Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fortfarande finns ingen lösning för kärnavfallet

Annons

Det första kommersiella kärnkraftverket i Sverige, Oskarshamn I, togs i bruk 1972, för över 45 år sedan. Redan då var en av de stora diskussionerna hur man skulle kunna ta hand om det radioaktiva avfallet på ett säkert sätt, eftersom det skulle vara livsfarligt i över 100 000 år.

Decennierna har gått. Något svar på avfallsfrågan finns fortfarande inte.

Svensk kärnbränslehantering, SKB, som ägs av kärnkraftsindustrin, tycker dock att man har en säker lösning. Denna innebär att avfallet placeras i kopparkapslar som innesluts i en speciell lera, så kallad bentonitlera, och därefter placeras i ett slutförvar 500 meter ner i det svenska urberget. Ett sådant slutförvar vill SKB bygga vid Forsmark i Östhammars kommun, Norrtäljes grannkommun i norr. Bygget av slutförvaret skall ge mängder av jobb i Östhammars kommun, och kanske även i norra delarna av Norrtälje kommun. Medborgarna i Östhammars kommun har också blivit lovade att få folkomrösta om frågan.

Mark- och miljödomstolen anser inte att SKB:s metod för slutförvar av kärnavfallet uppfyller lagens krav. Det är ett bra besked. Många har pekat på risken för att kopparn korroderar och att kapslarna då börjar läcka.

Men för att bygget skall kunna starta måste regeringen ge sin tillåtelse, och bedöma om slutförvaret uppfyller alla miljökrav. Regeringen har därför bett olika myndigheter yttra sig om förvaret klarar de krav som finns i lagen.

På onsdagen kom yttrandena från Strålskyddsmyndigheten och Mark- och miljödomstolen. Och de ger olika besked. Strålskyddsmyndigheten tror att metoden kan uppfylla kärntekniklagens krav på säker slutförvaring. Mark- och miljödomstolen tycker dock inte att metoden kan tillåtas enligt miljöbalken. Domstolen vill ha ytterligare underlag som kan visa att avfallskapslarna klarar säkerheten långsiktigt. Domstolen menar att det finns stora osäkerheter om kopparkapslarnas korrosion.

Det är ett bra besked från Mark- och miljödomstolen. Många har pekat på risken för att kopparn korroderar och att kapslarna då börjar läcka. Det är mycket svårt att bevisa att kapslarna håller tätt i hundratusentals år där nere i urberget.

SKB:s lösning är att placera kärnavfallet i  kopparkapslar som innesluts i en speciell lera, så kallad bentonitlera.

Det finns mycket som kan påverka slutförvaret och kapslarna under en så lång tidsperiod, till exempel klimatförändringar, landhöjningar och jordbävningar. Frågan är därför om det verkligen är rätt att försöka gömma undan avfallet i tunnlar långt nere i urberget, i stället för att lagra avfallet på ett sätt där det är lättare att kontrollera. Visst finns det risker vid en mer öppen lagring, till exempel naturkatastrofer eller terroristangrepp, men de riskerna borde ändå vara enklare att kontrollera.

Strålskyddsmyndighetens och Mark- och miljödomstolens yttrande lämnas nu vidare till regeringen. Det blir regeringen som nu får nu avgöra om man skall godkänna eller avslå SKB:s metod för slutförvaring av kärnavfallet, eller om man skall be SKB om ytterligare underlag.

Det troliga är att SKB får en chans att komplettera sin ansökan. Det innebär att de mångåriga turerna kring kärnavfallet fortsätter ännu ett varv.

Regeringen, och framför allt Miljöpartiet, har säkerligen inte heller något emot att frågan skjuts över valet. Miljöpartiet har sin grund i 1970-talets kärnkraftsmotstånd. Det vore därför ett stort svek mot partiets rötter om S-MP-regeringen skulle godkänna SKB:s slutförvar.

Läs mer: Finns det en helt säker metod att lagra avfallet?

Annons
Annons