Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Seriös debatt krävs om sjöfyllerilagen

Jag vill tacka Norrtäljes kommunalråd Kjell Jansson för att han som den förste politikern tar sitt tangentbord i anspråk för att föra fram den första vettiga skrivningen om sina kollegors klåfingrighet, det vill säga sjöfyllerilagen. En sämre underbyggd och förankrad lag än den nya sjöfyllerilagen får man nog leta efter.

Annons

En sämre underbyggd och förankrad lag än den nya sjöfyllerilagen får man nog leta efter. Jag är förvånad över att inte Båtsverige har reagerat på denna moral-lag, skriver Bo Magnuson.foto: roine karlsson

Kustbevakningen kämpar med näbbar och klor för att rättfärdiga sina arbetsinsatser för att stävja fylleriet på sjön. I NT den 2 augusti i fjol fanns beskrivet hur Kustbevakningen storsatsat på ”fylleblåsning” till sjöss. I Stockholms län rapporterades hela 105 fall. Befälhavaren på Kustbevakningen, med 35 års erfarenhet, har under sina år tagit hela 10-15 sjöfyllerister.

Att politiker måste stifta en lag för att se till så att Kustbevakningen har några arbetsuppgifter är direkt klandervärt. Allra helst eftersom grunderna för lagens tillkomst till stor del bygger på begränsade, rapporterade incidenter och inte på en grundlig analys.

Lagstiftaren jämför båt-onykterhet med rattonykterhet. Är jämförelsen relevant? Låt oss se:

Bilar kräver körkort och registrering, fartyg ej. Minimiålder för bil är 18 år, för fartyg under tolv meter och en högsta bredd av fyra meter finns ingen åldersgräns, fartyget kan således framföras av till exempel en tioåring. Bilar kör i 50, 60, 70, 80, 90, 100 km/h, en inte ovanlig hastighet för en motorbåt är 15-25 knop (cirka 28-46 km/h).

Bilar passerar varandra med cirka 1,5-2 meters mellanrum. För en befälhavare på ett fartyg gäller regeln ”full uppsikt horisonten runt, hela tiden”. Ett fartyg är oftast helt ensamt på sjön, kommer ett annat fartyg närmare än en kabellängd (185 meter) skärps uppmärksamheten, kommer fartyg närmre varandra än en tiondels kabellängd skärps sinnena ytterligare, kommer fartyget närmare än en hundradels kabellängd är alla sinnen på helspänn eftersom de flesta befälhavare vet att ett fartyg kan röra sig i sidled ganska oberäkneligt.

Vad kan då vara en förankrad och realistisk gräns för att, trots begränsat alkoholintag, få framföra ett fartyg? Min uppfattning instämmer med Kjell Janssons: 1,0 promille. Kustbevakningen ska endast ha möjlighet att genomföra kontroller då fartyget framförs på ett vårdslöst sätt, när fartyg är inblandade i eller skapar en incident eller överträder gällande fartgränser. Visar det sig då att föraren har en högre alkoholhalt än 1,0 promille skall straffet fördubblas jämfört med en nykter förare.

Myndigheten bör också ta upp en dialog med försäkringsbolagen och få till stånd en överenskommelse som gör att den som har en alkoholmängd överstigande 1,0 promille blir utan försäkringsskydd och då själv får stå för eventuella skadekostnader.

Jag är förvånad över att inte Båtsverige har reagerat på denna moral-lag. Jag förväntar mig att den större delen av befälhavarna nu ställer frågan: ”vilket parti har ryggrad nog att ändra den nu gällande lagen”, så att vi får en sjöfyllerilag som inte bygger på ”moralbaserad alkoholnoja” utan på faktaanalyser och därigenom reellt höjer sjösäkerheten.

Jag är fullt medveten att de alkoholrestriktiva medborgarna som en ”nykterist” kommer att resa sig ur skuggorna och med väl valda ordalag tala om hur fel jag har. Jag menar dock att vi måste få till en seriös debatt om denna lag.

Kjell Jansson har som förste politiker öppnat en dörr för en sådan debatt. Jag hoppas att han har ryggrad nog att driva frågan vidare så att vi får en ändring till stånd.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons
Annons