Kvinnorna vittnade om system som inte ger dem möjlighet att ta egna initiativ utan att de i så fall måste avstå från den ekonomiska trygghet som sjukpenningen är. De berättade om arbetsträning som inte fungerar. De berättade om arbetsgivare som förser sig med billig arbetskraft genom att låta sjukskrivna arbetsträna utan att ha för avsikt att fullfölja sitt åtagande i den fortsatta processen.

Alla kvinnorna vill tillbaka i arbete. Det är kvinnor som av olika anledningar inte kan fortsätta på sitt arbete och som därför behöver hjälp att komma vidare med annat. Attityderna de möter upplevs många gånger som nedlåtande, och respektlösheten är ibland påtaglig.
Det finns ingen anledning att behandla medmänniskor på det sättet. Allas lika värde – att ge efter förmåga och få efter behov – måste vara grundbultar på alla nivåer i ett demokratiskt samhälle.

Att det skall vara så lätt att glömma att vi alla vilken sekund som helst kan få våra liv förändrade på grund av sjukdom eller en olycka. Respekten och solidariteten med dem som drabbas måste vara självklar i ett civiliserat samhälle.
Jag försvarar inte dem som fuskar till sig sjukpenning eller a-kasseersättning. De skall klämmas åt! Men man får inte bygga upp system eller samhällsattityder som gör sjuka och arbetslösa till misstänkta fuskare.

En stor oro är den utförsäkring som nu kommer att ske för cirka 50 000 långtidssjukskrivna. Många har i dag mycket små ekonomiska marginaler och om framtiden innebär ännu lägre ersättningar tvingas många söka sig till socialen för hjälp.

Det kvinnorna bland annat oroar sig för är hur de skall bli mottagna om de bor i en bostadsrätt eller egna hem. Tvingas de sälja och flytta? Finns det lägenheter som socialen kan förmedla så barnen inte behöver byta förskola eller skola? Oron för detta är ytterligare en börda som läggs på deras redan plågade vardag.

Moderaternas fagra löften vid förra valrörelsen om jobblinjen och utanförskap gjorde att många valde att rösta blått. I dag möter jag många som bittert har ångrat sig, både för sin egen skull men också för att de inte vill ha ett samhälle där sjuka och arbetslösa sätts på undantag.