Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Får en minister ljuga hur mycket som helst?

Isabella Lövin gör osakliga kopplingar till klimatförändringarna, skriver Sigvard Eriksson.

Annons

Biståndsminister Isabella Lövin (MP) vill höja biståndet till det cyklondrabbade öriket Vanuatu i Stilla havet. Landet överfölls nyligen av ett kraftigt oväder, cyklonen Pam, med en förödelse vi knappt kan föreställa oss. Att efter bästa förmåga hjälpa till med att återuppbygga vad som raserats är en moralisk plikt som anstår ett välmående land som Sverige.

I sin debattartikel i Aftonbladet 17 mars visar biståndsministern sin besatthet av en verklighetsfrånvänd syn på klimatfrågan. Hon skriver tvärsäkert att cyklonen Pam bekräftar att antalet väderrelaterade katastrofer ökar och att om inte klimatförändringarna bromsas kommer katastroferna att fortsätta öka. Hon menar tydligen att den globala uppvärmningen leder till en ökad frekvens av orkaner och att vi kan påverka detta. Antingen ljuger hon medvetet, eller så begriper hon inte bättre.

Det finns inga vetenskapliga belägg för att antalet orkaner eller cykloner har ökat, kommer att öka eller att de har blivit våldsammare. Statistiken över orkanfrekvensen på jorden talar ett tydligt språk. Ovädren kommer och går. Något specifikt mönster kan inte urskiljas. Om något, ser man en viss minskning av orkanfrekvensen under senare år. Det finns tecken på att styrkan i de värsta ovädren kan bli större i en varmare värld. Konfidensgraden för detta är emellertid låg.

Biståndsministern har rätt i att bistånd spelar en viktig roll för att rusta samhällen att bättre klara av naturkatastrofer. Det kan till exempel handla om att bygga bättre bostäder och infrastruktur och utveckla varningssystem. Ett sådant synsätt behöver inte underbyggas med lösa spekulationer om vad som gör att katastroferna inträffar.

Varför gör ministern denna osakliga koppling till klimatförändringar och människans skuld? Är skuldkänslan det som driver biståndsministern i hennes viktiga arbete? Kan hon inte hålla isär biståndsfrågorna från klimatpolitiken?

Ministerns logik tycks vara att om vi hade minskat koldioxidutsläppen tidigare hade inte katastrofen inträffat. Om den ändå hade inträffat skulle vi i så fall vara utan skuld. Hjälpbehovet till Vanuatus invånare hade då inte varit lika behjärtansvärt. Vanuatu ligger i ett cyklonbälte, och cykloner och orkaner är inte ovanliga. Pam hade ändå drabbat Vanuatu. Men då hade vi kanske inte haft råd med något bistånd.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons
Annons