Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Parisavtalet förhandlas utan vetenskapsgrund

Under rubriken ”Sverige har framförhandlat massor av avtal”, kritiserar Gunnar Kjelldahl den 3 juni min debattartikel den 20 maj, ”Klimathotet som förevändning för grön planekonomi”. Jag gör här ett försök att kortfattat bemöta honom i sakfrågorna.

Annons

FN:s klimatpanel IPCC har inte fäst något avseende vid de naturliga krafter som driver klimatförändringar sedan miljontals år. Man har inte kunnat skapa någon nollhypotes som säger något om hur klimatet skulle varit om ingen ökning av koldioxidhalten skett. Det är därför inte möjligt att urskilja någon effekt som kan bindas till antropogena utsläpp.

Det så kallade 2-gradersmålet är en godtycklig politisk målsättning vars eventuella uppfyllelse aldrig kan hänföras till några ”klimatåtgärder” så länge vi inte vet hur de naturliga drivkrafterna nu eller i framtiden kommer att verka.

Moderna temperaturmätningar med satellit visar utplanad temperaturkurva. Det exceptionella värmeåret 1998 har därvid ingen betydelse. Om temperaturdata; googla ”skandal eller vetenskap” och ”historien om ett värmerekord”.

Mycket kort om avtalet: Att det inte finns något avtalsförslag inför COP21-mötet i Paris december 2015 är ett häpnadsväckande påstående. I själva verket är dokumentationen mycket omfattande.

Parterna i avtalet definieras som de utvecklade länderna, länder under stark utveckling dit bland annat Kina och Indien räknas, samt mindre utvecklade länder. Det övergripande syftet med avtalet är att klara det så kallade 2-gradersmålet. På sikt gäller den utopiska visionen om nollutsläpp.

De utvecklade länderna åläggs att betala minst 100 miljarder dollar årligen fram till 2020 och därefter 50 miljarder dollar till en klimatfond för utvecklingsländernas klimatåtgärder.

Ett mycket komplicerat rapportsystem skall inrättas. En Governing Body får det övergripande ansvaret för att överenskommelserna i COP21 följs och en Compliance Committee skall övervaka och korrigera de länder som avviker.

En Climate Justice Tribunal (domstol) inrättas med befogenhet att utdöma sanktioner mot länder som inte uppfyller sina åtaganden.

Om det blir ett bindande avtal vid COP21-mötet innebär det en enorm satsning för ett ändamål med mycket bräcklig vetenskaplig grund.

Flera länder opponerar mot att lämna ifrån sig sin suveränitet och förordar individuella mål och medel för sitt klimatarbete. Sverige är ivrigt att få ett bindande avtal.

Miljöminister Åsa Romson (MP) bör berätta för svenska folket och stimulera demokratisk opinionsbildning!

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons