Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Behovet av en stadsarkitekt är större än på länge

Nu när all uppmärksamhet riktas mot Norrtälje hamn känns behovet av stadsarkitekt och skönhetsråd större än på länge.

Annons

Norrtälje behöver verkligen en stadsarkitekt och inte bara det utan också ett skönhetsråd som skall samarbeta med honom eller henne. Det handlar inte om att den professionella kompetensen redan finns hos entreprenörens vidtalade arkitekt, utan om makt.

Det är kommunens inflytande över försåld mark som skall ökas. Exempel: Kommunen säljer mark. Ändamålet må vara bestämt eller inte, ärendet beredes med hänsyn till plan och juridik, allt är formellt invändningsfritt. Men det duger inte att komma efteråt och förfasa sig: ”Jaså blev det så här, ja det var ju inte så bra?!”

Med en stadsarkitekt hade sannolikheten ökat för att man inte hade fortsatt byggandet av Norrtäljeportens betonglador,  med hänvisning till att Biltema redan byggt sin, skriver Leif Klitze.

Men det kräver till en början att politikerna inte ser en stadsarkitekt som ”grus i maskineriet”, någon som försenar och därmed fördyrar, utan som en resurs, någon som tar helhetsansvaret för såväl planeringen i stort, men också för att den estetiska utformningen inte saboterar den helhetskänsla som de allra flesta kommuninvånare vill ha för sin stad.

Sannolikheten för att man aldrig slappt hade fortsatt byggandet av Norrtäljeportens betonglador med hänvisning till att Biltema redan byggt sin, hade, påstår jag, ökat. Och ”skamladan”, det strykfula sjukhemmet på Emmauskullens topp, som jag tvingas runda varje dag, hade inte fått se ut på det här sättet. Här kan inte kommunen göra något när marken väl är såld. (Ett kritiskt men hövligt brev avsänt till Attendo Care-chefen i Täby med frågan om man tänkte göra något åt fasaden — inget svar.) Jag tar inte upp utrymme med fler exempel.

Problemet med arkitekter generellt är att de sitter ”i kläm” mellan sin naturliga drift att sätta en särskild prägel på sin byggnad, något som sticker ut och vittnar om sin upphovsman, och den ekonomiska ram som byggmästaren givit. Om arkitekten framhärdar att hävda sina förskönande kvalitativa detaljer, så skaffar byggmästaren bara en annan arkitekt.

Dessutom, som om inte detta vore nog, så ogillar arkitekter pastischer, som inte anses vara arkitektur. Men det är ju ofta det som krävs vad gäller Norrtäljes stadskärna. (Vi har ju haft turen att ha haft en arkitekt som Karl-Bertil Thorin i staden, men det kan vi ju inte leva på längre).

Stadsarkitekten, som man inte skall ha orealistiska förväntningar på, skall in på ett tidigt stadium och följa projektet, kommunicera med anlitad arkitekt men även med skönhetsrådet. Och det gäller inte för någon av dem att peta i detaljer, utan garantera att de stora greppen hamnar rätt. Det kräver fingertoppskänsla och måttfullhet, entreprenören skall ju inte skrämmas bort, men riktningen, avsikten, skall vara tydlig. Jag säger inte ordet ”harmoni” för det skulle genast övertolkas. Även rekryteringen till båda institutionerna kräver omsorg.

Svårigheten för en kommun med begränsad ekonomi, precis som för privatpersonen är att ändå få till en smakfull och attraktiv lösning (ingenting är värre än mycket pengar och dålig smak). Och därmed är vi inne på begreppet smak.

Att hänvisa till att allt är ”tycke och smak” och därför inte lönar sig att diskutera, är ett platt argument, därför att där slutar tanken. Smak enligt min definition är en genomtänkt linje som innefattar färg, form, mått, proportioner, material och funktion. Den ”linjen” ser givetvis olika ut i olika tider och sammanhang. Men jag talar nu om den gamla trästaden som delvis skall ersättas, moderniseras och utvidgas. För jag har aldrig träffat på en stadsbo som tycker illa om den miljön, eller för den delen, i större sammanhang, 1800-talets stenstad. (Visst, funkis särskilt 30-talsfunkis kan vara mycket stilig, men som solitärer i utvalda lägen.)

Nu när all uppmärksamhet riktas mot hamnen känns behovet av stadsarkitekt och skönhetsråd större än på länge. En resurs, inte ”grus i maskineriet!”

Leif Klitze, Norrtälje

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons