Utvecklingen i den svenska skolan har länge varit föremål för en het politisk diskussion, framför allt sedan en del undersökningar tyder på att kunskapsresultaten i den svenska skolan har blivit sämre.
Det har handlat om betyg eller inte, om det vore bättre om staten tog ett större ansvar, eller om skolans huvudmän behöver mer frihet från statlig detaljreglering för att nå målen. Lärarutbildningen har utsatts för hård kritik och flera reformförsök. Det har talats om att skolan borde få mer pengar och lärarna högre lön.
Samtidigt är det en pusselbit som ofta saknas i diskussionen – föräldrarna. Det är sedan länge klart att en av de faktorer som mest påverkar elevernas skolresultat är föräldrarnas utbildningsnivå. Barn till högutbildade föräldrar har det generellt lättare i skolan.
Men det är inte bara föräldrarnas egen utbildning som har betydelse. Det är också viktigt vilken attityd de har till skolan och utbildning. Om hemmet förmedlar att skolan är viktig, kommer eleverna också att ta skolan mer på allvar och därmed lära sig mer. Eftersom föräldrar vill sina barns bästa, är det viktigt att skolan når alla föräldrar med budskapet att deras attityd till skola och utbildning är viktig – oavsett den egna utbildningsbakgrunden.
Även om de allra flesta föräldrar säkert i princip håller med om att skolan är viktig, är det inte alltid som de visar det i praktiken. Det kan handla om små saker, som att föräldrar ursäktar missade läxor med att barnet hade träning kvällen innan. Budskapet till det egna barnet blir då indirekt att fritiden är viktigare än skolan.
Ännu värre är det otyg som sprider sig med långa ledigheter under terminerna. Att ta ledigt under en eller ett par skolveckor för att åka på långsemester till Thailand eller utnyttja möjligheten till en billigare skidsemester innebär naturligtvis problem, både för skolans planering och för elevens chanser att lära sig det den ska.
Under en lång skoltid kan det uppstå tillfällen då det verkligen är nödvändigt med extra ledighet, men det ska inte behöva vara många. Svenska skolelever har mycket ledigt. Det finns ett långt sommarlov, oftast ett rejält jullov och dessutom både sportlov och påsklov som är veckolånga.
För att få längre ledighet behövs tillstånd från skolan, men många skolor upplever att föräldrarna struntar i ett nej – de åker ändå. Kanske är det dags att skolan är tydlig. Om föräldrar begär längre ledigheter för sina barn, särskilt om det sker fler gånger under skoltiden, borde de få skriva på ett papper där de friskriver skolan från ansvaret att ge eleven tillräckliga kunskaper. Det är kanske enda sättet att få föräldrar att reflektera över att en veckas skolundervisning faktiskt är värd mer än att spara några tusenlappar på en semesterresa.
Johan Örjes