Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En underbar bragd och ett pinsamt agerande: Pove Persson: "Väx upp Mikael Lustig"

KRÖNIKA. Adrenalinet ska flöda inför en match som denna. Kroppen och huvudet ska pulsera av vilja. Du ska vara sjukt taggad, vråla och skrika om du vill.
Med olika medel ska du pumpa upp dig själv och lagkamraterna till oövervinnerlighet. Det ska bara vara så när en VM-plats är 90 minuter bort.
Men vi måste prata om Mikael ”Jävla fittor” Lustig.

Annons

Sverige stod för en otrolig insats när de slog ut Italien i ett dubbelmöte om en plats i VM i Ryssland 2018. Sverige svarade för en bragd.

Sommaren 2018 inleddes redan en kall höstkväll i november. Jag satt i soffan direkt efter slutsignalen och i ren eufori smorde jag in min smäckra överkropp och hårlösa knopp med sololja. I alla fall mentalt. Drömmarna om ännu en VM 1994-sommar tog över.

Det Sverige gjorde mot Italien över två matcher är definitionen av en bragd. Oväntat och omöjligt och efteråt var allt ett endaglädjerus.

Förutom en sak: Mikael ”Jävla fittor” Lustig.

Jag har själv spelat fotboll. Jag har själv varit inblandad i minirysare på låg nivå, men som ändå fyllde mig med adrenalin och extrem vilja. Jag har svurit och levt rövare på olika sätt i samband med matcher. Men jag spelade i division 4-5-6 och var 15-25 år, typ.

Jag lät jäkligt illa vid flera tillfällen, det vet jag mycket väl.

Men jag lät aldrig lika illa som en 31-årig vuxen man i landslagströja, vid namn Mikael Lustig, gjorde på måndagskvällen.

Under den svenska nationalsången skämde den italienska publiken ut sig ordentligt genom att leva rövare och bua. Så gör man inte. Då har också spelare stinna av adrenalin rätt att tappa huvudet.

Men språket, Mikael Lustig. Språket, ordvalet.

Efter nationalsången skriker Mikael Lustig till sina svenska landslagskollegor, inför tv-kamerorna, ”Jävla fittor är dom!”

Jävla fittor.

Något så urbota korkat och pubertalt kommer ur truten på en 31-årig rutinerad svensk landslagsspelare, en förebild… Nu, 2017. I kölvattnet på diverse kampanjer om tonen vi har mot varandra både i verkligheten och i sociala medier.

Idrottsklubbar jobbar med värdegrunder, försöker lära ut hur vi ska respektera varandra, hur vi bemöter varandra. Hur vi ska undvika att gräva ned oss i skyttegravar och skrika okvädningsord. Klubbar och ledare jobbar hårt med att bryta en sedan gammalt hård attityd med grovt och ofta nedsättande språk för att lära de yngre att bete sig föredömligt.

Då kliver Mikael Lustig ut på San Siros gröna gräs och bär hela den unkna förlegade omklädningsrumsattityden i famnen. ”Jävla fittor är dom!”

Pinsamt är bara förnamnet. Skämskudden stor som en folkvagnsbubbla höll på att kväva mig.

Och pinsamt är även de försök att bara skratta bort det, vifta bort det som något som händer när känslor tar över, som många försökte göra redan under gårdagskvällen.

Nej, det händer inte bara.

Visst kan vi alla tappa fattningen ibland, visst kan vi alla hamna i Lustigs mood, men språket. Herregud, språket. ”Jävla fittor” kommer då inte bara ur en trut som inte använder det annars också. Inte en chans.

Vi måste förstå en del här. Vi måste förstå vad som händer när idoler och förebilder använder ett sånt språk, ett sånt ordval, i en landslagströja. Jag är mogen nog att inte ta efter Lustig, att inte vifta bort skiten han hävde ur sig. Men är killarna och tjejerna i barn- och ungdomslagen det?

Eller visar Lustig för dem att det är okej med sånt språkbruk? Vad tror ni? Vad tror Lustig? Gissa.

Skulle Du vilja att din 10-åriga son eller dotter vrålar sånt på en idrottsarena? Eller gör kanske du det från sidlinjen? Tänk tanken.

Lustig borde be om ursäkt. Inte för att han tappade fattningen, för det går att förstå, utan för ordvalet som är så urbota korkat att det finns inte. Och för skadorna det orsakar.

”Jävla fittor är dom!”

Väx upp, Lustig. Väx upp och ta ditt ansvar som landslagsspelare och förebild.

Annons
Annons
Annons