Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En James Bond-typ i Kultursverige – recension av "Citizen Schein"

På annandag jul visar SVT "Citizen Schein". Pär Fagerström har sett "en strålande dokumentär om en renässansmänniska".

Annons

Hur ska det gå för dessa ensamkommande flyktingbarn, är en av de stora frågorna i vårt 2000-tal.

Hur det kan gå för ett sådant barn — i vart fall gick det på 1900-talet — visar nu SVT i dokumentären "Citizen Schein", en långfilm du inte bör missa.

Harry Schein är tv-aktuell i jul. Bild: TT

Harry Schein kom ensam till Sverige vid 14 års ålder, en judisk flykting. Fadern var död, modern lyckades skicka pojken till Sverige och en dotter till USA, undan nazisterna som tagit makten i deras Österrike, men själv blev hon senare offer för gaskamrarna.

Pojken tog känslomässigt aldrig in moderns storartade kärleksgärning, utan fastnade i känslan av att ha blivit bortstött, av att vara just ensam.

Men den unge Schein är hyperintelligent, social och från barndomens Wien road av kultur. Med det bagaget tar han sig fram och sätter upp drömmar. Han ska, berättar han för tonårsvänner, bli miljonär och gifta sig med Sveriges vackraste kvinna.

Han fixade det. Och det tog bara strax över femton år!

Den vackra kvinnan är en filmstjärna, Ingrid Thulin, och film, filmpolitik och ren politik blir därefter Harry Scheins värld. Som makthavare — i det egenhändigt på genialt vis tillskapade Filminstitutet — och som makthavares bollplank. Han blev nära vän och samtalspartner med både Olof Palme och Ingvar Carlsson, långt innan vare sig den ene eller andre blivit statsminister.

Citizen Schein är en strålande dokumentär om en renässansmänniska, om ett flyktingöde, om Sverige.

Och han är hela tiden en Kulturprofil, om än av annan art än dagens dito, som umgås med, påverkar och påverkas av, tidens stora regissörer, skådespelare och konstnärer. En vivör med stor villa, vacker konst, pool, sportbilar, cigaretter och whisky. Men också en som kräver kvalitet och substans av dem han har att göra med.

På 70-talet jobbade jag för Olof Palme och träffade då förstås Harry Schein ett antal gånger. I hans sportbil: ”du är sen” började han och körde sedan fort - men stannade inför en järnvägsövergång trots att det blinkade vitt, vevade ner rutan, lyssnade, ”SJ:s signaler kan man inte lita på”. Vid en träff om rörelsens tidningar: ”den där olyckan till koncernchef måste bort” (och så blev det). Vid en hotellfrukost: vi tog det man brukar, han tog kaffe och en cigarett.

”Han var en James Bond-typ”, summerar konstnären Carl Johan De Geer i filmen.

Läs mer: Pär Fagerström recenserar Anna-Lena Lodenius nya bok

Men med åren kommer motgångar. En borgerlig regering ger Schein sparken från Filminstitutet. Det blir skilsmässa från Sveriges vackraste kvinna, andra förhållanden ebbar ut. Tennismatch med Olof Palme en förmiddag i februari 1986, på kvällen mördas vännen. Kontot som skulle innehålla 40 miljoner och bilda en stipendiestiftelse är oförklarligt tömt. Ensamhet. Inga barn.

”Inget finns kvar utom minnen”, säger Harry Schein i filmen. ”Men minnen är overkliga utan att dela dem med någon”.

"Citizen Schein" är en strålande dokumentär om en renässansmänniska, om ett flyktingöde, om Sverige.

Och om ensamhet.

Pär Fagerström

*

TV

"Citizen Schein"

Regi: Maud Nycander, Jannike Åhlund och Kersti Grunditz Brennan

Sänds i SVT 26/2

Annons
Annons