I Dalarna, Värmland, Roslagen, allt fler skogsägare drabbas i skogslänen och även söderut i landet. Därför är det hög tid att bryta dödläget och skapa klart uttalade definitioner och kriterier för hur en nyckelbiotop skall se ut för att ha tillräckligt höga naturvärden för statlig inlösen. I övrigt skall skogsägaren själv få förfoga över sin egendom, vilket redan är klart reglerat i Sveriges grundlag.
Som det är i dag när staten vägrar lösa in en nyckelbiotop och ge den sitt formella skydd, (ungefär som ett naturreservat), sitter skogsägaren där med ”Svarte Petter” i handen. Skogen kan inte avverkas och man får ingen ersättning vilket kan vara ekonomiskt förödande för skogsägaren.

Det är förvisso inte förbjudet att avverka skog som innehåller nyckelbiotoper. Men skogsindustrin tar inte emot virket i enlighet med dagens stränga regelverk. Och ett beslut om nyckelbiotop kan inte överklagas. Weda har fört långtgående diskussioner med Skogsstyrelsen, som slår ifrån sig med: ”Nyckelbiotop-inventeringarna är en bedömningsfråga som inte finns reglerad i något regelverk och kan därmed inte överklagas”.

Avverkning i nyckelbiotop kan visserligen ske helt lagligt och enligt miljöledningssystemens stränga krav, men då måste skogsägaren först genomgå en lång process med staten om inlösen. Om den processen slutar med avslag med motivering att naturvärdena är alltför låga för att prioriteras inom ramen för formellt skydd, kan avverkning ske med speciell hänsyn. Men många skogsbolag tar ändå inte emot virket på grund av det otydliga regelverket.

Det här går naturligtvis inte ihop. Därför behövs snarast möjligt skapas en rutin för vad som är tillräckligt höga värden för inlösen och ge önskat biotopskydd.
I annat fall skall skogsägaren själv få bestämma över skötseln av sin skog.