Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Uselt underbyggd och förankrad lag

Jag vill tacka Tommy Håkansson för att han tar sitt tangentbord i anspråk för att i en debattartikel (NT 6 augusti) föra fram den första vettiga skrivningen om politikernas senaste klåfingrighet: sjöfyllerilagen. En sämre underbyggd och förankrad lag än den nya sjöfyllerilagen får man nog leta efter.

Annons

En sämre underbyggd och förankrad lag än den nya sjöfyllerilagen får man nog leta efter. Jag är förvånad över att inte ”Båtsverige” kraftfullt har reagerat på denna moraliskt grundade lag, skriver Bo Magnusson. foto: Måna roos

Kustbevakningen kämpar med näbbar och klor för att rättfärdiga sina arbetsinsatser för att främja sin verksamhet. I NT 2 augusti fanns beskrivet hur Kustbevakningen storsatsat på ”fylleblåsning”. I Stockholms län rapporterades hela 105 fall. Befälhavaren på Kustbevakningens båt KBV311, med 35 års erfarenhet, har under sina år tagit hela 10-15 sjöfyllerister.

Att politiker måste stifta en lag för att se till så att Kustbevakningen har några arbetsuppgifter är direkt klandervärt. Allra helst då grunderna för lagens tillkomst till stor del bygger på begränsade, rapporterade incidenter och på moraliska överväganden och inte gedigna analyser.

Lagstiftaren jämför båt-onykterhet med rattonykterhet, är jämförelsen relevant? Låt oss se.

Bilar kräver körkort och registrering, fritidsbåtar ej; minimiålder för bil är 18 år, för fritidsbåtar under tolv meter och en högsta bredd av fyra meter finns ingen åldersgräns, båten kan således framföras av till exempel en tioåring; bilar kör i 50 till 120 km/h, en ganska vanlig hastighet för motorbåt är 15-25 knop (cirka 28-46 km/h), bilar passerar varandra med cirka 1,5-2 meters avstånd.

För en befälhavare på en fritidsbåt gäller regeln ”full uppsikt horisonten runt, hela tiden”. En båt är ofta helt ensam på sjön, kommer en annan båt närmare än en kabellängd (185 meter) skärps uppmärksamheten, kommer båtarna närmare varandra än en tiondels kabellängd skärps sinnena, kommer båtarna närmare än en hundradels kabellängd är alla sinnen på helspänn eftersom de flesta befälhavarna vet att båten oförberett kan röra sig sidledes. Slutsats: det finns näst intill ingen likhet mellan dessa båda transportsätt.

Vad kan då vara en förankrad och realistisk gräns för att, trots begränsat alkohol-intag, få framföra en fritidsbåt? Min uppfattning överensstämmer med Tommy Håkanssons uppfattning: 0,8 promille. Kustbevakningen ska därför endast ha möjlighet att genomföra kontroller då båten framförs på ett icke sjövärdigt sätt, när den är inblandad i eller skapar en incident eller överträder gällande fartgränser. Visar det sig då att befälhavaren har en alkoholhalt över 0,8 promille skall straffet fördubblas jämfört med en förare med en alkoholhalt under 0,8 promille.

Kustbevakningen och sjöpolisen bör ta upp en dialog med försäkringsbolagen om att få till stånd en överenskommelse som gör att den som har en alkoholmängd i blodet överstigande 0,8 promille blir utan försäkringsskydd och då själv får stå för eventuella skadekostnader.

Jag är förvånad över att inte ”Båtsverige” kraftfullt har reagerat på denna moraliskt grundade lag. Jag förväntar mig att den större delen av redare och befälhavare nu ställer frågan: ”vilket parti har ryggrad nog att ändra den nu gällande lagen” så att vi får en sjöfyllerilag som inte bygger på ”moralbaserad alkoholnoja” utan på faktaanalyser och därigenom reellt höjd sjösäkerhet.

är fullt medveten om att de alkoholrestriktiva medborgarna som en ”nykterist” kommer att resa sig ur skuggorna och med väl valda ordalag tala om hur fel jag har. Jag menar dock att vi måste få till en seriös debatt om denna lag.

Bo Magnusson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons
Annons