Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Tyskland blir allt viktigare för hela Europas försvar

Debatt

Sverige är inte medlem av Nato men vi är för vårsäkerhet beroende av det transatlantiska säkerhetsarbetet. För svensk del finns det därför all anledning att beakta signalerna från USA, skriver Göran Pettersson.

Nyligen samlades försvarsministrarna från Nato-medlemmarna vid Natos högkvarter. Det var det första mötet efter det amerikanska presidentvalet och USA företräddes av den nye försvarsministern James Mattis.

Det amerikanska budskapet som senare upprepades av vicepresidenten Mike Pence var både tydligt och uppfordrande. USA står via sina förpliktelser i Nato som en garant för den europeiska säkerheten, samtidigt förväntar sig USA att Europas stater visar samma vilja att bidra till den gemensamma säkerheten.

I början av februari besökte jag, inom ramen för mitt uppdrag inom riksdagens delegation till Natos parlamentariska församling, Natos högkvarter i Bryssel. Mötena där präglades till stor del av det veckan efter förestående besöket av USA:s nye försvarsminister James Mattis. Det var tydligt att man var införstådd med att den nya amerikanska administrationen skulle lägga tyngd bakom det gamla amerikanska yrkandet på en mer solidarisk finansiering av den gemensamma säkerheten.

Tyskland får, vid ett årligt försvarsanslag på två procent, en försvarsbudget i nivå med Storbritannien och Frankrike. Detta torde innebära att Tysklands transatlantiska tillhörighet via Nato får ökad relevans även för övriga Europa, skriver Göran Pettersson.

Medlemsstaterna enades så sent som vid toppmötet i Wales 2014 att man inom ett decennium skulle nå målet att årligen avsätta två procent av bruttonationalprodukten till försvaret varav 20 procent till investeringar i främst materiel. Samtidigt som ett dylikt procentmål är en tydlig mätare på medlemsstaternas vilja så är det även viktigt att i Europa även arbeta för att effektivisera skapandet av reell försvarsförmåga.

Både efter mötet med tyska företrädare vid Nato i Bryssel och efter tidigare möten med tyska försvarspolitiker i Berlin är min bild att Tyskland är redo att axla en stor roll i arbetet för europeisk säkerhet och säkrandet av det transatlantiska säkerhetssamarbetet. Detta är särskilt imponerande då Tyskland skulle kunna vara ekonomiskt uttröttat efter att först ha finansierat Östtysklands demokratiska absorption och därefter burit huvudbördan vid räddandet av europrojektet.

Tyskland har en bruttonationalprodukt på över 30000 miljarder. Det gör att tyskarna får, vid ett årligt försvarsanslag på två procent, en försvarsbudget i nivå med Storbritannien och Frankrike. Detta är tyskarna klart medvetna om, och torde vidare innebära att Tysklands transatlantiska tillhörighet via Nato får ökad relevans även för övriga Europa.

Tysk lyhördhet för de amerikanska uppmaningarna om jämnare fördelning av de ekonomiska bördorna för den gemensamma säkerheten kan även ha positiva spridningseffekter till andra politikområden. Jag lyfte i mitt anförande i riksdagens utrikespolitiska debatt upp möjligheterna att inom Nato, som är en politisk allians, verka för frihandel.

Sverige är inte medlem av Nato men vi är för vårsäkerhet beroende av det transatlantiska säkerhetsarbetet. För svensk del finns det därför all anledning att beakta signalerna från USA och i den nu pågående försvarsberedningen staka ut en väg som säkerställer att även Sverige omfattas av de transatlantiska säkerhetsgarantierna. Därutöver bör vi inom EU verka för en ökad effektivitet när försvarsanslag ska omsättas till försvarsförmåga.

De tydliga amerikanska beskeden från vicepresident Pence, försvarsminister Mattis och utrikesminister Tillerson visar att de, som likt ryske utrikesministern Lavrov hävdat att västvärlden är överspelad, har varit ute i ogjort väder.

Göran Pettersson (M), riksdagsledamot

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons
Annons