Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillbyggnaden av Roslagsmuseet hotar husets kulturella värde

Kommunen borde tänka ett varv till vad gäller den utvändiga tillbyggnaden på Roslagsmuseets faktoribyggnad. Här gäller det att eventuellt kunna rädda ett omistligt kulturellt värde för kommande generationer, skriver Gunnar Hellström.

Annons

Från 2008 har Roslagsmuseet varit ”stängt för restaurering”. Hanteringen får väl betraktas som en av Norrtäljes längsta surdegar.

Nu har dock restaureringsarbetet påbörjats. Det har hittills inneburit utbyte av fönster och byte av gammal felaktig cementputs mot kalkputs.

Det är självklart glädjande att arbetet kommit igång. Däremot finns det något som av de flesta upplevs som ett smolk i bägaren.

Den 13 juni i år gav bygg- och miljönämnden bygglov för om- och tillbyggnad samt fasadändring av Roslagsmuseet. Tillbyggnaden handlar ett utanpåliggande hiss- och trapphus.

Exteriört ser fastigheten i dag i princip ut som för 250 år sedan. Hiss- och trapphuset innebär dock en förvanskning av Norrtäljes äldsta industrifastighet i sitt slag. Det här har väckt starka känslor och ord som ”övergrepp”, ”förskräckligt”, ”bland det fulaste jag sett” och liknande har nämnts i debattartiklar och kommentarer i sociala medier.

Fotomontaget visar hur det utanpåliggande hiss- och trapphuset skulle kunna te sig, sedan är det upp till var och en att bedöma om man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar tillvara byggnadens tekniska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden (PBL 8 § 17). Jag tycker inte att man gör det, skriver Gunnar Hellström.

Jag känner personligen en frustration över om det skulle vara så att man, för att tjäna några kvadratmeter eller möjliggöra odefinierad senare verksamhet, fattat ett alltför lösligt och kortsiktigt beslut. Kunde man gjort på något annat sätt?

Genom att studera själva bygglovet, som förmodligen är helt oantastligt med utgångspunkt från politiska ställningstaganden, finner man dock några utropstecken.

Tillbyggnaden anses till exempel inte påverka det 250-åriga husets exteriör: ”Bygg- och miljökontorets bedömning är att sökt tillbyggnad inte utgör någon förvanskning av byggnaden”. Något samråd med länsstyrelsen eller länsantikvarie förefaller heller inte ha skett. Det finner jag ganska märkligt.

Av Stiftelsen Roslagsmuseet, som äger fastigheten, fick Tyréns konsulter ett uppdrag om att göra en antikvarisk förundersökning med konsekvensbeskrivning av en yttre renovering. I uppdraget ingick två förslag till ombyggnad av arkitekten Mats Wedberg. Den ena omfattade en lösning med invändig hiss och det andra en utvändig tillbyggnad. I maj 2017 inkom från arkitekten Ulf Zettersten (släkting till den förste ägaren av Zetterstenska Gården) ett diskussionsunderlag till bygg- och miljönämnden, även detta med en invändig trapp- och hisslösning.

Stiftelsen Roslagsmuseets ansökan om bygglov omfattar endast alternativet om utvändig tillbyggnad. Detta innebär att detta alternativ kan ses som bättre när det gäller verksamhetens framtida användning. Tyréns gör dock bedömningen att en invändig lösning innebär minst påverkan på byggnaden och den omkringliggande miljöns samlade kulturvärden.

Här ställs således två ideologiskt olika bedömningar mot varandra, dels ett osäkert och kortsiktigt ekonomiskt tänkande, dels ett värnande av kulturhistoriskt oersättliga och viktiga byggnader och miljöer av riksintresse.

I sammanhanget känns det inte tillfredsställande att inte någon form av folklig förankring föregått förslaget om den exteriöra förändringen av fastigheten. Det handlar dock om Norrtälje stads kanske mest bevarandevärda kulturhistoriska områden som berör, inte bara staden utan hela kommunen.

Hur långt kommunen kommit med de invändiga byggnadsplanerna vet jag inte. Däremot borde kommunen tänka ett varv till vad gäller den utvändiga tillbyggnaden. Här gäller det att eventuellt kunna rädda ett omistligt kulturellt värde för kommande generationer.

Faktorifastigheten och museiparken skall vara ett kulturhistoriskt smycke i Norrtälje stad och kunna glädja såväl invånare som turister och besökare.

Gunnar Hellström, Norrtälje

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons
Annons