När den nytillträdda rödgröna majoriteten i landstinget 2003 skulle dra åt svångremmen, så uppstod den alltför vanliga situationen: i stället för att välja och prioritera, skulle det skäras lika mycket överallt. Resultatet blev bland annat förslag om att lägga ned Norrtälje och Södertälje sjukhus. Tack vare en närmast unik folkopinion och en vänsterpartist från Södertälje och en miljöpartist från Stockholm tvingades den socialdemokratiskt ledda majoriteten backa.

I stället uppstod en diskussion mellan i huvudsak den socialdemokratiska ledningen för landstinget och den moderata ledningen för Norrtälje kommun, som ledde till den ovanliga konstruktion, som fått namnet Tiohundra. Denna har landstinget och Norrtälje kommun som huvudmän och omfattar den tidigare kommunala omsorgen liksom Norrtälje sjukhus och primärvården som landstinget tidigare svarat för.

De politiska låsningarna mellan främst socialdemokrater och moderater har tyvärr ändå färgat av sig på förutsättningarna för Tiohundra. I höstas blev det äntligen klargjort och accepterat på båda sidor att Tiohundra underbudgeterats. För 2010 tillförs Tiohundra nu 61 miljoner kronor.
Trots underbudgeteringen har Tiohundra utfört sina uppgifter riktigt bra. Med en riktig budgetering ökar förutsättningarna att lösa de tuffa utmaningar Tiohundra har. Förhoppningsvis kan det också bidra till ett bättre klimat mellan kommun och landsting.

Tiohundra är en femårig försöksverksamhet, som löper ut vid slutet av 2010. Under våren ska nu beslutas om fortsättningen.
En utvärdering av Tiohundra-projektet presenterades i augusti av Öhrlings Pricewaterhouse Coopers. I utvärderingen konstateras att Tiohundra är unikt för utvecklingen av lokal vård och omsorg i samarbete mellan kommun och landsting. Man konstaterar vidare att ”I vår utvärdering har vi sett att det i flera viktiga delar av verksamheten har skett klara förbättringar och effektiviseringar, som åtminstone delvis kan kopplas till att landsting och kommun samlat verksamhet och styrning i gemensamma former.”

Jag satt under det något stapplande första året 2006 som landstingsföreträdare i Tiohundra. Jag kan nu bara konstatera, att utvärderingen redovisar ett antal positiva resultat, som sammantaget klart överskrider vad jag riktigt vågade hoppas på inledningsvis. Tiohundra har på kort tid blivit en värdefull framgångsmodell att bygga vidare på.
Jag hade säkert förordat detta även om utvärderingen inte redovisat fullt lika goda resultat, då ett femårigt försök är en mycket kort tid att få ett samarbete mellan två så olika kulturer som landsting och kommun att fungera bra. Nu borde det inte råda någon tvekan om att fortsätta. Det vore därför ganska anmärkningsvärt, om nu Tiohundras fortsättning skulle ifrågasättas av helt andra skäl än hur verksamheten fungerat.

Att Norrtälje sjukhus i den modell, som nu snart löpt ut sina fem år, haft en mycket snäv uppgift, kan inte vara skäl att inte gå vidare med Tiohundra. I stället måste förstås fokus ligga på att hitta ett bättre fungerande uppdrag till Norrtälje sjukhus.
Att Tiohundra drabbats av oklarheter i finansieringen av den mer specialiserade sjukhusvården, kan inte vara skäl att inte gå vidare med Tiohundra. I stället måste frågan om vem som finansierar vad redas ut.
När politikerna från Stockholms läns landsting och Norrtälje kommun möts nu på torsdag den 14 januari och framöver, måste fokus i medborgarnas intresse ligga på att permanenta och vidareutveckla ett ovanligt lyckat exempel på samverkan om vård och omsorg.