Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Drönare med uppdrag att rädda liv i glesbygd

– Nu startar vi. Är du med Sebastian. Tre, två, ett. Kör.
Den fyrarmade lilla flygfarkosten, med en liten hjärtstartare fastsatt baktill, vrålar igång. Den lyfter utan att tveka.
Uppdraget – att rädda liv i glesbygd.

Annons

Jan Björn och Andreas Claesson byter drönarens batteri efter varje flygning.

– Det rapporteras cirka 5 000 hjärtstopp varje år. Bara elva procent överlever. Om vi tidigt får fram en hjärtstartare kan överlevnaden vara upp till 70 procent, säger forskaren och ambulanssjukvårdaren Andreas Claesson.

Han har testat den uppfinning som ska rädda liv tillsammans med drönarutvecklarna Jan Björn och Sebastian Wallman från Flygfilm i Trollhättan och i samarbete med Hjärtstoppscentrum, KTH, Stockholms läns landsting och Norrtälje kommun.

Han påpekar att det tar 25 minuter för räddningtjänst och ambulans att nå ytterområden i glesbygd medan en drönare vara framme på kortare tid i över 93 procent av fallen. Den som kontaktat SOS Alarm skulle då kunna börja använda hjärtstartaren långt innan ambulans och räddningstjänstens personal når fram och kan ta över.

Teamets fyrarmade prototyp måste dock gå igenom mänger av simuleringstester innan den kan tas i bruk. Tester med en obemannad farkost som körs utanför synhåll är dock inget som är tillåtet utan rigorösa säkerhetsföreskrifter och tillstånd från olika myndigheter.

Det är där som Norrtälje kommun och räddningstjänsten i Älmsta kommit in i bilden. Förutom att Väddö har Väddö skjutfält med möjlighet att avlysa luftrummet, är Väddö därtill perfekt eftersom det under sommaren är tättbefolkat. Och där har dessutom inträffat många hjärtstopp som man vet inställelsetiden för räddningstjänst och ambulans till. Testteamet kan därmed jämföra insatsen med drönarens.

När det fingerade larmet går i det provisoriska kontrollrummet på stationen i Älmsta knappar Jan Björn in koordinater till den plats varifrån larmet kommer. Han skickar därefter iväg drönaren samtidigt som han ser ut bästa landningsplatsen så nära den nödställde som möjligt. När han fått platsen justeras koordinaterna. Drönaren kan styras om in i det sista.

– Jag har fel rutt, säger han via sitt headset till Andreas Claesson och Sebastian Wallman som finns på plats vid den planerade landningsplatsen.

Jan Björn är uppkopplad med drönaren via både mobil och radiolänk. Han kan hela tiden styra om den ifall den skulle hamna fel.

Jan Björn som hela tiden ser drönaren på sina skärmar på datorerna justerar kursen. Han ser också vad drönarens kamera ser.

– Där är Anders, säger han och pekar på en lågupplöst bild på en av sina monitorer när drönaren är på väg ner och dess kamera fångar upp räddningstjänstens Anders Strömberg.

– Nu landar vi. Där klipper den gräset. Strålande.

Jan Björn är nöjd.

Nöjd är också Andreas Claesson.

– Dagen har gått fantastiskt bra. Vi har definitivt överträffat uppsatta mål. Nu har vi visat att det går, säger han.

Direkt styr drönaren iväg mot den nödställde, på mellan 70-100 meters höjd och med en fart på 70 km/tim.

Nästa steg är att utvärdera försöken med prototypen, skriva en vetenskaplig rapport och därefter blir det flera tester.

– I dem ska vi bland annat testa hur människor som är i nöd uppfattar en hjärtstartare som landat med en drönare i trädgården. Förstår de att använda den?

Förhoppningen är att de ska ha ett fullt fungerande system inom två år.

– Kanske här i Älmsta, säger Andreas Claesson.

Annons
Annons