vad? Vad är det som hotas av Vänsterpartiet? Det är inte demokratin. För en tid sedan skrev Birger Schlaug (språkrör för Miljöpartiet 1985-1988 och 1992-2000) att Vänsterpartiet enligt honom är det mest demokratiska partiet i Sveriges riksdag. Det är inte heller välståndet som hotas och inte välfärden.

Nej, Vänsterpartiet är, om man får tro ledaren, ett hot mot en fredlig samhällsutveckling. Visserligen inte ett lika stort hot som Sverigedemokraterna, men ändå ett hot. Lever vi i samma värld? Vänsterpartiet arbetar både nationellt och internationellt, kanske mer än något annat parti, för en fredlig utveckling. Kampen mot klassklyftorna är ett viktigt led i detta.

Enligt Reidar Carlsson själv är han också rädd för att Sverige på grund av den politik som Vänsterpartiet för ska bli hårdare. Nu förstår vi ingenting. Blir Sverige ett hårdare land om man bryr sig om de svaga och hjälper de människor som behöver hjälp? Om man avskaffar orättvisor? Om man tar bort klassklyftorna?

Reidar Carlsson uppmanar slutligen alla läsare att stödja de partier som bygger på att medborgarna samarbetar. Här är vi överens och vi i Vänsterpartiet välkomnar våra nya medlemmar!

Catarina Wahlgren (V)

Christina Hamnö (V)

Johannes Folkesson (V)

Ingela Brinkefeldt (V)

Vänsterpartiets fullmäktigegrupp

NT kommenterar:

Jag kan förstå att man inom Vänsterpartiet inte vill hålla med om att partiets retorik kan uppfattas som hård och innebär utpekande av en speciell grupp. Men även om det inte numer står ”klass mot klass” i Vänsterpartiets partiprogram, så finns det liknande formuleringar, som innebär tydliga motsättningar mellan olika grupper.

Det här kallar Vänsterpartiet ”att kritisera ett system”. Men det hjälper inte. Kritiken av ”systemet” innebär ofta utpekande av en grupp, ”de rika”, som ”bör bidra betydligt mer än de gör i dag”, som partiets ekonomisk-politiske talesperson Ulla Andersson brukar uttrycka sig. Och den ”kamp mot klassklyftorna”, som Vänsterpartiet i dag menar innebär ett arbete mot fredlig utveckling, har inte alltid, och inte i alla länder, förts med fredliga medel. Medlen har ändrats, men den hårda kampterminologin lever delvis kvar.

Vänsterpartiets fullmäktigegrupp ogillar att jag pekar på likheter mellan Vänsterpartiets och Sverigedemokraternas budskap. Det kan jag också förstå. Och det finns också mycket stora och avgörande skillnader, vilket jag också pekar på i ledaren. Men det finns vissa likheter, vilka vänsterpartister gärna bortser ifrån. Och det var dessa jag synliggöra i min ledare.

Reidar Carlsson

Läs mer: Låt inte ytterkanterna göra Sverige hårdare

www.norrteljetidning.se
redaktionen@norrteljetidning.se