Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barnböcker: Enkelt och roligt sätt att få koll på vår kulturs myter

Olympens, Bibelns och Asgårds karaktärer, barn som upptäcker äldre konst – nu är ett gyllene tillfälle för barn och vuxna att skaffa sig koll på berättelserna som ligger till grund för den väsaterländska kulturen.
Annat läsvärt finns förstås också att ta del av lagom till läslovet.

Annons

Läslovet stundar - dags att förse sig och barnen med böcker.

En bildningsresa förklädd till komisk fantasy

Rick Riordan: Apollon - Oraklets gåtaÖversättning: Torun Lidfeldt BagerBonnier CarlsenTonår

"Apollon bor i ett thessaliskt stall / ej bär han lager kring sitt gyllne hår. / Han sändes från Olympens gudahall / dömd att försörja sig som dräng ett år".

Så beskriver Hjalmar Gullberg den kända grekiska gudasagan (också citerad i Lars-Erik Larssons orkesterverk "Förklädd Gud"). Och eftersom historien brukar upprepa sig vaknar Apollon denna gång upp i en soptunna i ett nutida New York och minns inte ens vad Zeus blev så förbannad för. Men tydligen är han dömd till ännu en straffperiod, nu som tanig, dödlig och (till sin fasa) rejält finnig 16-åring, som snart får både gangsters, ett hotat läger för gudabarn och en trulig tolvåring med underliga förmågor på halsen.

Precis som en deckare kan vara samhällsanalys förklädd till kriminalroman så är detta en bildningsresa förklädd till fantasy-humor. Här flätas vår värld ihop med Olympens till en dubbeltillvaro kring den förklädde guden och hans anhang. När ungdomar mystiskt börjar försvinna från halvgudalägret, och när oraklen sätts ur spel och inte längre fyller sin roll av kompasser för gudarnas agerande, blir det förstås kris.

Boken är full av äventyr, fajter, livsfarliga tävlingar, läskiga skogar, bisarra monster och tjänster/gentjänster ur gudahistorien. Men den är också vansinnigt rolig, i alla fall om man gillar den sortens inte allför sofistikerade men ändå väldigt fyndiga och verbala humor. Givetvis måste en poesigud på sned inleda varje kapitel med en dålig haiku, och dedikera boken till musan Kalliope för att inte få en rejäl snyting av henne. Hans omedvetenhet om sin egen egotripp får en att ana Zeus avsikt med att sända honom till jorden. Men även han har äkta kärlek att sörja.

Här finns gudar som nutidssatirer, som de marknadsföringsgalna gejsergudarna och Rhea som flowerpower-feminist. Och givetvis manifesterar sig den gamla ondskan, som dyker upp i vår tid, i ett kapitalistiskt imperium - mer träffande och kusligt än roligt, kanske.

Man får en ny relation till Olympen. Och tvärtom - eftersom man redan känner till gudarna kommer man närmare bokens karaktärer än om de varit nyuppfunna. Det viktiga i fiktion är konsten att skapa en värld som fungerar. Riordans böcker är en ny sorts folkbildning för unga och gamla, med högt underhållningsvärde.

Man vet aldrig när det kan vara bra att ha lite klassisk bildning. Här är havsguden Poseidon up to date: en 2500 år gammal bronsstaty av honom  i Atens arkeologiska museum.

Grekiska myter på ett roligt och lättfattligt sätt

Sofi Hjort och Karl Johnsson: Olympen - sagor ur den grekiska mytologinRabén & Sjögren9–12 år

Detta är en bra nybörjarbok där man lär känna de grekiska myterna lite i taget. Det är en roligt och modernt skriven sagosamling, med modernt stuk i teckningarna och Zeus själv som presentatör. Vi möter märkliga djur, bisarra personligheter, fatalt slarv och orättvisor som rättas till. Vi möter Minotaurus, Odyssevs och Perseus och rejäla fruntimmer som Rhea.

Och vi får del av tidlös visdom, som hur folk förfaller av maktbegär, att man bör lita på gudarnas order (som Orfeus inte gjorde) och att det inte är bra för oss att kunna se in i framtiden (som när rädslan för att spådomar ska slå in förgiftar ens sinne).

Här görs gudarna fulla i tusan, en småträtande och ganska mänsklig skara. Här spelar Zeus ut människorna mot sig själva. Som när Pandora får både nyfikenheten och en ask som hon inte får öppna. Då fattar man ju hur det går. Här finns också paralleller till våra folksagor. När Kronos slukar sina egna barn och sedan spyr upp dem levande påminner han om vargen och killingarna.

Här är gamla myter med ett avspänt tilltal, anpassat till en ny tid. Persongalleriet är också bra, och än bättre hade det varit om även gudarna fått sina romerska namn. Då hade säkert ännu igenkänningens ljus tänts i fler läsarögon.

Olympen för tonåringar och yngre.

Nordiska myter som folksagor

Neil Gaiman: Nordiska myter - från Yggdrasil till RagnarökÖversättning: Kristoffer LeandoerBonnier CarlsenTonår

Många icke-nordbor fascineras av våra asamyter. Den store brittiska ungdomsboksförfattaren Neil Gaiman förknippar dem med norrsken, köld, långa vinternätter, sommarljus dygnet om - allt som anses exotiskt med Norden. Men också Ragnarök, slutet på gudavärlden, blir något speciellt för honom: att dessa gudar inte gjorde anspråk på att vara eviga fick dem att kännas mer närvarande.

Här är hans version av berättelserna, och översatt till svenska kan boken förstås ge samma bildning till oss, liten som stor. För det är inte ofta vi heller nås av dem. även om de är en del av vårt kulturarv. Han berättar dem som folksagor, en i taget, rätt sakliga – det är mest i dialogen han profilerar karaktärerna och gör dem lite roliga.

De stora är förstås tre. Oden, den vise och trollkunnige som känner runornas hemligheter. Tor, åskguden, är mest populär bland vanligt folk, och än i dag går väl en ung atlet mer hem i stugorna än en klok åldring, även om han inte är den vassaste kniven i lådan. Loke, det dramatiska drivhjulet, den evige gossen Ruda, konflikthärden, dubbelspelaren. Och så mängder av andra gudar, gudinnor, jättar, jättinnor och troll.

Dessa gudars syn på ont och gott är knappast 2000-talsmänniskans. De är stridslystna och blodtörstiga, utövar list och finter, utpressning och fula knep. Men är man intresserad av den nordiska gudavärlden så får man ordning på den här, och namn som dyker upp här och var – Mimers brunn, Gjallarehornet, Gungner – får ett sammanhang.

Och kanske är det Ragnarök som gör skillnaden, jämfört med andra mytologier. Slutstriden gör det lätt att godta att detta är något som hände för länge sedan. Något man diktar sagor om i dag.

Nordiska myter och äldre kyrkokonst som stoff för barnböcker.

Gamla tavlor som öppnar nya ögon

Torhild Elisabet Sandberg och Emily Ryan: Flickan i blåttTorhild förlag6–9 år

Konsten hör i högsta grad till bildningen. De gamla konstnärerna målade gärna bibliska motiv och för många är Bibelns gestalter numera lika okända som de grekiska myterna.

Att upptäcka konst kan vara som att en slöja dras ifrån ens ögon, att man börjar se världen på nytt. Petra har bekymmer som man ofta har i lågstadiet. Kompisarna är dumma och ohederliga. Mamma är bara upptagen med lillebror. Och en dag hamnar Petra i en verklig samvetskonflikt.

Men hon lär också känna granntanten Fredrika och hennes tavlor. Plötsligt börjar Petra se saker från en speciell tavla överallt i sin vardag. Världen blir full av tecken som går att lägga ihop till något större. Och tavlans glorior blir personernas inre guld, som hjälper och stödjer dem.

"Det hon tidigare knappt lagt märke till blev självlysande och drog till sig hennes uppmärksamhet". Så beskriver boken hur en ny värld öppnas för Petra. Förutom att fläta spänning och mystik är boken en fin och lättflytande skildring av hur ett lågstadiebarn läser av världen. Barn som möter äldre vägledare är ett vanligt tema, men sällan resulterar mötet i intresse för kyrkokonst på ett barns nivå; ett barn som likt de flesta i dag växer upp i en miljö som inte vet mycket om varken konst eller Bibelns bildvärld.

Teckningarna är i en enkel, rättfram seriestil som barn är vana vid. Enda bristen är att tavlorna som Petra och Fredrika talar om inte finns med i originalavbildningar. Visst kan man leta på nätet, men att sakna dem gör boken fattigare.

Kriget gav syskonen Ängberg en holländsk bror

Christina Waldén: TulpanpojkenRabén & Sjögren9–12 år

Holland under andra världskriget har varit en vit fläck för mig. I Sverige har det hamnat i skuggan av de krigförande länderna och våra ockuperade grannländer Norge och Danmark.

Men nu vet jag att Holland drabbades hårt av den tyska ockupationen. En kvarts miljon holländare dog. Tyskarna tog deras mat, mediciner, tåg och bilar, el och gas. Det är vad det innebär att vara ockuperad: andra gör vad de vill med en. Holländarna tvingades elda upp träden i sina parker och arvemöblerna i sina hem, de åt tulpanlökarna, buskagens småfåglar och kvarterets katter. Ändå dog 20 000 av svält under den sista krigsvintern, Hongerwinter.

När pojken Wim kommer som krigsbarn till familjen Ängberg utanför Nyköping har han haft det svårt, och han har dessutom måst skiljas från sin familj och kommer till främmande människor som inte förstår vad han säger. Men snart fattar han tycke för den goda maten, den snälla familjen, tryggheten och lugnet. Det är en annan värld, en som inte är söndertrasad av krig.

Jag är svag för sanna berättelser. Här pågår egentligen inget drama; det ligger i spänningen mellan det förflutna, Wims minnen och mardrömmar om bombplan, nöd och svält, och den tillvaro han har nu. Här målas en rik bild av folkhemmets Sverige, i föremål och företeelser som var på modet. Samt en fin familjeskildring med trygga, mätta och glada människor, som skapar band till varandra.

Det är band som ska hålla. När Wim ska resa hem igen skriver bokens Britta: "Jag vill inte att min bror Wim ska resa tillbaka till Holland. För ett år sedan kände jag honom inte. Nu är han min bror på riktigt". Och 70 år senare talar Wim fortfarande svenska och håller kontakt med sina svenska syskon. De turas om att hälsa på, ringer, Skypar och skriver brev.

Något så vidrigt som ett krig kan också skapa berättelser som är så fantastiska och berörande att de bör bli böcker. Denna boks författare, Christina Waldén, är dotter till bokens Britta och kände starkt att just den här berättelsen var en sådan. Det gjorde hon rätt i.

En uppmuntringsbok för alla konstiga

Lisa Aisato: Odd är ett äggBonnier Carlsen3–6 år

Att Odd är en ovanlig kille hörs ju redan på namnet. Det är inte lätt att ha ett ägg som huvud. Han är jätteömtålig och alltid rädd för att huvudet ska gå i kras. Ingenting vågar han göra, och de andra barnen tycker att han är konstig.

Men en dag träffar han Gun. Och med rätt person kan man vara hur konstig som helst och ändå bli omtyckt och bekräftad. Även om man är konstig på olika sätt.

"Om att komma ur sitt skal" är den underfundiga undertiteln och boken är både söt och roligt absurd i såväl story som miljö- och personteckningar. Här är en uppmuntringsbok för alla som inte är som andra – och vem av oss är det? – och för alla som behöver påminnas om att det kan finnas vägar ut ur rädslan som vi aldrig kan tänka ut på förhand. Som Aristoteles sa: Det är högst sannolikt att det osannolika inträffar.

Läs om tidigare utgivna barn- och ungdomsböcker: Från Pluto till vikingar

Läs högt för barnen – bättre fredagsmys finns inte

Annons
Annons
Annons