I en namninsamling som genomfördes under 2016 kräver runt 7 000 undertecknare en folkomröstning när det gäller skolstrukturen. Kravet syftar till att alla små skolor ska behållas. Enligt gällande lagstiftning måste frågan om folkomröstning nu tas upp i fullmäktige.

Om beslutet blir att inte genomföra en folkomröstning vidgas förtroendeklyftan mellan medborgarna och deras representanter i politiken ytterligare. En sådan utveckling skulle ur demokratisk synpunkt vara ytterst olycklig.

Om fullmäktige säger ja till en folkomröstning är det svårare att veta hur fortsättningen kommer att se ut. Det finns skäl att anta att de som skrivit under namninsamlingen är mer motiverade att rösta än övriga medborgare. Resultatet kanske därmed inte ger en sann bild av folkviljan. Den allvarligaste invändningen är ändå att resultatet förmodligen bygger på en rad suboptimeringar. Den avvägning mellan olika bedömningskriterier – skollags- och läroplanskrav, pedagogiska krav, kvalitetskrav och ekonomi – som HRM:s utredning syftade till tappas helt bort.

Varför har det blivit så här?

Skolstrukturutredningen utgjorde ett utmärkt underlag för diskussion och beslut. Den bar fram skolans inre arbete i egen rätt parat med insikten om den svåra balansgången mellan landsbygdsutveckling och en likvärdig utbildning. Förtroendevalda, pedagoger och administratörer diskuterade olika lösningar på skolans problem utifrån utredningens bedömningskriterier.

Det som saknats är en redovisning av analyser, alternativa handlingsmodeller och deras effekter samt gjorda avvägningar och skälen för dessa. Det har lett till att de som berörs inte känt sig delaktiga, inte förstått besluten och faktiskt haft skäl att ifrågasätta dem. Varför behåller man Söderbykarls skola trots att det bara är några kilometer till Svanberga? Varför läggs Björkö-Arholma skola ner, när närmaste skola ligger flera mil bort?

I redovisningen av besluten saknas en koppling till bedömningskriterierna. Detta gäller både beträffande de skolor som ska stängas och de som ska behållas. Besluten förefaller slumpmässiga och förlorar därmed i legitimitet.

En svaghet i diskussionerna har varit att vissa aspekter har utelämnats – att man inte tagit vara på möjligheten att lösa problem genom förändringar i upptagningsområdena eller genom en större flexibilitet när det gäller skolskjutsarna. En annan att man inte tagit upp de problem som kan finnas på de stora skolorna och vilket stöd dessa behöver för att förbättra kvaliteten. Utredningen kan upplevas som riggad för att hitta de problem som finns i de små skolorna, samtidigt som de elever som går i stora skolor och deras föräldrar inte känt sig berörda av frågan om skolstrukturen.

I en förändring av skolstrukturen är tidsaspekten är av stor vikt. När ska en förändring ske? I vilken takt? Detta är en fråga som är tydlig när det gäller Rådmansö högstadium. Det förs i dag diskussioner om byggandet av en ny högstadieskola i Norrtälje stad. Bolkadalen har nämnts som en tänkbar placering. När kan denna skola stå klar? Vad skulle det innebära för pedagogiken, kvaliteten och ekonomin att vänta med en nedläggning av högstadiet på Rådmansö tills den nya skolan kan tas i bruk? Frågorna är många, men svaren är få.

Vänsterpartiet anser att det är nödvändigt att rätta till det som går att rätta till, även om det skulle innebära att några beslut måste rivas upp. Vi menar att kommunledningen bör, skola för skola, redovisa de analyser, avvägningar och skäl som lett till fattade beslut. Så skapas förutsättningar för en konstruktiv dialog med medborgarna. Så kan det raserade förtroendet återskapas.

Catarina Wahlgren (V)

Christina Hamnö (V)

www.norrteljetidning.se
redaktionen@norrteljetidning.se