Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Suzanne Axell berättar katternas historia

Susanne Axell talar ur hjärtat och agerar rent fysiskt när något berör. – Jag är inte bättre än någon annan människa men kan inte bara stå still och se på när någon far illa.

– Jag bryr mig om djur och jag bryr mig om människor också, säger sommarrospiggen Suzanne Axell. På lördag besöker hon Norrtälje katthem utanför Penningby och signerar sin nya bok.

Bild: Katarina Hansson

Annons

Journalisten och författaren Suzanne Axell har gjort någonting som hon verkligen är stolt över. Tillsammans med kollegan Susanne Hellman Holmström har hon skrivit vad hon beskriver som "katternas bok". Om katter, för katter och till katter.

Boken "Oss kattvänner emellan" är en kärleksförklaring till alla de tappra människor som på olika vis kämpar för att ge katter ett bättre liv. Det är också en berättelse om hopp: Hur pass trasig en katt än må vara så finns möjligheten att ändå utvecklas till en lycklig individ. Men det krävs en ärlig chans. Och den chansen måste komma från oss människor.

– Jag har aldrig gått och tittat ut någon tjusig raskatt eller valt ut någon söt kattunge. Det är jag som blivit vald och därför har jag tagit hand om väldigt trasiga katter. Det är deras historia jag vill berätta och visa på vilka fina individer det blev i slutänden, bara de fick en chans.

Annons

Annons

Att som offentlig person ta bladet från munnen och göra en insats ser Suzanne Axell som en självklarhet – och en skyldighet.

– Om jag kan få folk att reflektera över en viktig sak så känner jag ansvar att göra så. Jag vill höja katternas status och förmedla idéen om att ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Själv skänker hon rutinmässigt alltid en viss del av arvodet från de föreläsningar och uppdrag som hon medverkar i till förmån för olika kattverksamheter. En del av arvodet för boken "Oss kattvänner emellan" kommer att gå till katthemmet i Grovsta utanför Penningby.

– När det finns vettiga människor så ska vi stödja dem, inte försvåra för dem. Se bara hur Cecilia (Cecilia Arnström, Katthemmets ägare, red anm) har fått bråka med länsstyrelsen för att fortsätta kunna driva sin verksamhet. Då måste man ju både reagera och agera. Om inte hon orkar, då blir det ju också slutet för alla dessa katterna som nu istället får möjligheten till ett nytt bättre liv.

På lördag, den 29 oktober, kommer Suzanne signera boken då Norrtälje katthem har öppet hus och loppis där intäkterna går till katterna.

– Ett självklart val om jag kan stötta verksamheten, säger Suzanne.

Var kommer ditt starka engagemang ifrån?

– Jag kommer från en familj där alla är djurvänner. Speciellt känner jag för min mormor Lily. Hon får representera allt det jag står för. Nyligen träffade jag en gammal släkting som sa "Vid Lilys bord fanns det alltid plats för en kopp kaffe eller kopp varm choklad med vispgrädde på". Och så var det, samma sak gällde för djuren. Hos Lily fanns det alltid plats.

Annons

Annons

Så är det också i Suzanne Axells liv. För det som är viktigt måste det finnas plats. Varje katt som korsat Suzannes väg har trampat rakt in i hjärtat och stannat där. Men det är inte utan en rätt rejäl dos av tålamod. Från bådas sida.

– En av dem var Fräs. Han strök omkring runt sommarstället på Koludden och var i mycket dåligt skick. Han hade tydligen varit hemlös i över två år. Så fort jag och min syster försökte närma oss fräste han. Men vi lyckades till slut fånga in honom och köra honom till veterinären. Han var en hårsmån från döden.

Vi snuddade vid varann i evigheten. Jag saknar honom varje dag.

– Han fick heta Fräs för i tre månader låg han i vårt köksfönster och fräste. Varje gång jag öppnade kylskåpet som låg bredvid fönstret så väste han för att markera "hit men inte längre". Men så efter tre månader, när jag satt i hallen framför vår öppna spis, hörde jag ett tassande ljud från köket och plötsligt kommer han fram och tittar på mig. Då sträcker jag försiktigt fram handen och han nosar på den. Då säger jag "hördu Fräs, är vi vänner nu?" Det var vi. Vi snuddade vid varann i evigheten. Jag saknar honom varje dag.

Fakta: Suzanne Axell

Ålder: 60 år.

Bor: På Gärdet och har sommarställe på Koludden utanför Edsbro.

Gör: Är sedan 2003 programledare för det omåttligt populära programmet Fråga Doktorn på SVT1.

Är: Författare och journalist sedan 35 år tillbaka. Har bland annat jobbat på Aftonbladet, Expressen, Dagens nyheter och Arbetet. 1990 började hon på radion, då som programledare på Radio Uppland i Uppsala för sommarprogrammet "Parasollet".

Annons

Familj: Sambo och katten Svans.

– Kattens förbannelse är ju att den är så söt när den är kattunge, men man måste ju förstå att man åtar sig ett ansvar som kanske varar i över 20 år.

Bild: Katarina Hansson


Katarina Hansson

0176-795 81
katarina.hansso[email protected]

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy