Som vanligt under det år som nyss avslutades levererade media enorma mängder nyheter om miljökatastrofer, mord, krig, ökad kriminalitet, ekonomikris, politiska dueller, religiös fanatism och så vidare. Allt som allt inte mycket att ”hänga i granen”. Världen är full av bedragare, arbetslöshet, sjukdom, undergångsprofetior och en Obama som ska lösa allt.
Vi blir matade med allt detta varje dag och de flesta av oss skapar sina uppfattningar om livet och mänskligheten grundat på detta nyhetsmaterial. Det gör att många hamnar i en ond spiral av förutfattade meningar.

Själv hade jag länge förutfattade meningar angående polisen, politiker, judar, muslimer, amerikaner, romer, unga intelligenta, moderater, psykologer och rika. All denna harm och hat bar jag inom mig under flera år. De som jag räknade upp visste naturligtvis inte om det. Det var bara mig alla dessa destruktiva känslor drabbade och skadade.
För några år sedan kom jag äntligen till sans. Jag omprövade mina tankesätt, ifrågasatte mina övertygelser, slutade generalisera och började mer fokusera på det goda inom människan. Jag insåg att några ruttna poliser eller politiker inte får låta oss glömma att det på varje sådan person går tusentals andra med goda mänskliga egenskaper. Om ett tiotal, hundratal eller tusental religiösa fanatiker terroriserar en hel värld så behöver inte vi andra terrorisera andra med samma religiösa tro som terroristerna har. Sann religion och fundamentalism tyder bibeln, koranen eller torah på helt olika sätt. Både i teorin och i praktiken.

Jag är dessutom helt övertygad om att jag bar på harm och hat gentemot romer för att några romer en gång slog mig när jag var liten pojke och snodde min plastpuffra och min första cowboyhatt. Snacka om felriktad generalisering. Alla unga som var begåvade var inte heller populära i min värld och detta av en enda orsak: jag var avundsjuk. Avundsjukan är en väldigt energikrävande känsla.

Moderater ogillade jag skarpt för att de var onda, giriga och inhumana, i alla fall enligt sossarna. Psykologer var pest eftersom jag inte kunde manipulera dem, rika var onödiga parasiter och högmodiga idioter, fast för just detta hade jag inget belägg, men jag hatade dem ändå.
Gud bevare vad tungt.

Nuförtiden, befriad från den enorma last alla dessa destruktiva tankar utgjorde i mitt liv, så går jag mer rakryggad, kan le mot dem jag träffar på gatan, jobbet och partimötet eller ser på tv. Äntligen accepterar jag mina medmänniskor för det de är och förväntar mig ingenting tillbaka. Med andra ord är jag redo att möta livet på livets villkor och i framtiden kan ingenting ändra på detta.

Därför råder jag dig, min medmänniska, att pröva att göra samma sak: ompröva dina tankesätt, ifrågasätt dina övertygelser, sluta generalisera och börja fokusera på det goda inom människan. Livet kan bli så mycket ljusare om du, som jag, hittar förklaringar till varför allt känns så mörkt så ofta.