Om vi nu skulle vända på hela situationen. Om det var deras barn som fick ett besked om att deras utbildning, som de förmodligen valt med omsorg efter många om och men, ska läggas ner? Hur skulle de resonera då? Skulle de fortfarande anse att idén var bra. Att pengar går före löften?
När jag sökte media på Rodengymnasiet gjorde jag det för att det var något jag visste att jag skulle trivas med. Jag sökte det för att jag tyckte att det skulle vara roligt att få blanda både kreativitet och skolarbete under mina tre sista skolår.

Jag trodde med säkerhet att jag skulle få gå ut mina tre år utan problem, få en rolig utbildning och härliga lärare precis som skolan lovade mig.
Hade jag vetat att jag efter 1,5 år skulle få ett besked om att 25 procent av alla lärare skulle avskedas, att hälften av programmet skulle läggas ner och att hälften av alla elever skulle stå utan färdig utbildning på grund av att man vill ha en mer balanserad budget, då hade jag aldrig valt detta program.
Faktum är att jag aldrig hade valt Roden som skola. Jag hade valt en annan utbildning, på ett annat gymnasium, där jag skulle ha fått gå mina tre år utan problem.

De flesta av oss känner sig svikna. Svikna av kommunen och lurade på en utbildning inom ett yrke vi hade velat ha. Det känns nästan som att all tid, engagemang och allt arbete man lagt ner under den tid vi gått på Roden har varit förgäves.
Och allt detta beror på något så simpelt som pengar?
Jag önskar och hoppas att de personer som sitter i ledningen och fattat detta beslut ska inse hur hårt det drabbar oss elever. För dem kanske det ser ut som en lösning. Men för oss lärare och elever på da Vinci-enheten är det början till ett mycket större problem.