Annons

Annons

Annons

Annons

Han renoverade med respekt och varsam hand

Det var på vägen mellan Kårsta och Väddö han fick syn på den, en gammal nedsjunken grindvaktarstuga i Syninge som liksom bara väntade på att rasa ihop vid nästa vindby.

Innan det begav sig. Så här såg huset ut när Johan Bäckström bestämde sig för att köpa. – När jag köpte huset jobbade jag vid Stockholms ångbåtar. Då skötte vi renovering och upprustning på vintern och det är nog där jag lärt mig hur man förhåller sig till kulturhistoriskt intressanta värden.

Bild: Jesper Werle

Annons

Under flera år måste han ha passerat huset, och då och då reflekterat över det. Lagt märke till syrenerna om våren. Kikat in. Tänkt att ”det här skulle man ha”.

Johan Bäckström, som utrustats med ett sällsamt observant öga för gamla värden, såg en möjlighet långt bortom skevheten.

– Huset var ju näst intill rivningsfärdigt tyckte till och med jag. Men mitt koncept var ju att göra iordning ett ruckel till en sån nivå att någon annan ser potentialen att fortsätta.

I dag är det tio år sedan Johan Bäckström inledde husaffären.

Grindstugan på 40 kvadrat låg inklämd på ena sidan järnvägsspåret och byggdes i slutet av 1800-talet. I dag är rälsen borta och huset det enda som egentligen vittnar om tiden då järnvägen Lenna-Norrtälje ångade fram runt knuten.

Annons

Sedan 2011 har Johan Bäckström arbetat med att restaurera byggnaden och bygga upp den på nytt. Men inte av nytt, och inte på nytt vis.

Annons

Allt från intakt virke till tegelpannor och gamla fönster har varsamt plockats ned och återanvänts. Ett arbete som både sparat material, pengar och transport.

– Tiden är det som kostat, säger Johan Bäckström.

Den gängse och indoktrinerade köpa-nytt filosofin ger han inte mycket för. Vördnaden för den mänskliga handen som måste ha slitit rätt hårt när det begav sig, väger tyngre.

– Men om jag skulle ha rivit huset, så skulle jag ha rivit det försiktigt och försökt att bevara murkomplexet till eldstaden. Det är ju det som gör hela atmosfären, plus trapphuset. Det var det jag föll för.

Johan Bäckströms grindvaktarstuga är från 1884, samma år som järnvägen kom till Syninge. Och att det är en grindvaktarstuga är han rätt övertygad om, fastän den skiljer sig lite från mängden.

– Det är inte säkert att det har varit två rum från början, det senaste är ett riktigt fattigmansbygge. Här är det timrat och byggt med reglar och mellanrummet är fyllt med klabbar som man murat in med murbruk, total värdelös konstruktion men perfekt för hussvampen.


Vem bodde här innan?

– Johan Schedin hette han, säger Johan och plockar upp en medicinburk han hittat vid röjningen. Född på 1890-talet, det går ganska sköna historier om honom. Det sägs att han kunde konsten att få möbler att se mer antika ut, han målade till och med maskhål, sen när han lyckades få någon stor möbel såld blev det fest här.

– Han var tydligen son till kvinnan som hade det sista jobbet som grindvakt här.

Annons

Enligt planen är Johan nu färdig med sin del. Han har räddat huset från förfall och rustat det till ett sånt skick att det skulle kunna säljas och färdigställas.

Annons

– Men så blev grabben intresserad, så hela den idén gick om intet. Nu säljer jag i stället till vänskapspris. Jag kommer aldrig få det kommersiella kvittot på om det var ekonomiskt lönsamt eller inte.

Men roligt har det i alla fall varit. Förutom de gånger Johan Bäckström tvingats gå ifrån det gamla sättet att arbeta.

– Jag upptäckte hur otroligt tråkigt det var, det var första gången under det här projektet som jag känt så, och det var för att jag var tvungen att arbeta på det moderna viset. Och med moderna material. Det passade mig inte alls.

– Men allt det här andra, när jag sågat med motorsåg, gjort beräkningar, när vi hållit på med sådana här lyftblock och domkrafter och spänt ihop det med spännband. Det har varit så kul. Då har det varit som semester att komma hit, säger han.

– Sammanfattningsvis hävdar jag att bevarande är konkurrenskraftigt, säger Johan Bäckström. Sedan 2011 har han jobbat med grindvaktarstugan i Syninge.

Bild: Jesper Werle

Uppröjt. En grävmaskin fick med sig trasigt tegel och övrigt spill som låg kvar runt huset, samt stubbarna från de successivt fällda träden.

Bild: Jesper Werle

Illa åtgånget. Nya takbjälkar var nödvända för att hindra huset att rasa in. Detta rum är i dag helt färdigställt.

Bild: Jesper Werle

Annons

Bild: Jesper Werle

Bild: Jesper Werle

Nu. Grindvaktarstugan har räddats från förfall. Nu återstår installation av el, avlopp och isolering. Konstruktionen till fönsterluckorna är Johans och vinkeln på pärlsponten är samma som originalytterdörren.

Bild: Katarina Hansson


Katarina Hansson

katarina.hansson@norrteljetidning.se

Annons

Annons

Till toppen av sidan