Den som vet vad äldreboende i kommunal regi kostar, och hur mycket prat det går åt för organisera en meningsfull aktivering av de boende, slås av hur enkelt och självklart fullvuxna människor kan sköta hela ruljansen på egen hand.
Mat och fastighetsunderhåll är en sak men att byta en oljeslukande värmepanna är en annan. Bytet till en pelletspanna ordnades därför genom inköp av en begagnad gjutjärnspanna från Nynäshamn och konvertering av denna. En omfattande operation som man gjorde helt på egen hand.
För den som menar allvar med valfrihet borde kommunen medverka vid själva organisationen av liknande kooperativ genom mindre riktade bidrag och stöd via hemtjänsten med olika göromål. Nu passar inte Solhemsmodellen in i de traditionella kommunala och statliga regelverken men bra för nyttjarna och billigt för samhället är det minsann.
Efter hemkomsten och en summering av dagens upplevelser av Solhems modell för självförvaltning ställer jag frågan till Tiohundranämnden: är det inte hög tid att hela nämnden håller sitt nästa sammanträde på Solhem? Det är ett helt unikt själförvaltningsprojekt för service och boende på äldre dagar.
Tiohundra är ett mycket speciellt projekt. Kan Solhemsmodellen bli en fristående del av det projektet så kan kanske flera avknoppningar med den riktningen bli aktuella i kommunen.
När den tidigare socialdemokratiska socialministern Gertrud Sigurdsen fick höra om mitt besök på Solhem så avkrävde hon mig omgående en kort rapport. Den har jag avlämnat och nu undrar jag varför inga andra Norrtäljepolitiker dök upp på Solhem. Är de äldres egna val av boende och service ointressant för kommunens styrande?

Roland Larsson (S)