Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att inte köpa svenskt kött skapar antibiotikaresistens

i låter hellre våra svenska bönder konkurrera med utländska bönder på olika villkor, vilket oåterkalleligt leder till att de svenska bönderna misslyckas och minskar i antal medan antibiotikaresistensen frodas i utländska besättningar, skriver Amalia Mattson. Norrtälje.

Annons

Frihandel som ett medel för att nå ekonomisk tillväxt, vilken är en förutsättning för att kunna utveckla och upprätthålla en social välfärd. Detta är en av EUs grundpelare, som inte går att rucka på. Jag är kluven inför denna fråga; målet helgar medlen, brukar man säga. Men när vi tillåter frihandel till den grad vi har i dag, ger det oss på sikt stora kostnader, även om det i dag ger oss en gynnsam ekonomisk tillväxt (inget säger väl heller att vi inte skulle ha haft en gynnsam ekonomisk tillväxt om svenskt jordbruk hade blomstrat?!). Dessutom på bekostnad av liv och ett framtida ofrånkomligt lidande.

Antibiotikaresistensen. Vi svenskar har på några få år blivit väl insatta i denna framtida ödesfråga. Vi låter hellre våra svenska bönder konkurrera med utländska bönder på olika villkor, vilket oåterkalleligt leder till att de svenska bönderna misslyckas och minskar i antal medan antibiotikaresistensen frodas i utländska besättningar, än att vi är beredda att se mer pragmatiskt på frihandeln.

Det är en ekonomisk suboptimering att inte gynna svenskt jordbruk idag, eftersom att det leder till att vi snabbare för in antibiotikaresistens i landet och till våra sjukhus, skriver Amalia Mattson, Norrtälje.

”Det borde vara billigt att göra rätt” säger många. Men det är det inte, det är billigt att skapa antibiotikaresistens. Vi skulle kunna göra det billigt att göra rätt, genom att lätta på regelbördan och byråkratin för svenska bönder, eller genom att ge svenska bönder ett bidrag som gör deras produkter ute i butik och restaurang billigare. ”Svenska bönder får ju redan stora bidrag” säger då någon. Ja, men det får utländska bönder också. Maten vi äter är i dag subventionerad utan att vi tänker på det, så att ingen ska behöva gå hungrig oavsett inkomst.

EU-bidragen finns också till för att politikerna ska kunna kontrollera jordbruket – i EU som i stort anser att jordbruket är viktigt, även om man i Sverige de senaste decennierna i tysthet har fört en politik som i stället avvecklar jordbruket.

Vad menade jag i början av denna text när jag skrev att vi i framtiden kommer få stora kostnader till följd av antibiotikaresistensen? Jo att sjukvården kommer bli så mycket dyrare när den ska behandla, förlåt, förvara, patienter med antibiotikaresistens, samt när den ska försöka isolera övriga patienter från antibiotika­resistens som ständigt kommer att florera på sjukhusen.

Även om man i Sverige de senaste decennierna i tysthet har fört en politik som i stället avvecklar jordbruket.

Det är en ekonomisk suboptimering att inte gynna svenskt jordbruk i dag, eftersom att det leder till att vi snabbare för in antibiotikaresistens i landet och till våra sjukhus. Att kommuner och landsting i stor utsträckning köper in utländskt kött till sina verksamheter – fortfarande – är också en tragedi som i all sin tydlighet berättar för oss att regler och byråkrati dödar lokala lösningar och entreprenörskap på landsbygden.

Svenska bönder försåg ­ förr i tiden kommuner och landsting med betydligt mer livsmedel än idag, men lokala avtal mellan ålderdomshemmet och bonden skulle rivas upp och uppköp skulle ske för hela kommuner, ibland även ännu större enheter. Bara att administrera dessa upphandlingar måste kosta multum, plocka bort byråkrati och tjänstemän och lägg dessa pengar på, eventuellt, dyrare svenska livsmedel och lokala lösningar i stället!

Amalia Mattson, Norrtälje

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons
Annons