Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pove Persson: "Tack Timo och lycka till i Lejonen – men jag kräver att du kommer tillbaka"

KRÖNIKA. Allting har ett slut. Allt har sin tid.
Så är det ju.
Men vissa händelser är lättare att acceptera än andra.
Att Timo Lahti lämnar Rospiggarna är inte en sån.

Annons

För drygt åtta år sedan var jag uppe i dåvarande Orionparken och kikade lite när Mikael Teurnberg hade finska U21-landslaget på plats för ett träningsläger. Det var ett härligt gäng unga förare som var på plats.

Två av killarna stack ut lite extra på banan och fångade mitt intresse mer än andra.

Det var Kalle Katajisto. Och Timo Lahti.

Just där och då imponerades jag mest av Kalle Katajisto.

Genom Teunbergs uppdrag som ledare för det finska U-21-landslaget kom båda dessa unga speedwaylöften att så småningom hamna i Rospiggarnas lag.

Och när den redan då lätt vilde Kalle Katajistos karriär tyvärr grusades på ett tragiskt sett, bland annat via ett allt annat än harmoniskt liv vid sidan av banan och speedwaylivet, växte Timo Lahti i overallen lite i tysthet.

Sakta men säkert. Och så har det fortsatt.

(+) LÄS ÄVEN: Timo Lahti beskriver tiden i Rospiggarna

Att Timo är en gudabenådad förare syntes tidigt och jag insåg snabbt att det är upp till honom själv hur långt han vill komma, hur bra han vill bli.

Timo har så klart, som alla andra, sina brister på banan och lär sig hela tiden, men det märktes allt tydligare i takt med att åren gick att den här finländaren menar allvar.

Timo Lahti är ordningssam, seriös, målmedveten, professionell kort sagt, och en oerhört bra kille att ha att göra med ur mitt perspektiv.

Jag har nu följt 25-åringen under alla hans åtta år i klubben och jag har inte ett ont ord att säga om honom. Att han nu inte kommer att finnas i den rödvita rospiggsoverallen nästa säsong kommer att kännas lika overkligt som dumt.

Missförstå mig inte nu, för jag tror verkligen att Timo, för sin egen utvecklings skull, kommer att må bra av att dra på sig en annan klubbs väst, till och med Lejonens fåniga tingest (förlåt Anders Fröjd, lagledare i Lejonen, men jag är lite sur nu, lite ledsen).

Men jag vill knappt se det. Kan knappt ta in beskedet att han lämnar.

Timo Lahti - leende och med mössa. Som det sett ut rätt ofta.

För Timo Lahti har vuxit ut till en av mina absoluta favoriter i Rospiggarna av så många fler skäl utöver det faktum att jag är en idrottslig "finnofil" och alltid håller på Finland i idrottssammanhang (fråga inte) – och att han är en grym förare och kille.

Många förare har kommit och gått, men Timo har bestått. Han är liksom en del av Rospiggarna.

Och han har en sjukt hög högstanivå. Vilket han inte minst visade under slutspelet i fjol då Rospiggarna vann guldet. Framför allt på hemmaplan höll han ren världsklass. Det kan vara lätt att glömma bort Timos betydelse för guldet, bakom större namn som Jason Doyle och Andreas Jonsson.

Men Timo spelade en direkt avgörande roll under guldsäsongen. Och det var fantastiskt att se. En Timo Lahti med självförtroende räds inte en enda motståndare i speedwayvärlden.

Däremot kan han, i avsaknad av just självförtroende, ibland se medioker ut. Min kritik mot honom under årets säsong har främst handlat om två saker: att han ibland sett oinspirerad och ofokuserad ut och att han, när han inte tror fullt ut på sig själv, tappar sin stora styrka, starterna.

Det ledde i sin tur ofta till en slags ängslig fastlåsning på innerspår, han liksom vågade inte ut och prova annat när inte innerspårsnötandet gav något.

LÄS ÄVEN: "Världsklass, Lahti!"

Att självförtroendet dippar händer alla. Men för mig gjorde det extra ont när det drabbade just Timo, en förare vars plats i laget jag alltid, måhända ibland inte, hm... helt sakligt (jo jag surade på Teurnberg när han petade Timo ett par matcher i år), försvarats av mig.

Nu försvinner Timo Lahti – till Lejonen av alla lag, till Gislaved av alla ställen.

Och flyttar sin bas från Hallstavik till Småland. Av alla ställen.

Jag önskar honom all lycka och ser redan fram mot när Lejonen, trots de fåniga västarna (Ja, Fröjd, jag är fortfarande sur), kommer på besök till HZ Bygg Arena nästa säsong.

Men ännu mer ser jag fram mot när Timo kommer tillbaka till Rospiggarna.

För det tror jag han gör. Eller det vill jag tro att han gör.

Äh, jag banne mig kräver att han gör det.

Till dess: tack för allt du gjort i och för Rospiggarna Timo.

LÄS ÄVEN: Lahti finsk mästare – igen

LÄS ÄVEN: Timo Lahti på läger med svenska landslaget

LÄS ÄVEN: Två australier blir tre – Sam Masters senast i raden att skriva på för Rospiggarna

LÄS ÄVEN: KRÖNIKA. Pove Persson: Visst är det för jäkligt, Lahti!

LÄS ÄVEN: KRÖNIKA: Pove Persson: Jag blickar framåt genom att drömma mig bakåt"

Annons
Annons
Annons