Sveriges integrationspolitik uppfattas av många som ett känsligt ämne. Är det för att det finns en skillnad mellan vad etablerade politiker tycker och vad som sägs ute i stugorna? Kan Sverige fortsätta att bedriva en generös flyktingpolitik utan att främlingsfientliga krafter breder ut sig? Och vad har vi gjort sämre eller fel som kan göras bättre eller rätt?
Vi valde Moderaterna bland annat eftersom det är det parti som bäst ser individens olika behov i samhället. Vi och andra svenskar och invandrare är individer, med vitt skilda åsikter, tankar och känslor. Med det som utgångspunkt vill vi vara en del i utformandet av en integrationspolitik som bejakar individen genom att både våga ställa krav och skapa möjligheter.
Socialdemokraternas politik har varit märklig. Man har tagit emot många invandrare och flyktingar, men man har inte ordnat med en miljö som ger drivkrafter till att snabbt lära sig språket och skaffa ett eget arbete. Stillatigande har man låtit nyanlända möta en socialtjänsteman i stället för en arbetsförmedlare. Tåtassande har man betalat ut socialbidrag utan större krav på motprestation. Man har utsatt många för en påtvingad passivitet, som självklart inte har gagnat någon.
Vad är då lösningen på många av problemen? Låt oss ge några exempel:
• Regeringen har planer på att reformera SFI genom att introducera en maxtid på tre år och nationella slutprov. Den nationella inspektionen ska förstärkas och SFI-bonusen ska bli prestationsbaserad.
• Regeringen har presenterat en reform för att påskynda etableringen i arbets- och samhällslivet för nyanlända invandrare. En snabbare etablering ska åstadkommas genom att förstärka incitamenten att ta ett arbete och delta i arbetsförberedande insatser. En effektiv etableringskedja skapas genom klarare och tydligare ansvarsförhållanden mellan olika aktörer för att bättre ta tillvara den nyanländes kompetens.
• Regeringen har fattat beslut om ett försörjningskrav vid anhöriginvandring. Försörjningskravet är ett villkor för att en invandrare ska beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person i Sverige. Det innebär att personen i Sverige ska ha tillräckliga inkomster för att klara sin egen försörjning och boendekostnad. Kravet ska dock inte gälla barn och deras föräldrar.
Tre utmärkta punkter och idéer. För arbete och integration måste kunskaperna i svenska vara goda. För att kunna utnyttja en nyanländ persons kompetens måste individ- och ansvarsfokus stärkas. Och försörjningskravet stärker drivkrafterna för arbete och för att flytta till de delar av landet där det finns jobb och bostäder.
Dessa förändringar är bara några exempel på vad regeringen vill genomföra. Med genomtänkta åtgärder kan Sverige förbli ett generöst land när det gäller invandring och flyktingpolitik. Det som krävs är att vi, precis som i hela samhället, stärker arbetslinjen och betonar att man i Sverige är otroligt välkommen, så länge man följer svensk lag och anstränger sig för att skaffa sig ett jobb och integreras i samhället.
Alla människor på jorden är unika. Vi har alla individuella karaktärsdrag. Så länge vi ser till att hålla borta kravlösa vänsterorienterade partier och främlingsfientliga krafter så kommer vi till slut att få ett samhälle där vi alla kan leva i harmoni, oavsett ursprung.
Inga kommentarer till artikeln