Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Jägaren mötte döden och slutade jaga

Annons

Paavo Makonnen bodde i Tornedalen. Efter en hjärtinfarkt slutade han jaga, han hade upplevt den tunna gränsen mellan liv och död.

Han var jägare som alla andra. Men han fick besök av döden, överlevde och ställde undan sitt gevär.

Jaktvapnen är många, i synnerhet i fredliga länder som Sverige där jakten är en gammal tradition. Just nu går många svenska män, och några kvinnor, runt med gevär. De fäller älgar, de dödar inte, det ordet tycks vara förbjudet. Vi vårdar naturen och vi fäller.

I fotboll fäller man en motståndare, domaren blåser och den fallne reser sig igen. Älgen ligger kvar död.

Inget ont om jakt. Om vi inte skulle skjuta runt 100 000 älgar om året skulle det inte gå att köra bil i Sverige, och värdefull skog skulle vara uppäten. Förr i tiden överlevde fattigfolk i Sverige vintrarna tack vare älgkött.

De fäller älgar, de dödar inte, det ordet tycks vara förbjudet

Flest skjutvapen har naturligtvis världens militärer, till försvar. Alla försvarar sig, ingen anfaller. Nåja, men orden är viktiga, alla har vi ju rätt att försvara oss.

Men jag kommer inte undan vårt förhållande till vapen.

Jag sparade fickpengarna och köpte mitt första luftgevär när jag var tolv år. Kompisarna hade också luftgevär, vi sköt på tomburkar, vi tävlade och blev rätt bra på att skjuta. Jag och flera andra hittade nya nöjen, några gick över till jakt, först småfåglar och sedan rådjur och älgar. De barndomsvänner jag fortfarande träffar jagar inte, de skriver och läser och vandrar i skogen med kikare och fågelbok.

Jag skjuter inte, men jag anser att Sverige ska försvaras, med vapen om det behövs

När jag gjorde lumpen var jag väl en medelgod skytt. Sen blev jag utrikesreporter och blev beskjuten då och då ute i världen, men jag tog skydd som jag lärt mig i lumpen och jag klarade mig. Och det hände när jag var bland soldater att jag blev erbjuden att provskjuta. Men jag tackade alltid nej och sa att kameran och anteckningsboken var mina vapen.

Jag skjuter inte, men jag anser att Sverige ska försvaras, med vapen om det behövs. Är jag en hycklare, eller är jag pacifist? Ingetdera kanske eller bådadera, men jag ser mig omkring och jag ser massor av vapen som dödar.

Såg du filmen Deer Hunter med Robert De Niro? Han var soldat i Vietnamkriget. När han kom hem igen var han ute med polarna på hjortjakt. Han såg en stor tjur, siktade men sköt inte. Han hade skjutit färdigt.

Han hade upplevt den hårfina gränsen mellan liv och död

För många år sen träffade jag Paavo Makonnen i Tornedalen. Han var en van jägare, som många av grannarna. Han fick en svår hjärtattack, överlevde och återfick krafterna, men slutade jaga. Han hade upplevt den hårfina gränsen mellan liv och död.

I svenska tidningar läser jag om jaktlycka. Ja, det är spännande att gå med ett skarpladdat vapen och veta att du får skjuta för att döda. Adrenalinet svallar. Jag har gått vakt i lumpen med skarpladdat vapen och i krig har jag gått med kamera i hand bland skyttar, jag tror jag vet.

Vapen kan berusa, och de kan ge trygghet. Men ibland är det svårt att se var gränsen går mellan liv och död, innan det är för sent.

Annons
Annons
Annons