Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför får aldrig Johan Rockström kritiska frågor?

I tv-programmet Sommarpratarna 24 januari fick regeringens rådgivare Johan Rockström än en gång tillfälle att fritt framföra sin väl invanda berättelse om möjligheter i stället för uppoffring. Det handlade förstås om hans syn på klimatförändringar.

Annons
Veterligt har Johan Rockström inte publicerat en enda vetenskaplig artikel om klimatförändringars drivkrafter, skriver Sigvard Eriksson.

På Göteborgspostens ledarsida 14 februari återges hans framträdande inför Börssällskapet. Den högaktningsfulle och aningslöse skribenten utnämner honom till rockstjärna och seriös apostel.

Johan Rockström vill förmedla en berättelse om möjligheter i stället för uppoffringar och säger att vindkraft och solenergi ger en mer demokratisk och spännande utveckling. Vi har tippat över i en positiv logik och om vi löser klimatproblemen får vi en mer demokratisk, spännande framtid, menar han.

Orden är förföriskt vackra, men var är substansen? Är hans uppgift att indoktrinera den svenska allmänheten till anpassning och lydnad inför den alarmistiska doktrinen?

Den som är insatt i klimathotsfrågan kan inte annat än beklaga den flathet som medierna visar mot rockstjärnan och aposteln. Att det ständigt är denne Johan Rockström som bärs fram av framför allt public service är problematiskt. Han besväras aldrig med några kritiska frågor och behöver aldrig försvara sig mot någon som har en annorlunda syn på vad som driver klimatförändringar.

Johan Rockström är för övrigt ingen klimatforskare. Han har veterligt inte publicerat en enda vetenskaplig artikel i den grundläggande frågan om klimatförändringars drivkrafter.

Det finns många verkliga miljöproblem att ta itu med, men dessa skall inte sammanblandas med diskussionen om växthuseffekt, koldioxid och vad som är drivkrafterna bakom de ständigt pågående klimatförändringarna.

I Göteborg liksom i tv påstår Johan Rockström att ”förnekelsen” är över och menar att det knappt finns någon som tvivlar på människans skuld till förment farliga klimatförändringar. De som har avvikande uppfattningar anser han lika trovärdiga som de som säger att jorden är platt.

Det är ett både oförskämt och felaktigt påstående och en osmaklig etikettering av tusentals skeptiker världen över. Avsikten kan inte vara annat än att skapa associationer till verkliga förnekare från en historisk mörk tid.

Verkligheten är att klimatförändringars drivkrafter fortfarande är dåligt kända och i den mån växthushypotesen är allmänt accepterad råder stor osäkerhet om dess faktiska betydelse. Var finns den journalist som är beredd att gräva i klimatfrågan och leva upp till den etiska koden: ”Sök sanningen och rapportera den”?

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons