Oj, vart tog veckan vägen? Jag tror bloggen varit lika vårtrött som jag! Men faktum är att veckan varit så fullbokad så nu är det ett läge som kallas "ligger lite efter" igen. Massor av mail ska besvaras och gås igenom, och nästa veckas uppgifter ska planeras. Vi har haft full aktivitet hos sossarna, inget ovanligt förvisso men ibland krockar saker och ting. Den här årstiden är som många vet en föreningarnas årsmötesträffar och de står som spön i backen. Häromdagen hade vi dörrknackning i Grind och vi var så många som var pratsugna att vi var några som inte hade någonstans att gå. Det var lite tråkigt, men jag är otroligt glad över att det hade varit ett fantastiskt mottagande bland alla grindboenden!

Mellan updragen finns ju det ordinarie jobbet och som  nattisjobbare måste jag vara noggrann med sömnen. Politiken vill jag ha länge i mitt liv, och då gäller det att försöka ha balans tillsammans med familjeliv och arbetsliv. Man kan inte vara med på allt, hur himla gärna man än vill. Men jag gillar mitt jobb så jag har minsann inget att klaga på.

Häromdagen kunde jag dessutom njuta av en stunds härlig behandling på en salong i Norrtälje, en skön present jag fick när jag fyllde 50 år, av några fina och goa vänner. Att ta hand om sig själv är lätt att glömma bort men nu har jag köpt mig ett årskort till Rimbo friskis o svettis för att ha lite mer "lizatid".

Den här tiden är det av naturliga skäl extra mycket att göra politiskt och fackligt. Jag vet att många tycker att "nu syns politikern när det är valtider". Och på sätt och vis är det väl rätt. Men det har sina naturliga orsaker.

Den större delen av oss politiker använder vår lediga tid. Jag har t ex två fötroendeuppdrag som ger ersättning. Som ersättare i socialnämnden och som nämndeman i tingsrätten. All annan tid som jag ägnar till min hemmaförening i Rimbo, alla möten, träffar, uppdrag och övriga "ingredienser" får pusslas noga i almanackan.  Det är inte lätt, men det är jätteroligt!

Även om man kanske "syns" mer i valtider, så kan jag lugnt säga att den utåtriktade politiken, stå på torget mm, är det allra roligaste! Och jag önskar verkligen, han jag hade mycket mer tid över för det.

Det finns även andra, mera nära kontakter som inte syns men ständigt är närvarande. Det är de där mailen och samtalen som jag har tur att få med jämna mellanrum. Jag blir lika glad varje gång över dessa kontakter för samtal. Jag tycker det är så viktigt att prata om vårt samhälle, och det kan man göra utan att alltid lägga varandras politiska ställningstaganden i vartannat ord. Att vi bryr oss om att utveckla vårt land, vår ort, att se till att barn och gamla har det bra, att vi i arbetslivet trivs på arbetsplatser med inkomst så vi får en livskvalitet, fritid för familj och glädje, och mycket annat. Det är vi väl värda?

I helgen ska jag skriva lite till om ADHD o NPF efter begäran. Att det var ett stort tryck visste jag redan, men det blir väldigt tydligt efter uppmärksamheter i media.

Till er alla önskar jag en fin helg

Liza

I dag ser det ut som om solen gärna skulle vilja tränga igenom och oj vad jag längtar! Mina trädgårdstidningar börjar bli sönderbläddrade och jag ivrar efter att få sätta "busfrön" och se till att pelargoner, fuchsior och änglatrumpeter ska vakna till liv efter vintersömnen.

Mellan möten och konferenser vintern lång, har jag tänkt ut ett nytt litet rum till trädgården. I år ska jag göra fint runt komposterna och en god vän bad mig fota noga och visa det växande resultatet. Jag ska försöka hålla det!

Som jag tidigare nämnt så kommer det bli en skur av funderingar runt NPF och ADHD debatten. Den är så viktig för detta är en stor sak i vårt samhälle. Resurser, är ett ord med mångfald och när resurser behövs kan det i början bli kostsamt. Det fina är att med rätt resurser så så blir det ett långsiktigt gott resultat med rätt insatser. Och en sak ska vi ha tydligt klart för oss i denna diskussion:

Vi pratar om människor!

Det finns ingen anledning att inte ge resurser till människor som behöver. Särskilt inte när vi som ovan nämnt, kan visa på att det kommer att löna sig i det långa loppet.

Tag av dig glasögonen, och lev utan dom. Ta ur hörselapparaten, och klara dig utan. Släng rullatorn och gå i allafall, Läs allt du kommer över med din dyslexi, Bli konstnär fast du du är färgblind, mm mm

Människor i alla former behöver resurser, vi är alla lika men ändå så olika. ADHD, DAMP, Tourette och Asperger är en del av det som är resurskrävande. Men vi ligger miltals efter. Varför och hur, ska jag skriva om ganska snart men just idag vill jag prata lokalfrågan.

Fick häromdagen veta att Roslagens Attention återigen nått framgång,,,,, i en annan kommun än denna. I Åkersberga har nu en ny förening fötts och kommunen har varit mycket glada över det. Visat tacksamhet över att det finns personer som kan diagnoser, tacksamhet över att få hjälp och information om NPF från de som verkligen vet vad det handlar om. Och se där, man fick även en lokal!

Alltså, Kommunen i Åkersberga har upplåtit en lokal till Attention och det är en suverän nyhet.

Att för oss med NPF kan träffas för att prata är mer än lovligt viktigt. Vi är många med erfarenheten och kunskapen, det är många som precis har fått diagnos, de finns de som kämpar med vardagen som behöver stöd från oss som har börjat få kläm på vardagen. Stöd och råd om skola, sjukvård, hjälpmedel och aktiviteter som passar är dessutom även det en del i arbetet.

Bara det att arbeta för att synliggöra NPF är jätteviktigt. Inte behöver du smyga med dina glasögon? Eller gömmer du hörapparaten? Anstränger dig hela arbetsdagen så det inte syns att du egentligen inte kan gå utan rullator?

Vi är många med NPF, och vi är fler än du tror i alla grupper av yrkesmänniskor. Från "Rut" till Riksdag, och det vi vill är att våga vara det med din förståelse.

En stor fråga kvarstår, och jag vill kasta iväg den här,,,,, VEM GER OSS EN LOKAL?  Eller vem vill upplåta en del av lokal? Alla svar emottages tacksamt!

Maila mig liza-sahlen-karlsson@hotmail.com

eller ring 070-424 09 55

Varma hälsningar från Liza,

En politiker med ADHD

Det har varit ett enormt tryck för Roslagens Attention sedan artikelserien om ADHD och NPF i Norrtelje Tidning. Och det är så det ser ut, i dag. Många som jag har pratat med tidigare har funderat över hur det kan komma sig att det är så stort just nu, varför inte tidigare?

Det är inte alls konstigt menar jag. Utveckling och forskning går framåt. Hur länge sedan var det inte dyslexi var en tveksam diagnos? Och letar vi tillbaka i tiden så finns det massor av diagnoser som inte kunde analyseras eller rättare sagt, endast ett få antal forskare förstod, men att sprida kunskapen tar en offantlig tid.

Att denna typen av diagnoser växer sig starkare i en tid som denna gör att man måste titta extra mycket på just samhällets utveckling. I dag får vi, varje dag mer information via media, tidningar, internet mobil mm mm, än vad man kanske förr fick under flera år, eller helt enkelt en livstid!

Och all den information ska vi bearbeta, lagra, förstå och behandla. Är det då konstigt att det innebär stora belastningar för vårt psyke och även vår fysiska hälsa? Inte alls. Det är ett "jäkla" tryck på flöde från det vi vaknar tills vi lägger oss.

Vi som har diagnoser vet precis vad det handlar om. Det finns bra litteratur och det finns bra föreningar. Det som inte har hunnit med det är faktiskt stora delar av allmänsjukvården. Vi som faktiskt vet och kan, har trots detta svårigheter i varje kommun, inom varje landsting att "hamna" rätt, få remisser och få tillfällen att utnyttja våra rättigheter för att komma framåt. Det är ett stort problem. Skolorna hänger inte med och får inte särskilda resurser. Institutioner som får bidrag till att hjälpa och stödja personer med särskilda behov och funktionsnedsättningar satsar på allt annat runt omkring, som man har "kläm" på, än NPF. Vilket tyder på ett dåligt informaitonsflöde.

Pengar för personer inom NPF måste ha egna öronmärkta pengar, som får användas endast till just det.

På ett antal år nu så har i allafall kunskapen om ADHD och NPF blivit så officiell, om man får utrycka det så, att det nu är dags för kommuner och landsting att öppna ögonen för problematiken som finns. Och, jag kan bara rekommendera att ta chansen att låt oss vara med och planera. En forskare, psykolog, sjukgymnaster, pedagog mm måste vara i samarbete med oss som lever med detta. Alltför många tror sig veta, och det blir bara onödiga kostnader när vi inte kan använda oss av "gissningar". Det duger inte!

Att få sin diagnos är både smärtsamt och befriande. Jag som fick diagnosen som vuxen fick gå igenom en hel del smärta. Att i många år förstå att något var speciellt med en själv, men samtidigt inte förstå varför. Händelser och skoltid, relationer och sociala relationer som varit annorlunda. Det var smärtsamt därför att hade jag bara vetat tidigare, hade mycket kunnat vara annorlunda.

Befriande, för att nu äntligen förstår jag, nu kan jag jobba med vissa bitar som behöver uppmärksamma mig och jag kan förlåta mig själv, när saker inte vill bli som jag tänkt. För min del, är det dock en glädje att jag under livet har levt gott med 2 underbara barn och fin familj.

Just att få träffas och prata med andra är ett behov. Man blir stärkt, stödjer och tipsar. Mitt medlemskap i Attention öppnade många dörrar, och inte bara det, en dörr till mitt innersta som var minst lika viktigt för mig att titta in i.

Roslagens Attentions hemsida är fortfarande under ny konstruktion, men maila tycker jag och anmäl er, för att träffas i rätt forum är så viktigt för oss alla.

maladressen är attention-roslagen@etanet.se

Och skriv gärna, många ringer men det är svårt att ta emot alla samtal som kan bli timslånga från förtvivlade människor.

Jag har personligen ett antal officiella personer som under mitt lov om tystnad har kontaktat mig. Det är människor som har en samhällsposition och är rädda för att gå ut med sin NPF, eller kanske har starka misstankar om det. Jag tror mig ha hjälpt ett antal, och vilka det är stannar hos mig. Och det är en viktig bit för oss inom Attention, att vi bemöter människor med respekt. Så som vi alla vill bli bemötta. Vare sig vi har ADHD eller annat, eller annat.

Liza

Tider rasar iväg mellan varven, och jag brukar "undra" vem tusan det var som bestämde att dygnet bara ska ha 24 timmar........

Veckan har bjudit på mycket intressant och tänkvärt. Vi hade årsmöte hos Rimbo socialdemokratiska förening, och jag blev omvald som ordförande. Blev så glad över det förtroendet och har nog haft ett leende på läpparna dagarna efter.

Sen har det varit tingsrätt och socialnämnd. Sova mellan varven och ett par nattpass på jobbet. Med det så var ju veckan fullbakad!

Många vänner och bekanta har hört av sig angående artikelserien i Norrtelje tidning. Jag har varit studsande glad som en duracellkanin över att tidningen har ägnat flera dagars artiklar åt problematiken där barn och vuxna inom NPF inte får tillräckligt med stöd.

Jag kommer att skriva mer om ADHD och NPF framöver men vill redan nu tipsa om Attention som många har mailat och frågat mig om.

Roslagens Attentions hemsida är svår och nå just nu ser jag när jag försöker länka, men ska prata med ordförande Anneli så det blir rätt! För övrig kan jag varmt rekommendera alla som funderar över NPF att ta kontakt med Roslagens Attention som har ett enormt engagemang för barn och unga vuxna. Vi som är "äldre vuxna " har också behovet av att ses mellan varven och diskutera olika saker.

Anneli Dúdremo Pettersson är en mycket drivande och kompetentperson med egna erfarenheter. Hon försöker driva frågan ihärdigt i kommunen, och jag beundrar hennes mod att så många gånger behöva lämna ut sig själv, för att försöka få folk att förstå varför man behöver uppbackning i skola, hemmet, arbetslivet och hela samhället. Nu är jag väldigt kortfattad i dagens blogg, men jag lovar att bli mer utförlig, och tipsa om länkar, böcker och annat smått och gott. Tack för alla mail, uppmuntrande och frågvisa som jag kommer att svara på!

Utöver fina Anneli, vill jag ge uppmärksamheten till två personer till för denna vecka;

Therése Söderlund, Norrtelje tidning, som uppriktigt har visat ett intresse för oss med NPF och ADHD!

Min favoritkrönikör Sara von Bahr Grebäck, som jag önskar skrev lite oftare i NT. Torsdagens "less is more" var extra lysande.....

Önskar er alla en skön helg!

Varmt Liza

Visst blir vi lite långa i ansiktet varje gång det blir mycket snö? Jag tycker det är intressant att vi Svenskar verkligen beter oss som om det här med snö, det är så sällan att man blir tagen på sängen de gånger de kommer. Och KALLT dessutom! Hur många går inte och halkar omkring på stan med högklackade stövlar, utan mössa och rödfrusna fingrar? Oj, det kom visst snö..... i år igen.......;=)

Ska inte påstå att jag alltid har varit så himla beredd själv, detta är ett allmänt fenomen. Folk bekymrar sig oerhört över hur man ska komma till jobbet. Där lägger vi ett stort engagemang på att lista ut tidigare bussar, samåkning och funderar över skottade, plogade, sandade och saltade vägar. Folk gör faktiskt allt för att komma till sina arbetsplatser.

Blir ändå förvånad över när jag hör en hel del tokiga uttalanden. I går fick jag berättat för mig att en person var bekymrad över hur arbetsvägen skulle fungera om det blev mer snö. Arbetsgivare hade blivit skogstokig och sagt "det är din jävla plikt att ta dig till jobbet!". Men hallå, vi har snökaos med klassvarning,,,,, hur kan det komma sig att arbetsgivaren inte hade en sorts plan för att arbetsplatsen skulle fungera om några inte har möjlighet att ta sig fram?!

Nej, jag tycker att en viss förståelse får man väl ändå ha. Själv har jag som alltid tandborste och tillbehör på jobbet. Kommer jag inte härifrån, pga vädret eller om någon av mina arbetskamrater inte lyckas komma, så är det väl bara att bita ihop och stanna kvar. Allt funkar. Jag har stora barn så visst har jag ett mindre ansvar, det kan erkännas. Grannen har nyckel så det går att fixa så någon går ut med Baskervillehunden.  Själv kan jag tänka mig att hämta barn eller annat om nöden kräver för min omgivning. Vi får väl helt enkelt hjälpas åt.

På tisdag har vi årsmöte i Rimbo socialdemokratiska förening. Vi ska börja med att under en stund knacka dörr i något område. Så står det någon utanför som ser ut som en snögubbe så är det jag och några till som gärna vill ha en åsikt från dig!......

En titt i trädgårdstidningen, och jag längtar efter mina röda vackra rosor......... och solen!

Varmt Liza

Det kanske är så att jag inte har så mycket tid över för fackligt arbete längre, å andra sidan ser jag då från den vanliga medlemmens synfält. Nämligen just ingenting.

Kanske har fackföreningarna i Norrtälje jättemycket aktiviteter internt, men externt,,,,,, ingenting.

Att ta steget bort från något ett tag är nyttigt, och fackföreningsrörelsen har jag tänkte på mycket sista tiden. Det var som att de drog sig undan och underkastade sig allt när då borgarna tog över makten 2006. Men hur länge ska man slicka såren?

Attacker och motarbetande har varit stort under dessa år. Regeringen har gjort allt, för att eliminera den fackliga rörelsen. Men vart har motståndet och ett jäkla anamma tagit vägen från facket själva?

Jag tror, att flertalet fackliga i position behöver kliva av sina uppdrag, för att låta nya kliva fram. Det är så brukligt efter ett antal år av stagnering. Det gynnar ingen när förtroendevalda uppträder som om platsen är ett beständigt jobb för just sig själva.

Och, vi medlemmar måste ta möjligheten att inte låta valtillfällen bara passera, det är ett ansvar att lägga sin röst. Även, då man inte har möjlighet att närvara vid årsmötena, så är nomineringstillfällena viktiga på respektive arbetsplatser.

Våga förändra, och våga framförallt att rösta nytt!

Till valberedningarna vill jag understryka; jobba för sjutton självständigt! Ni ska INTE vara livegna sittande personer, ni ska utföra ett arbete som era medlemmar ber er om. Det är ytterst viktigt ansvar ni har.

Tyvärr tar rådande personer saken i egna händer och "föranställer" personer som valberedningarna ser sig tvungna att välja in på poster. Vilket inte alls är ett måste. Ta ert ansvar, det är förtroendeuppdrag ni föreslår, inte nyanställningar på ett ordinarie sätt!

Om vår fackförening ur arbetarrörelsen ska överleva, behöver vi lägga nya strategier och externa arbeten. Om fackföreningen ska överleva, så är det dags att byta ut ett stort antal förtroendevalda, för att få nytänk och nytändning.

Framförallt, ska fackföreningarna lära sig att välkomna de som vill vara aktiva, utan att se sig hotade på sina positioner.

Så valberedningar, ta ert ansvar och våga välja rätt! Inte efter rutin.....

Liza

Visst är det otroligt trist med informationen om valfusk. Jag känner ingen anledning till att pajkasta, för jag är säker på att det i moderata partiet finns lika många som känner sig otrolgit ledsna över att några inte kan hålla sig inom ramen av demokrati.

Vi har en av världens mest demokratiska land, där medborgarna innehar en röst till valurnan, och där vi alla står lika. Det är något vi måste tänka på lite oftare, för det är inte en självklarhet i många länder. Korruption, fängelse, tortyr, utanförskap, hot och våld är vardag för många som försöker göra förändringar inom politik och fackliga grenar. Människor dör, för att nå den demokratiska statusen som vi har i Sverige.

Jag var i Lithauen för några år sedan och träffade bl a deras LO-ordförande. Ett arbetsplatsbesök och ett antal möten visade att de tyckte själva att de kommit jättelångt. Men i våra ögon skrapade de bara på ytan. Arbetarna hade det otroligt tufft.

Att vi ser signaler till valfusk är otroligt allvarigt. Frågan är självklart, hur många gör det egentligen? Man kanske tycker att detta är en liten sak, att betala avgiften för någon, att det inte är så farligt. Visst, våld och tortyr har ju inte förekommit, men det ska självklart vara noll tolerans.

Skulle detta uppdagas i mitt eget parti, kommer jag icke att ställa mig bakom personen, och jag kommer att kräva avgång med omedelbar verkan. Demokratin måste under alla omständigheter skyddas.

Jag hoppas innerligt, att jag slipper uppleva det.

Sóm politisk eller fackligt engagerad, har man en enorm drivkraft. Det måste man ha, som ägnar så mycket av sin fritid till samhällsfrågorna. När man väl har en sådan tur, att man får ett förtroendeuppdrag som ger lön, vill man säkert självklart behålla det. Men trots det, är det fortfarande ett förtroendeuppdrag, och man måste vara inställd på att någon annan kan få förtroendet och ta över.

Min vän Johan Westerholm säger ofta många kloka saker. Bl a det, att ha en plan B, och helst en plan C. Och det har jag tagit fasta på. Blir det inte som jag gärna skulle vilja, så har jag något annat intressant som väntar. Och med det, kan jag också med sann glädje gratulera nya och kommande. Visst är det alltid trist att lämna ett jobb man trivs med, men förtroendeuppdrag är inte ett jobb som andra.

Och att ärligt få ett förtroende, måste kännas mycket mycket bättre, än att man har fuskat sig till det. Ärlighet varar längst, för sig själv och för andra. Jag hoppas därmed innerligt att skalan av fuskare inte är fler än vad som hitills framkommit. Det vore skönt för oss alla inom ´fackligt och politiskt arbete.

Liza

Jag skrev det redan för några veckor sedan, att resurser till skolan kommer när det är dags för borgarnas valkampanj att börja. Och jag hade naturligtvis rätt. Jag är självklart utomordentligt glad för varenda slant som kommer skolorna tillhanda, men är djupt besviken över, att de borgerliga politikerna använder just ett politiskt spel som går ut över våra barn, ungdomar och föräldrar. Vad kostar inte det långsiktigt?

För bara några kronor extra i skatt per månad för oss som bor i Norrtälje Kommun, så hade vi inte behövt hamna i situationen att ekonomin har varit så dålig att vi har hamnat på platsen för att ha några av Sveriges sämsta skolor. För bara några kronor extra i månaden. Det är sånt vi måste tänka på när vi går till valurnan. För bara några kronor blir konsekvenserna katastrofala, och hur många ungdomar har inte hitills haft svårt i skolorna, med år av eftersläp som helt plötsligt ska hinnas ifatt? Och hur ska det ens gå till, det blir ju en generation barn och ungdomar med ett resursglapp.

Moderaterna utrycker sig enligt NT att "Majoriteten har gett sig katten på att lösa detta, vi måste höja kvalitén i våra skolor".

Vaddå gett sig katten på? En större motarbetan denna valperiod har man väl aldrig skådat? Och är det några som har gett sig "katten" på att skolorna måste ha resurser så är det S, V och MP. Det är vi som hela tiden har drivit debatten om skolorna och hela tiden krävt mer resurser.

Olle Jansson (s) säger till NT att "Det känns ju lite som om man löser brandförsäkring först när det brinner".

Kan bara understryka detta och säga att utan "brandförsäkring" vet vi alla hur det skulle se ut. Man ÄR helt enkelt inte utan "brandförsäkring" det säger sunda förnuftet.

Med borgarnas styre i Norrtälje kommun så ser vi hur det är att vara utan "brandförsäkringen". Det är viktigt för dig som har barn och ungdomar i skolan att ta med det i tanken när vi går till valurnan. Det gäller oss alla, våra älskade barn som ska få den bästa utbildningen för att klara sig som vuxna.

Som sagt, jag är verkligen glad över pengarna som kommer, men nu, när vi är bland de sämsta skolorna i hela Sverige, det är mycket som måste återställas, och satsningen skulle ha gjorts långt tidigare.

Detta, är en smutsig sida av borgarnas valkampanj.

För övrigt fick jag mig ett gott skratt från gårdagens insändarsida. Kära Kjell Jansson fick så mycket beröm, så ögonen må tåras, men är det inte fantastiskt att insändaren är anonym? Det är ju inte så att jag menar något särskilt, men det är lite kul med dom där anonyma insändarna, håll med om det........

Liza

"Back to basic" tänker jag när jag läser krassmans blogg om gårdagens dörrknackning. Det är just dessa möten, som är dom allra bästa. Det är då jag känner sossehjärtat pulsa. Jag knackar inte så mycket dörr, men jag pratar mycket i spontana möten. Åker jag till affären eller biblioteket, ser jag till att inte ha bråttom. Det är nämligen världens bästa forum för att stanna till och prata samhällsfrågor. Och ju mer man blir ett "bekant" ansikte, dessto oftare blir det dessa stopp. Det gör mig glad varje gång. Biblioteket i Rimbo är ännu en bra plats, så jag kommer nog att ha mina stopp där oftare. Nåväl, dörrknackningen då,,,,, När jag bodde i Bergshamra var vi några som gick prommenader tillsammans med jämna mellanrum. Av naturliga skäl stannade vi alltid i en korsande gångväg för att gå till respektive hem. Denna korsande gångväg fick till slut namnet "speakers corner", och när vi stod där, stannade folk automatiskt för en pratstund. Hur trevligt är inte det, och vid sina tillfällen blev stunderna längre än själva prommenaden.

Norrtälje kommuns socialdemokrater har så länge jag varit med, alltid vittnat om fantastiska möten med dörrknackningar. Tankar, idéer, frågor och mycket annat. Och att sedan ta det vidare till sin förening är en härlig känsla. Ett par egna höjdarminnen är utanför Holmens i Hallstavik, en vinter med Elisabeth Björk och Johan Westerholm. Vi bjöd på kaffe och chokladbit "mot en åsikt". Skrivblocken var fulla av anteckningar efter och vi hade mycket underlag med oss därifrån. Ett par saker gick vidare till Motioner inom kommunen, och ett par motioner gick vidare till landstinget. Och våren när Roger Pettersson och jag gick på torget och pratade med folk, det blev samtal över all förväntan och vi sa båda att tänk om man ändå hade tiden att göra detta oftare!

Möten är inte bara i valtider, men det syns lite tydligare eftersom media lyfter det mer. Men sanningen är att vi försöker ständigt möta människor där möjligheterna tillåter. Och så vill jag gärna återkomma till den fantastiska möjligheten med mailkontakt. Det ger dig tillfälle att skriva och mig tillfälle att svara, när vi inte kan mötas på torget, biblioteket eller genom dörrknackning!

liza-sahlen-karlsson@hotmail.com

Liza

Det är ju valår, och mer än någonsin kommer just detta år bli en parad av allehanda politiker som vill göra sina röster hörda. Helt i sin ordning för det gäller att veta vad man ska kryssa innan man går till valurnan. Läste precis i Aftonbladet om Moderaternas Riksdagskandidat Mats Rudin som anklagas för valfusk. Trist tycker jag när det inträffar och trist för honom själv som nu missar en god politisk chans.

Själv tror jag på ärlighet och sunt förnuft. Gränsen, kan vi ju ha olika, men håll med om att det alltid hinner ifatt om man ljuger, överdriver eller undanhåller. Jag brukar säga som så att vi sossar låter ibland tråkiga, men levererar man en sanning och en verklighet är det inte bara ljusa leveranser som erbjuds. Och jag håller mig gärna till det. Det gynnar ingen att känna sig dragen vid näsan.

Jag måste säga att politikerna i Norrtälje Kommun är väldigt tillgängliga, så om någon påstår att vi bara "poppar fram" för att det är valtider, så är det helt fel. Tillgängligheten är strålande i alla partier tycker jag mig se. Vi finns på nätet som bloggare, facebookare och full information på Norrtälje kommuns hemsida. Dessutom kan man träffa sina politiker varje fredag mellan 16.00-18.00 i Rådhuset på stora torget. Kanske någon tycker att det är en tokig dag eller tokig tid, för det är ju fredag och man vill hem o ha fredagsmys...... Ja, det vill vi också ibland, men vi finns där för er/dig varje fredag i allafall eftersom vi tycker att det är viktigt. Och vi gör det för vår egen skull, eftersom vi tycker det är så himla kul! Politik är kul!

Jag får många mail och meddelanden via facebook. Blir glad varje gång men önskar att jag fick mer. Det är ju en härlig uppfinning med mail, direktkontakt på nivå att man kan skriva ner när man har tid, och så får man förhoppningsvis svar inom några dagar. Utnyttja det!

Tänk på att din röst till valurnan är viktig. Liksom min röst, eftersom även jag röstar på det jag tror på.

Liza

Naturens gång rår man inte över. Det vet vi. Och det är naturligt att det blir diskussioner i förändringar. Tänk när jag bodde på Gotland, och man var en grupp som ville importera en rådjursstam. Det blev ett ramaskri bland bönder och trädgårdsentusiaster. Självklart, har man ställt in sig på en viss ordning, är den svår att rubba. Nu finns där en liten rådjursstam sedan herrans många år på några få djur, men dessa 4-5 får vara. Om dom ens finns kvar nu.

I bl a Dalarna är man van vid björn. Hujeda när jag var där på facklig-politisk utbildning för några år sedan i Ludvika. Där traskade visst björnarna friskt omkring bland hus o folk, och jag som verkligen har björnfrossa var tacksam över den enormt fina utsikten jag hade från hotellfönstret. Så jag fick se något av naturen. Vad jag vill komma till är att det är svårt för människors rädsla, och den går inte att övertala bort. Samtidigt som det naturligtvis är fantastiskt med våra levande och vilda djur i naturen.

När jag var i de yngre tonåren åkte vi ofta till just Dalarna. Ett par av mina mostrar brukade hyra stora 1700-tals gårdar och inhysa släkten i. Det var som att bo i en av Skansens gamla hus. Doft av svunna tider, utedass, mörker och en massa spöken. VIlket gjorde mostrarna överförtjusta fast dom var rädda som tusan. Släkt och familj skulle självklart plocka lingon och blåbär. Jättegott, men i mina ögon ett livsfarligt äventyr. Jag hade björnfrossa redan då. Så min kontakt med björnar har alltid sett ut på följande sätt;

Familjen plockade lingon o blåbär, jag satt timmar i bilen själv och väntade med jycken som jag vägrade låta vara med.

Att gå på utedasset ensam var inte att tänka på. Nattetid tvingade jag kusinerna att följa med. Flera stycken som skydd.

Prommenera i trakten var otänkbart, vart tusan skulle jag ta vägen om där kom en björn traskandes?

Förstå vad en liten Liza  var besvärlig. Och det sitter i kan jag säga. Ett tag kunde jag inte ens gå i närheten av björnberget på skansen, för björnfrossan slog på som en lättstartat bil. Och man kan inte styra över det.

Ryktena går ju om nallarna här i Roslagen. Och om jag har räknat rätt bör vi alltså ha 5 stycken nu. En hona i Edsbro, en hona med två ungar runt Roslagsstoppet och detta betyder att det ligger en hane och lurar någon stans. Eller drar sig hit mellan varven i alla fall. Om jag är rädd? Oh ja, inte tänker jag stanna o tanka bilen på stoppet när affären är stängt, det kan jag ju säga precis.

Vargen. Detta underbara djur. Helt annorlunda. Finns ett vackert par i Rialatrakten och jag hoppas innerligt att jag stöter på dom vid tillfälle. Tänk vilken skillnad det kan vara.

Jag har ingen som helst rädsla för vargen. Äldsta dottern bor mitt i trakten av vargrundan, och inte ens det skrämmer mig. Men, jag måste ha förståelse för de som är rädda. Om sig själva och om sina djur. Jag förstår de som får sina får rivna. Får, som är så personliga och fina, och hade jag några hette de allt från Astrid till tant Greta. Och, det skulle göra mig så ont om jag hittade tant Greta sönderriven av varg.

Vitsen med debatt och diskussion kring vår viltstam är inte vem som har rätt eller fel. Vitsen är information och väldigt mycket förståelse. Det är svårt, när naturen återgår till en ordning av innehåll som inte har funnits på ett tag, och man har format sig därefter. Om björnarna försvann från Dalarna ett antal år, tror jag inte att invånarna skulle bli så glada över att få tillbaka dem. Det är svårt med vilda djur.

Jag är glad över vår nya vargstam, Och, en smula imponerad av att vi faktiskt har några nallar också. Rädslan är naturligt, och den måste vi tillåta varandra att ha. I det stora hela tror jag sen att naturen ska ha sin gång, jag tror inte att vi i rappet hittar svar över hur vi ska ställa oss och agera. Några svar finns helt enkelt inte. Vi kan bara iakta och agera efter bästa förmåga av det naturen och djuren formar sig. Men att vi har respekten för varandra, är det viktiga.

Liza

Idag skulle jag skriva om Rimbo. Men, maken snodde med sig gårdagens Norrtelje Tidning till jobbets lunchrast, så nu sitter jag här lite snopen. Men, några sköna ord om Rimbo ska väl kunna fungera i alla fall!

Börjar med det gottigaste! Rimbobullan! Denna ljuvliga sak som får endorfinerna att vakna i kroppen! Bakade min första Rimbobulla när jag bodde på Gotland, och jag minns att jag undrade hur sjutton man kunde få till en sån god bulle! Låter kanske lite töntigt, men livets goda är ack så viktigt!.

Så läste jag med intresse Rimboreportens fundering över ett Rimbo som speglades som en händelselös ort. Ja, härligt, vi har lite lugn och ro här så välkomna hit på en stunds upplevelse i harmoni. Skämt åsido, stora händelser kan vara negativa så jag känner mig ganska nöjsam med det. Men, vi RImbobor försöker bygga upp en trevlig ort bit för bit. Det fanns en tid när ingen ville bo här, men det börjar att ändra sig. Bostadspriserna börja skjuta i höjden, man har upptäckt närheten till Stockholm, Uppsala, Arland mm. Vi ligger i ett fantastiskt läge. Vi har en nackdel, det är att infarterna är urtråkiga, och vi behöver "piffa" upp vår ort en hel del. Att vänta i evigheter på nya vägar verkar vara vårt öde, men varför det?

Jag passarar Enköping väldigt ofta. En moster bor där, och det är vägen vidare till föräldrarna. Enköping har satsat otroligt mycket på vägar, utsmyckning och parker. Vi behöver även sådant, vackra ting för ögat. Att vilja promenera i, sitta på bänk och njuta och vilja åka till. Vi vill ha det fint där vi bor och vistas, och ha ett vackert välkomnande till våra gäster och turister.

Snart kommer äntligen badhuset igång. Det är underbart och som vi har saknat det! Ridhus på plats, handbollshall på gång och våra härliga pensionärer, som på eget initiativ har anordnat en boule bana! Jag är så glad över mina partikamrater i Rimbo, som har kämpat, debatterat och agerat för att få igenom dessa ting, och jag kan bara konstatera att vi är på G. Vi fortsätter därför vår strävan efter att göra Rimbo det Rimbo förtjänar och en härlig plats för oss att bo på!

Metropolen Rimbo ska på kartan! Därmed basta!

Varmt Liza

Älskade, älskade barn, säger mitt hjärta, när jag i dagens Aftonbladet läser om den unga flickan som blev bortgift med en 80-årig släkting. Det är ju inte bara det att jag ser den åldrige mannen framför mig, det hade inte spelat någon roll. Faktum är att hon blev bortgift. Mot sin vilja och endast 11 år gammal. Nu är flickan tolv, och det har bekräftats att äktenskapet är fullbordat. Jag känner en sådan sorg, för kvinnor och unga flickor, barn, världen över som drabbas av detta hemska. Och jag känner en sorg över, att kvinnorna i mogen ålder, inte får välja själva, med hjärta för kärlek. Få leva med en älskad och få barn efter önskan och längtan.

Flickan och hennes mor har ansökt om skilsmässa, men den har återkallats. Naturligtvis, för vem vet vad ödet skulle erbjuda efter det? Vad har hotat kvinnorna som trots allt var så modiga att de ens försökte?

En människorättsorganisation har nu brytit in för att försöka få skilsmässan genomförd, och man vill försöka få igenom en lag som säger att inga äktenskap får ingås före 18 års ålder. Jag hoppas innerligt, att det leder någon vart.

Liza

Jag har redigerat mitt blogginlägg "Röda korsets tillit......" efter att Norrtelje Tidning påpekat att jag kan bli anklagad för förtal.

Det väckte naturligtvis en hel del frågor, som jag måste ta mig en stor funderare om. Nu har jag ändrat och hoppas att Norrtelje Tidning låter inlägget ligga kvar i sin nuvarande form.

Jag kommer framöver att återkomma i ämnet om ordens vara eller icke vara, och tills dess kommer jag även läsa extra noga hur orden formas i mediavärlden.

Förövrigt vill jag sända ett stort tack till uppmuntrande mail och kontakter via facebook! Det har gjort mig väldigt glad. Kommentarer från artikeln "Rimbo på kartan....." går nu att läsa. Jag glömde helt enkelt godkänna dess publicering. Det tar ett tag att komma in i en ny blogg, men nu vet jag hur det går till!

Liza

Så hade jag rätt igen.

När skoldebatten pågick som mest sa jag, det blir ingenting positivt, förrän till våren 2010 när det är valtider. Och i dagens Norrtelje Tidning ser jag att det stämmer precis.

"Plus 58 mijoner i kommunbudgeten". Ja grattis. Men kan vi ta och analysera det lite. Moderaterna menar att det är återgärder och god styrning som har gett detta resultat. Själv säger jag nog att det är kvalificerat skitsnack! Jag brukar inte svära, men jag blir heligt förbannad när man spelar på vanligt folks nödvändigheter, och det är vad man verkligen har gjort.

Lärarförbundet har utsett Norrtälje kommun till en av landets sämsta skolkommuner. Är det smart planering och goda åtgärder? Alltså, av alla landets skolor, har vi de absolut sämsta! Men kom samtidigt ihåg, och tänk på det framöver, att det är detta som händer när man inte följer en ekonomisk balans med skattehöjning och framförallt, de som har lite mer betalar lite mer. Hoppar man av glädje för att få en tia billigare skatt i månaden, så är det här resultatet. Och sänker man drastiskt skatten för höginkomsttagare, blir det alltså ingenting i vår gemensamma skattekista. DET, måste man tänka på.

Men som sagt, Kjell Jansson säger att "vi har en plan för skolan och kommer att vidta åtgärder, men får återkomma i frågan under våren." Självklart, man har sparat på frågan till våren för nu vankas det ju valtider. Och alla föräldrar har alltså fått vänta några år på skolresultat och förbättring, på bekostnad av att moderaterna har fryst pengar så det blir en snygg valkampanj.

Hur många barn och ungdomar har inte fått haft det svårt under tiden? Och vad kostar inte det i det långa loppet när man kanske måste gå om, komplettera eller dy?

Detta, är politik när den är som allra sämst.

Jag anser att moderaterna har svikit medborgarna stort, man har lovat med ena handen, och tagit tillbaka dubbelt med den andra. Den uppgivenheten jag har känt under dessa år med en borgerlig regering, hoppas jag slippa efter valet. Jag grät och sa till min man, hur ska det gå? Hur mycket kommer dom att förstöra av välfärden, och hur ska vi någonsin kunna återställa det igen? En offantlig rädsla, som jag ärligt erkänner att jag dragits med.

Jag antar att Norrtäljes Moderater kommer att vifta med hyresrätter för våra ungdomar också. Även det, en sparad "godbit" i valkampanjssyfte. Under tiden har våra ungdomar fått flytta från kommunen eftersom alla långt ifrån har hunnit jobba ihop ett förtroende till banklån till lägenhetsköp.

Ja det blir väl mycket lovande till våren, men jag tror att folk är kloka och förstår vad det handlar om.

Liza

Bengt Westerberg har meddelat att han sitter kvar som ordförande för Röda Korset. Det tycker jag är bra, eftersom jag skulle se honom som en smitare om han avgick.

För att inte väcka funderingar kan jag meddela att jag har själv hoppat av ett och ett annat uppdrag. Men jag har inte smitit. De avhopp jag gjort har varit pga dålig arbetsinsats av övriga styrelsemedlemmar, och dåligt stöd från närliggande organisationer. En ordförande är inte ensam draghund i en styrelse, vilket många tycks tro. Därmed är jag även väldigt intresserad av varför 2 medlemmar i Röda korsets styrelse har hoppat av. Ska inte dömma någon förrän de säger något själva, men timingen väcker frågor.

Av Westerbergs uttalande i dagens Aftonblad får vi veta att han inte gör ordförandeskapet i Röda Korset för pengarna. 822 000 kr i arvode. Han menar att han skulle ha ett högre arvode om han jobbade med något annat. Men dessa uttalanden går inte ihop för mig. De flesta säger samma sak, men om pengarna är betydelselösa, kanske man inte behöver gå ut med dessa astronomiska arvodena när man rekryterar till ordförandeposter? För "namn" borde man ju få i allafall. Eftersom pengarna inte betyder någonting. Eller har jag fel?

Om Westerberg bara så gick ner i arvode till 500 000 kr, och skänkte 322 000 till stadsmissionen, skulle jag börja tro att han menar det han säger. Men det kommer förmodligen aldrig att hända.

Dock kommer jag i fortsättningen följa Röda korsets arbete, eftersom jag anser att det är en viktig organisation. Och som så många gånger redan, vädjar jag till er alla att inte låta ilskan ta överhand och sluta ge bidrag till världens fattiga. Skicka istället mail och klaga över hanteringen till Röda korset och vänd ilskan till organisationens styrande organ som inte har skött sitt arbete.

Liza

Bengt Westerberg försöker med alla medel mörklägga problemen inom Röda Korset. Jag tycker det är oerhört tragiskt, för det kan inte komma något gott ur det. Svajar det och har hänt saker som inte får hända, är det lika bra att lägga korten på bordet. Inte bara lika bra, jag anser att det är en skyldighet eftersom vi vanliga medborgare är grunden till att Röda korset ens kan existera.

Jag menar självklart att alla ska höras och det ska gå sin gilla gång i utredning, men jag gillar inte när man försöker mörklägga saker. Det blir ett tungt arbete att få folks tillit igen om man inte håller sig till en sanning, även om den är nog så obekväm.

Bengt Westerberg hävdade som jag tidigare nämnt redan förra året, om att anklagelserna mot Johan Af Donner saknade grund. Han menade att Donner hade ett sidoknäck och jag undrar naturligtvis hur Bengt Westerberg har fått dom uppgifterna? Är man säker på det, har man även gått igenom de ekonomiska rapporterna som kritiserats. Och om Bengt Westerberg nu har gjort det, och att det visar sig att han har fel, så har han uppenbarligen ljugit.

Nu har det meddelats att två styrelsemedlemmar hoppar av. Ledamöterna Dilsa Demirbag-Sten och Jim Dawe. Enligt Bengt Westerberg är det pga tidsbrist. Och det önskar han kanske att vi ska tro, men det är föga troligt att styrelsemedlemmar hoppar av i detta läge, utan en mer förklaring än så. Återigen kan jag peka på att Bengt Westerberg gräver ner Röda Korsets tillit ännu mer.

Förrutom de negativa rapporterna om förra kommunikationschefen Johan af Donner, kommer Nu Röda korset att diskuterra Bengt Westerbergs arvode vid ett styrelsemöte sönda-måndag.

Med ett arvode på ca 70 000:-/månad, skulle även jag gärna vilja se vad han utför i arbete varje månad för Röda Korset. Samtidigt ger jag kritik till hela styrelsen som godkänt detta arvode, och jag tycker att det är en konstig tågordning.

Frågan är, om det ens kommer att passa Bengt Westerberg att stanna kvar, om han får ett lägre arvode? Herrarna i "det fina rummen" brukar lägga benen och ansvaret på ryggen när det är för lite.

Å andra sidan vet jag att det finns otroligt kompetenta personer som verkligen skulle kunna göra Röda korset mer effektivt, framgångsrikt och ärligt så någon saknad behöver vi inte. Däremot någon som är rakryggad och kommunicerar till de folk som jobbar hårt och ideellt för att Röda korset ska finnas.

Liza

Skandalen kring Röda korsets fd chef Johan af Donner, är en ren jäkla käftsmäll för alla som arbetar ideellt! Folk som är ute i ur och skur, lägger ner massor av arbete för att samla in pengar till behövande världen över utan en enda krona i arvode, har blivit lurade grymt av Johan af Donner.

Nu ska han äntligen åtalas tillsammans med 2 leverantörer pga misstanke om förskingring. Johan af Donner var anställd på cancerfonden 1997-2004 där han framgångsrikt arbetade med fondens insamlingsarbeten. Från det rekryterades han till Röda Korset, tyvärr, för det här verkar inte vara en duvunge. De senaste åren har man misstänkt att insamlade pengar har hamnat i Donners egen ficka, och jag kan tycka att det märkligaste i denna historia är reaktionerna runt omkring det hela. Varför tog man inte tag i det bättre tidigare? Eller ens kontaktade tidigare arbetsigavare? 

Enligt Realtid.se arbetade Johan af Donner på  reklambyrån MK, där han lär ha erkänt att han låg efter med faktureringar till kunder för närmare 1 miljon kronor. När han slutade skrev han en vädjan till cheferna med följande ord:

”Självklart tycker jag att det känns oerhört tråkigt att det skulle sluta på detta sätt, det är bara att hoppas att man har lärt någonting för framtiden.”

Han vädjar också om avskedet ska behandlas på ett diskret sätt:

”Jag hoppas också att ni på MK inte pratar om detta utanför huset, vilket skulle skada mig svårt och kanske också MK vilket vore olyckligt.”

Om detta är Johan af Donners egna ord så är det en mycket tråkig historia som vi kommer få se rulla upp under det att Donner förmodligen kommer att ställas inför rätta.
 

Det har alltså cirkulerat gott om signaler kring denne man, och med facit om att misstankar funnits i några år, är det mycket märkligt att man inte har tagit tag i denna delikata egendomlighet av att gömma huvudena i sanden.

I juni 2009 hävdade ordförande för Röda Korset, Bengt Westerberg till Dagens Industri att det inte fanns några misstanker för bedrägeri. Istället skulle Donner ha okända extraknäck som han skulle ha undlåtit att berätta för sin arbetsgivare.

För  mig luktar det kvalificerat skitsnack, och endast ett försök till mörkning, villket jag säger direkt till Bengt Westerberg: Hur bara kunde du, försöka rädda Donner som så illa verkar ha lurat folk på pengar! Jag har svårt att tro, att du inte var medveten om historien och hade säkert alla kort på bordet. Illa gjort, och dig kommer jag aldrig någonsin lita på.

Jag hoppas nu att generalsekreteraren för Röda Korset, Christer Zettergren, tar beslutet att redovisa allt i sin ordning, för att på något sätt återvinna tilliten till organisationen.

Många har sagt till mig att de aldrig mer tänker lägga en krona till Röda Korset. Jag vädjar om förståelse för världens behövande, och inte låta detta förblindas av ilska. Den ilskan ska läggas på förskingrarna, och inte Röda Korset som gör en jätteinsats. Låt inte världens behövande lida för en eller ett par personers dåliga omdömen.

Varmt Liza

Det ska absolut inte spela någon roll. Det ska absolut inte spela någon jäkla roll om det så kallas hedersmord, hämnd, svartsjuka mm,, mm mm......

Övergreppen mot kvinnor ska ha nolltolerans! Idag kan vi i dagstidningarna läsa om Medine 16 år, som begravdes levande av familjemedlemmar. Anledningen skulle vara att hon hade manliga vänner. Detta utspelade sig i Turkiet, och rubriceras som hedersmord. Spelar ingen roll vad det är anser jag, man har inte rätten att ta någon annan människas liv. Självklart blir jag utom mig när jag läser just "hedersmord". Man ska läsa in sig för att förstå bakomliggande orsak och det har jag gjort. Men man måste tänka på att det kan visst finnas en orsak, men det får inte vara en ursäkt, för då nedvärderar vi alltid offren.

Hedersmord är det stora diskussioner runt, där många hävdar att det inte existerar. Jag menar att det gör det, vare sig man är född här eller där eller någon annanstans.

Heder, behöver inte vara kopplat till religion eller kultur. Heder är upp till den gemene mannen att tillkalla, och det är ett dystert försvar att ta till.

Dagens tidningar berättar även om våldtäktsmannen på Finlandsbåten som anklagas för övergrepp på en ung kvinna. Det var dessutom inte första gången han varit inblandad i liknande händelse. Mannen säger i ett förhör att "Viking Line är ett horhus". En förnedring utan dess like, och jag hoppas innerligt att Finlandsbåtarna portar mannen från vidare resor på livstid. Inställningen mot kvinnorna är skrämmande och han ger sig själv en förklaring till varför han anser sig ha rätten att utföra övergreppen.

Morgonnyheterna då. Den häktade fd polischefen har ett ruskigt register som rullas upp. Man hittar mer och mer på honom och jag känner ett så fruktansvärt svek mot poliskåren, som ska vara våra "räddare", våra trygga hjälpare, och så förstör en person tilliten på detta sätt.

Kvinnor har det tufft i vårt samhälle. Alltid ifrågasatta om kläder, utseende, och jag vet inte allt. Kvinnor måste alltid gå i försvar och jag kan bara säga att kvinnokampen är fortfarande mil från jämlikhet. Tyvärr har kvinnokampen stannat upp lite. Vi tror att vi ska vara nöjda nu, bara för att vi har kommit en bit på väg, men det  måste tas nya tag för jag oroas för att vi istället kommer att backa.

Därtill vill jag även höja alla underbara fina män som ställer upp för oss kvinnor. Alla fina gubbar som tror på jämlikhet och stöttar. Och vi kvinnor, måste bli mycket, mycket bättre på att stötta varandra, puscha och backa upp varandra och skrika högt, när alla våra medsystrar råkar illa ut!

Liza

Det är kallt ute. Förbaskat kallt. Någon värme kommer vi inte se av på ett tag till. Då är det skönt att kura inomhus med en kopp varm choklad, en god bok och bästa raggsockorna på.
Vi frös några dagar hemma när pannan krånglade men så fort den blev snäll igen blev det varmt och skönt inne. Så visst står man väl ut med kylan ute, när man har det så skönt hemma.
Om man nu har ett hem vill säga. Utan ett hem med värme och trygghet är det ingen munter tid. Eller, att vara utan bostad jämt är med all säkerhet ett helvete på jorden.
Jag tror att vi alla har eller har haft en anhörig, släkting, vän mm som har drabbats av svåra situationer som lett till hemlöshet och ett liv i utanförskap.
Jag har den erfarenheten, med ett antal personer, och det är med en sådan sorg i hjärtat man är tvungen att skåda en människa fara illa.
När någon med stöd och hjälp lyckas ta sig ur ett missbruk, kommer det enorma svåra stunder. Resan är inte slut bara för att ett missbruk har mildrats.
Under många år, kan en person som gått ner sig, ha varit en tung börda för personer som står nära. Känslomässig börda, svek, ljug, utnyttjande och mycket annat. En människa i missbruk tar till mycket för att manipulera och leva helt i sin egen värld.
När så missbruket tonas bort kommer nog den svåraste stunden. Insikten i vad man gjort kan man inte längre blunda för. Man kliver inte bara tillbaka till släkten, familjen eller vännerna. Om man ens vore välkommen så är skamkänslorna så starka att man inte vill i alla fall.
Den onda cirkeln med hemlöshet och utanförskap är en fruktansvärd tragedi inte bara för den enskilde, utan alla runt omkring som blir drabbade.
Hemvägen 15 i Norrtälje är en värmekälla för omtanke. En hemlös kan komma och få värme, något att äta lite nya kläder och förståelse.
För den som lever i utanförskap är där vännerna som vet hur det är, som står en närmast.
Jag var dagarna före jul bjuden på julbord. Funderade hur det skulle se ut innan jag gick dit. Vågar man en äta? Har det varit mat som stått framme länge? För det är ju gåvor från restaurangerna. Man är ju lite orolig för röror som kan göra magen ur lag.
Men, var ett fantastiskt julbord! Underbart god mat, och så fint. Vackert och välsmakande. Jag kom aldrig till varmrätterna, för jag åt mig mätt på alla dessa goda ”röror”! Efter det, en god kopp kaffe med trevligt sällskap och småprat Mysigt, varmt och fint i juletid.
Om man inte låter en person komma tillbaka till samhället, betyder det att vi berövar många andra sina föräldrar, syskon, vänner, morföräldrar, farföräldrar, barn….. för det är precis det som dessa personer är. Därför borde vår omtanke och önskan om att ställa upp vara god. För mångas skull.
På facebook finns en grupp som heter ”nätverket för hemvägen 15”. Gå gärna med i den så berättar jag mer.

Liza

Jag fick samtal tidigt i morse. En av mina "väljare" som jag pratar mycket med ringde. Han var otroligt glad över att Rimbos badhus äntligen nått en lösning, men undrade hur tusan det kan komma sig att kommunalrådet stod som nån glad drivkraft på bild i Norrtelje tidning. Ja, vad säger man, jag föreslog att han skulle ringa och fråga faktiskt. Men vi i Rimbo vet ju allt det där, vad som ligger bakom och hur läget ser ut på riktigt.

Faktum är ju att Rimboborna själva, och vi Rimbosossar har hållt debatten igång. Villket har varit  jobbigt för borgarna, det har alla sett och hört, framförallt de som följer fullmäktige. Men jag tänker inte grotta i det för folk är klokare än så och jag behöver inte lägger mer energi på det.. Men, åh, vad glad jag är att badhuset kommer igång igen! Det lönar sig att hålla debatten vid liv för det lockade även en köpare som förstod att badhuset är efterlängtat! Det gjorde vi bra, vi som bor i Rimbo!!

Nu kanske borgarna tror att vi ska vara nöjda, men icke, Rimbo ska sättas på kartan och utvecklas!

Det  finns ingen som helst anledning till att backa för utveckling och fördela rättvisa över kommunen. Hela Norrtälje kommun är för mig en metropol, tillgång och närhet till det mesta.

Vi har nära till Stockholm och Uppsala, närhet till Arlanda flypplats, båttrafik och tågtrafik. Vi kommer snabbt ut i världen och världen kan komma snabbt till oss.

En ansiktslyftning vore inte fel, eftersom det ögat ser är viktigt. Jo jo, vi har vackra naturen, men när vi åker in till Rimbo, Norrtälje stad, Edsbro och Hallstavik behövs även där ögonfröjd. För oss som förstår vikten av turism förstår vikten av ett välkomnande. Det ska kännas att man vill återkomma. Dessutom, vi som bor i kommunen vill ha fint omkring oss och känna en härligt trivsel.

En bra förebild är Enköping som har satsat hårt på stadsbildens utseende, och jag tycker att vi ska lägga ner lite mera kraft på det även i vår kommun.

Liza

Det pågår en stark debatt om kvinnors klädnad i Europa. Något som alltid pågår, men i centrum för den jag tänker ta upp nu är den berömda Burkan.

Burkan bärs utomhus av vissa muslimska kvinnor över de vanliga kläderna. Förekommer främst i Afghanistan, delar av Pakistan och norra Indien. Burkan är heltäckande och visst har vi alla stött på en och en annan kvinna iklädd detta.
Slöjdebatten i stort som pågår i bl a Frankrike får mig att fundera över det hela. Att man önskar ett förbud mot kvinnors beslöjade väsen oroar naturligtvis den grupp av befolkning i Europa som använder sig av dessa täckande tyger.
En undersökning i Danmark visade sig med ett resultat över att de som nyttjade Burka där, var faktiskt de Danska kvinnorna som konverterat. Jag tycker att det är ganska intressant, och drar mig därmed till minnes om ett TV program jag såg för några år sedan. Det var Europeiska kvinnor som, som efter just konvertering, ville visa sitt nya liv med att beslöja sig.

Frågan, som hamnat i maktens centrum är, ska det bli ett förbud eller inte?

Utan att ta en ställning till debatten, vill jag istället gärna belysa hur man kan bemöta denna del av samhällsinslaget, på ett korrekt sätt.
Vad grundar sig önskan om förbudet i?
Att det skulle vara ett förtryck mot kvinnan, är ett argument.
Och så finns det naturliga samhällsinslag där det möter svårigheter.
När legitimation eller övrig identitet behöver bevisas.

Jag tror inte på förbud mot slöjor, burka eller andra täckta klädesplagg. Däremot, i varje land där lagar ska följas, så behöver man anpassa sig i givna situationer. Som att visa sitt ansikte där identitet måste säkerställas. Som i bank, kollektivtrafik med kort, sjukvården, skola mm.
Att ”lyfta” på slöjan ett ögonblick för det, är något man bör anpassa sig efter och kan med raka tydliga regler efterföljas. Och jag tror inte ens att det skulle bli ett problem.

En anledning till att många är skeptiska till Burka är även att det är mycket svårt med det sociala spelet. Man ser inte ett ansiktsuttryck och med en liten kroppsrörelse blir en människa ganska svårtolkad. Det väcker en osäkerhet hos oss.

Om vi även tar funderingar om de kvinnor inom islam som använder sjal tycker jag det finns en stor orättvisa. En vanlig sjal som inte täcker ansikte utan endast håret borde inte vara någon särskilt stor debatt anser jag.

En del skolor vill tydligen förbjuda bärandet av sjal och jag anser att det är rent av diskriminerande. Anledningen till att jag tycker det är att när lärarna inte ens lyckas få av alla skolpojkarnas ”fastväxta” kepsar på huvudena, verkar man vilja lägga fokus på flickornas sjalar istället.
Liza

Jag är ett riktigt dagisbarn. Min mamma började jobba tidigt eftersom det behövdes till försörjningen.

Så jag har gjort allt det där med dagis, fritids och ungdomsgård.

Otaliga "fröknar" har passerat för mig, de flesta otroligt betydelsefulla för min uppväxt. Och inte bara det,

det fanns ju gott om dom också, så uppmärksamhet saknades aldrig. På söder i Stockholm var promenaderna till BJörns trädgård ett stående inslag, för att inte tala om vår egen "snickarfarbror" som kom två gånger i veckan på fritids och lärde oss allehanda snickarknep.

I skolan var det likaså fullt med vuxna. Skolsyster, doktorn ibland, kurator och för att inte tala om de där helt underbara skolvärdinnorna som styrde i korridornerna.

Vad skulle man gjort utan dom när man var dålig, glömt nyckel till skåpet, var ledsen, behövde bindor, hade kärleksproblem och mycket annat. En vuxen närvaro helt enkelt och väldigt nödvändigt.

Många av oss då hade det liksom många har det nu, heltidsarbetande föräldrar. Vilket gör att ensamtiden är många timmar per dygn. Skillnaden är att när jag växte upp fanns det vuxna, hela tiden i min närvaro, som bidrog till min uppfostran och min trygghet.

Det är väldigt magert för det i dag. Jämför man, så är det milsskillnad, och resultatet är att barn lever i barns värld större delen av dagarna. Då är det inte konstigt att tillvaron kan påminna om "flugornas herre", där barn och ungdomar har en stenhård hierarki.

Barn och ungdomar mår dåligt. Barn och ungdomar behöver ha vuxna omkring sig, och inte bara några stressade lärare eller dagisfröknar med förstora grupper. Barn och ungdomar behöver dagligen tillskott av uppfostran, utbildning, kärlek och omtanke.

Nedskärningar i närvaro av vuxna är en katastrof, inte bara samhällsekonomiskt, utan i det stora hela. Vi ska väl få må bra helt enkelt. Barn och ungdomar kan inte vänta på bara sina arbetande föräldrar, det måste få finnas en bra grund att ta med sig i sin uppväxt.

En del säger att föräldrar måste ställa upp mer. Det är inte så enkelt när inkomst måste in för försörjning. Då kan man inte som föräldrar närvara så mycket som man säkert vill.

Det finns även de som inte har en föräldrarnärvaro alls, pga olika familjesituationer. Därför är det extra viktigt med fler vuxna än bara föräldrarna.

Vi behöver ta tillbaka värnet om vuxna i livet för barn och ungdomar. Det måste läggas mer resurser på dessa verksamheter för att trygga en uppväxt.

Barn och ungdomar kan helt enkelt inte vara utan vuxna. Liksom att vi vuxna inte borde kunna klara oss utan dem.

Varmt/Liza

Det finns många vackra ord. Det finns även många fula ord, innehållslösa, innehållsrika, ord med dubbla budskap och jag vet inte allt. Ju äldre jag blir, ändrar sig även ords betydelser. Det är kan jag tro det mångfaldiga innehållet, som man tar till sig och så sitter det där, till listan av de mest betydelsefulla. Som ordet Demokrati. Det är bland det viktigaste, betydelsefullaste, finaste ord jag vet. I Nationalencyklopedin finns ett rikt innehåll om demokratin, och bl a skriver man att " ordet demokrati har många dimensioner och är dynamiskt." Ja, absolut, och så viktigt som demokrati är i vårt samhälle borde vi begrunna det oftare, ta del av det oftare och vara glada över att den gäller även för oss. I världen är demokrati något man bara drömmer om. Diktatur och förtryck mot medborgare, där hårda fängelstraff, tortyr och tvingad utanförskap är vardag för många. Men demokratins vara finns även i folkhemmet. I familjeliv, arbetsliv och allt man bara kan räkna upp. Så håll med om att ordet demokrati är vackert. Abraham Lincoln sa " Demokrati: Folkstyre genom folket för folket." Och samtidigt ska man beakta det Willy Brandt sa " Demokratin får inte gå så lång att man inom familjen röstar om vem som är far." Och det är ju så att demokratin inte är helt enkel, den kan tänjas och anpassas. men för att ta motsatsen citerar jag gärna Bob Hope " Med val i diktatur menas den procedur där man röstar öppet och räknar hemligt".

varmt Liza

Ska börja med att be om ursäkt för mina ordomkast och stavfel i tidigare blogginlägg.

I alla fall såg det rörigt ut och jag kan skylla på att jag var en mycket trött Liza när jag skrev inlägget.

Nåväl, ska försöka vara mer uppmärksam.

Politik, makt och medbestämmande är ett intressant ämne att diskutera. Åsikterna är vitt skilda och det är alltid spännande att lyssna in vad andra tycker.

Jag anser att politik är ett samhällsengagemang, till för oss alla. Där kommer medbestämmandet in, för vi har en bra demokratisk ordning i Sverige.

Makten, kan vara positiv eller negativ beroende på vem som har den.

Jag har i mina övriga bloggar och artiklar skrivit mycket om avknoppning. Aktuellt varje dag, och särskilt nu för oss i Norrtälje, när Friskolan går ett öde till mötes.

Jag vill gärna vara noga med att höra alla parter när tråkigheter händer, så just friskolan tänker jag inte grotta i just nu.

Däremot avknoppning i det stora hela. Det är kanske en utveckling vi kommer att se framöver, men jag anser att när vi hanterar våra sparade skattepengar, så måste vi ha möjlighet till insyn.

När jag i mitten av 70-talet började arbeta på SIFU-enheten (Statens institut för företagsutveckling) i Stockholm , sas det alltid att budgeten ska vara så god och underhållssam på bästa sätt att det ska gå med plus minus noll.

Alltså, skattepengar ska användas varsamt och med förstånd. Den som ansvarar för ekonomin, ska också klara av det utan fallskärmar eller annat dylika bonusar. En bra lön ska räcka bra.

Jag tycker om den inställningen. Jag inser att tidens utveckling står för avknoppningar men när det gäller våra sparade skattepengar, gemensamma för att hushålla till mycket, så måste vi få ha en insyn.

Skolor, vårdcentraler och övrig omsorg är särskilt känsliga då vi har ett ansvar. Och om någon går i konkurs, försvinner eller töms så måste vi bygga upp det igen. Det blir enorma kostnader och det känns inte helt rätt för dina eller mina pengar.

Jag har ingenting emot en god lön, men väljer man att jobba dygnet runt så säger min fackliga sida att det finns gränser i tidsperspektiv och det finns gränser för hur man plockar ut lön därefter.

Privata företag som inte är anslutna till samhällsresurserna räknar jag inte in i detta resonemang.

En moderat i Norrtälje sa för något år sedan att politiker ska inte lägga sig i för mycket så avknoppningar var jättebra.

Lägga sig i, kan man därmed fundera över. Det är väl klart vi ska lägga oss i? Det är ju våra pengar och flödet styrs av villken skatt vi ska behöva betala in. Inte vill jag förlora "makten" att se till att skolor, vårdcentraler och övrig omsorg verkligen tillgodoses.

Så avknoppning kommer vi att se i framtiden men vi måste förbättra insynen för att värna om våra skattepengar. Det är dessa du och jag lägger undan varje månad för att klara vår bit av kakan i samhället.

Varmt Liza

Ännu en bloggare kan man tycka. Men för mig är bloggar bibliotek som ett, man väljer det man vill läsa.

Man kan Inte på Några villkor tro Att man kan "plöja" igen alla böcker eller bloggar, män Några finner man intressanta och Läsvärda. Jag hoppas Att du som läser min blogg finner Ett Intresse i mitt engagemang och lite annat gott och smått.

Livet består av Olika faser och Många Olika äventyr. Eftersom min blogg är under Kategorin Politik, med vill jag Naturligtvis Börja Mitt engagemang i politiken.

Politik kan för manga Vara en tråkig benämning. Vi som gillar politik tycker inte det, men det är nog för innehållet Att man ser i det. Att ta del av samhället, som Faktiskt är VI Själva, tycker jag är fantastiskt. Vår demokrati är vida Kant i hela världen och en sån fin sak som Att vi alla, villka VI ett år, har en röst till valurnan. Varken mer eller mindre. Jag Många Andra länder är det något man bara kan Drömma om. Det är inte så Länge sedan vi hade det På samma Sätt. Förr hade man antal röster efter förmögenhet och markinnehav. Att rösta, var ingenting för en väldigt stor del av engelska folket.

Jag kan ibland tänka att, wow, jag är jag, och jag tar del av vad som händer i samhället. Jag kan gå upp i talarstolen och folk är tvungna att lyssna, jag kan Lämna in en motion och tvinga folk att läsa den och ta Ställning till den. Jag kan gå upp och Ställa En fråga, och Någon Måste svara.

Det är fantastiskt!

Nog har jag mer att säga, men nu har jag Startat och jag hoppas vi ses igen!

Varmt Liza