Frågan har kommit åtskilliga gånger under de senaste veckorna. Idag är det sista dagen och jag kommer få frågan många gånger till. Hur det känns? Just nu känns det ingenting alls. Jag har redan slutat på alla sätt utom fysiskt, praktiskt och lojalt. Jag har jobbat in i det sista men känslomässigt har jag passerat ”jag ska sluta –stadiet” för ett halvår sedan.
Värst var det nog precis innan jag sa upp mig och medan jag väntade på att det skulle bli officiellt. Jag är helt värdelös på att hålla nyheter inne. Jag tycker att det lyser om hela mig när jag har något nytt spännande. Och när jag blev presenterad för nya projekt, som jag visste att jag inte skulle delta i men inte kunde säga något, så kände jag mig illamående och var övertygad om att jag var grön i ansiktet.
Men nu är jag en erfarenhet rikare. Jag har sagt upp mig för första gången.
Jag lämnar det bästa jobbet jag någonsin haft. Jag lämnar dock inte mina kollegor, stan är inte större än att man ses och jag ska fortsätta att driva projekt för bankens räkning. Ännu har man inte tillsatt min efterträdare och det ska erkännas, jag känner en viss avund. Du ännu ovetande ersättare kommer att få ett jobb som går i 130, i stort sett hela tiden. Projekten är många, besluten är snabba, relationer ska vårdas, se helheten och var medveten om att du har massor att säga till om och därför kan göra stora avtryck. Vem du än blir önskar jag dig all lycka till och jag vet att du har en fantastisk tid framför dig!
Nu ska jag gå till jobbet i snön, balanserandes med chokladrutor och kokosmuffins – klockan 15.00 blir det avslutsningsfika ;)
På bilden ser ni Humle, nej Dumle, nej Mr Sparbank Ackelman och jag på avslutningen av Sparbankens julkalender den 20 december - fantastiska arbetskamrater har jag som sagt!! Och ni ser också en strålande Anne Kulle i bakgrunden.








































Inga kommentarer till artikeln