Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Omänskligt att sparka ut ungdomarna från Afghanistan

Annons

Det kom ett brev. Från Läkare utan gränser.

"Hej Mats. Föreställ dig för en sekund hur det skulle kännas att vara fast i ett av världens mest våldsamma, krigsdrabbade områden. Eller att uppleva de förödande konsekvenserna av en hungersnöd eller en naturkatastrof. Många har ingen familj kvar. De har ingen mat, inget skydd och inget sätt att fly undan det våld som omger dem."

 

I ett humanistiskt och kultiverat land borde man inte få sparka ut ungdomar till en oviss framtid, skriver Mats Wilzén. Foto: Henrik Montgomery, TT

Ja, tanken är nästan outhärdlig. Några av de ensamkommande ungdomar som ändå lyckades fly hit från Afghanistan 2015 har den här bakgrunden.

Och de kom hit för de hade hört att vi inte byggde några murar. De bor här och vi möter dem på gatorna i Norrtälje idag.

De har blivit två år äldre och många av oss har träffat dem i olika sammanhang. Mina egna erfarenheter är att det oftast är ambitiösa och ödmjuka ungdomar trots allt de varit med om.

Jag har tonåriga barnbarn. Men hur annorlunda är inte deras situation. De har inte flytt utan haft lyckan att födas i ett hörn av världen där vi överlag, och jämförelsevis, har det oförtjänt bra.

Det är självklart att vi behöver ha någon form av reglerad invandring och asylprövning, men de afghanska ungdomarnas flykt på hösten 2015 saknar motstycke. Deras antal överrumplade oss. Vi var inte beredda – allra minst Migrationsverket. Nu har de rotat sig.

Vems felet är känns meningslöst att tvista om. Men i ett humanistiskt och kultiverat land borde man inte få sparka ut ungdomar till en oviss framtid.

Det har ett signalvärde att skicka iväg de som bedöms ha svagare asylskäl, säger myndigheterna. Men inte behöver undantagssituationen från 2015 betyda att vi inte ska ha ett reglerat asylförfarande framöver.

Låt Migrationsverket ta itu med de som kommer nu – inte rättsosäkert och nyckfullt rota i det som varit. Man kan säga som förbundskapten Janne Andersson:

"Då var då, nu är nu och sen är sen".

Under en tid har agendan indirekt styrts av Sverigedemokraternas människosyn. Men nu börjar fler utmana dessa värderingar. Tunga socialdemokrater som Jan Eliasson och Thomas Hammarberg yttrar sig och ser det omänskliga i förfarandet. De har båda gjort sig internationellt kända som humanister och medlare och kan inte avfärdas hur som helst.

Efter en högljudd debatt om invandring tycks det som om vi håller på att återfå någon form av sans och proportioner. Och förresten. Är inte vanlig medmänsklighet det signalvärde vi alla behöver just nu? Hur svårt kan det vara?

Mats Wilzén (MP), Söderbykarl

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons
Annons